Semesterstängt!


Vi på Hallelujamorsorna tar nu semester en månad. Vi kommer tillbaka 1 augusti med bravur! Hoppas ni är tillbaka då, lika peppade på läsning som vi kommer vara skrivning!

Allt gott,

Jennie, Elisabet och Filippa 

Tack. Tack. Tack.

IMG_2239

Nu går bloggen snart på semester.

Därför vill jag bara passa på att säga tack.

Tack till alla läsare, ni blir bara fler och fler. Vilket under över alla under att så många vill läsa det vi skriver! Tack för att ni vill följa oss, att ni kommer med glada tillrop och uppmuntran. För mig som varit rätt så isolerad den här terminen, är bloggen en kanal ut till verkligheten, där jag kan kommunicera och vara kreativ. Tack alla sköna människor för att ni vill vara mottagare för dom signaler som jag i min lilla stuga, här på landet sitter och sänder ut i cyberspace.

Tack Elisabet och Filippa att ni har gett mig utrymme, tålamod och kärlek det här året. Ni har varit som en liten kyrka för mig då jag inte orkat gå till kyrkan. Ni är verkligen genuint omsorgsfulla. Tack för att ni gett mig hopp om en ljusnande framtid. Och tack för alla era förböner! Och tack för att ni skriver så ruskigt bra och modigt. Jag hade aldrig vågat att ha en blogg på egen hand. Men med er vågar och vill jag. All kärlek till er!!!

Och tack Gud för att du förde oss samman till det här bloggeriet. Tack för inspiration och Andens vind i skrivandet. Tack.

 

 

 

När dansen påverkar livet för alltid

Vi har landat i Piteå. Alltså, vi landade efter två flygningar i Luleå, sen hämtades vi på flygplatsen och anlände tillslut i Pite. En stad jag hört extremt mycket om de senaste åren, men aldrig besökt. Varför har jag hört mycket om staden? Jo, min bästis sedan 21 år tillbaka tog sitt pick och pack och flyttade hit för att gå danslärarhögskolan 2009. Det var året vi gifte oss. Och det var året Marie började ett helt nytt liv.

Hon ska nu gifta sig på lördag och det är därför vi är här. Äntligen kan kännas. Det är ett otroligt landskap det här, det är magiskt. Jag vill ta med alla hus, träd, vägar och säkert människor, hem. Det är idyll upphöjt till en miljon.

Igår då. Igår kväll överraskade jag och några av hennes Piteå-vänner henne med en möhippa-middag på Bishops. Jag hade bett alla berätta ett minne under kvällen, för det brukar vara uppskattat.

Det visade sig bli en timme av tårar och ord som för Marie, som tog fick dem givna, var svåra att ta in. Alla dessa tjejer är dansare. Det är häftigt. För de pratar om dansen, med Marie som förebild, precis som att det är livet. Och det är ju livet för dem! De pratar om hur de vågat gå in i dansalen tack vare Marie. Hur de ändrat självbild tack vare dansen och Marie. Hur de tagit sig igenom svåra perioder i livet, tack vare dansen. Och Marie.

Och jag blir så stolt. Över Marie, alltså. Alla ni som läser vet såklart inte vilka tuffa perioder hon själv haft i livet, hur mycket hon behövt gå igenom. Det är så otroligt häftigt att höra att hon är människors största förebild, att hon påverkat dem till något bättre och allt detta för att hon är den hon är.

Tänk vad dansen gjort med dig, Marie! Du är fantastisk och jag önskar dig en världsbäst bröllopsdag på lördag! Du är värd precis allt det bästa!

/Filippa