Segaste lördan i stan

Och tankarna fortsätter snurra iväg kring hur livet enklast kan levas. Hur livet mer kan accepteras och hur livet kan bli sådär lagom, sådär som svensken borde vara bäst på att leva eftersom ”lagom” bara finns här. Ändå är vi världens mest stressigaste människor och har en sjuk arbetsmoral och ett galet perfektionssträvande. Något jag bara inte vill rätta mig i ledet efter. Och ändå påverkas jag.

Lördag efter första jobbveckan med väldigt mycket socialt umgänge. Idag lever jag knappt men tänker att jag startar lekar, ser till att rum blir städade, vill gärna göra müsli och äta tacos ikväll. Kanske hinna skumma igenom elevernas nya läsböcker i engelska som jag beställt och är så nipprig över. Kanske låter familjen mig slumra på kökssoffan med en kaffe bredvid, vi får liksom se.

En oplanerad lördag. Är det så livet ska levas? Det kan jag gå med på.

Alla dessa magnifika kvinnokroppar

Det här med kvinnlighet och utseende är något jag funderat en del kring ett par veckor. På sommaren får våra kroppar möjligheten att släppas ut i all sin härlighet och glans på de svenska badstränderna. Då märker du att det finns verkligen alla typer av kroppar. Vilken härlig mångfald av kvinnokroppar som finns därute!

En gång i somras vågade jag mig till och med till en strand där kvinnor fick bada precis så som Gud hade skapat dem. Jo, jag tyckte nog det var lite obekvämt att gå runt där med tuttar och fiffi ute i det fria men samtidigt så härligt att få se riktiga kvinnokroppar. Kroppar som levt, använts, arbetat och kanske givit liv till en eller flera nya människor. Alltså kvinnans kropp är ju helt enormt magnifik ändå!

Men det är långt ifrån alla som vill gå till en strand eller ens vill klä sig i tunna sommarkläder som förfasar sig över att den varmare årstiden nalkas. Kvinnor som inte känner att de duger eller passar in. Kvinnor som inte vill gå på badhuset eller till stranden med sina barn för att dom skäms över hur dom ser ut. Kvinnor som inte vill visa sin kropp för den personen som de valt att dela sitt liv med som ständigt skyler sig i stora kläder och noga stänger dörren då de ska ta ett bad.

Häromveckan såg jag dokumentären Embrace som skapats av kroppsaktivisten och fotografen Taryn Brumfitt.

Hennes egen berättelse om hur hon föraktade sin kropp och vantrivdes något fruktansvärt med sig själv efter att hon fött sitt tredje barn och då bestämde sig för att ställa upp i en bodyfitnesstävling. Hon tränade hårt, nådde sitt mål och insåg på tävlingsdagen att hon ändå inte blev lycklig eller nöjd med sin kropp. Och framförallt var det inte värt det! Att hela tiden tänka på mat och träna endast för att se ut på visst sätt och nå sin ”drömvikt”; Det var inget liv som hon ville leva. Så hon började att äta normalt och träna för att må bra och ha en stark kropp som orkade med vardagen med barn och arbete (Dessutom har hon sprungit några maraton!). Inte en kropp som var till för att ”pleasa” någon eller vara ett vackert objekt som andra kunde beundra.

För det mina vänner, att behaga andra, det är inte kroppens syfte! Kroppens syfte är att vara vårt hem under vårt jordeliv, en fantastisk skapelse med magnifika funktioner.

Att så många av oss (inklusive mig själv) stundtals eller under hela sitt liv går runt och är missnöjda med sin kropp det är liksom inte okej. Vi behöver alla träna på att omfamna och acceptera hur vi ser ut. Men det är sannerligen inte lätt då vi ständigt matas av media med falska bilder av kvinnokroppar. Där unga tjejer kan ha som mål att ha ett ”tigh gap” dvs. ett mellanrum mellan sina lår då en står upp och fötterna är hopställda. Vad är det för sjukt mål?!

För några dagar sedan satt jag och pratade med en vän till mig som fick operera bort sitt ena bröst på grund av bröstcancer. Hon sa att hon fick träna på att se sig själv i spegeln och lära sig att älska sig själv igen. Att omfamna den hon är oavsett hur hon ser ut. Med eller utan bröst så är hon ändå en kvinna och en person som är helt igenom fantastisk för den hon är. Kvinnor som hon och de kvinnor som Taryn Brumfitt presenterar i sin dokumentär ger mig perspektiv på vad som egentligen är värt att satsa på när det handlar om kroppen. Att ta hand om den och försöka må så bra som möjligt!

Snälla kvinnor därute kan vi inte bara komma överens om att inte prata om mat, vikt och utseende på ett destruktivt sätt? Vi kan väl hjälpas åt att lyfta fram varandras skönhet och kvinnlighet precis som vi är! Jag har två döttrar som jag vill ska älska sig själv och se på sig själva med stolthet, som aldrig någonsin ska behöva fundera över något så sjukt som ”thigh gap”.

Ja, gode Gud, hjälp oss att vara bra förebilder och morsor för den här nya generationen kvinnor. Så att dom kan omfamna sin kropp precis sådan som den är.

Familjen Svahns nya rutiner

Min vän och kollega skrattade åt mig igår när jag vid lunchen berättade om familjens nya rutiner för hösten. Men du kommer ju vid varje terminsstart med nya rutiner!

Japp, det gör jag! Vi skrattar åt oss själva också, så det är lugnt. Men i början av varje termin försöker jag och Christian åtgärda det som fungerade sämst under föregående år genom att hitta en ultimat rutin. Vi har levt ihop i 11 år nu och lika många år har vi varit på jakt efter den perfekta städrutinen.

Vanligtvis testar vi något i några veckor och sedan rinner det ut i sanden. Men vi tycker inte att det är onödigt för det. Vi har ju höjt ribban i några veckor. Och när något fungerat riktigt bra – då behåller vi förstås den rutinen.

Utmaningen är ju alltid att inte gå ut för hårt, så att en inte orkar hålla i. Men samtidigt inte ha för låg ambitionsnivå heller så att förbättringen inte märks.

Höstens förbättring rör främst två områden. På det personliga planet handlar det om att få till en morgonandakt. Efter att barnen kommit har jag aldrig riktigt fått styr på detta. Och nu kände jag att det är dags. Hur svårt ska det få vara?

Rutinen ser ut såhär: Gå upp en kvart tidigare än i våras. Efter att jag och barnen ätit frukost tar jag med mig min andra kopp kaffe till en speciell fåtölj. Tid med Gud-fåtöljen. Där ignorerar jag alla som ropar på mig och läser ett kort stycke i Bibeln och tar några minuter i bön.

Det lilla ska jag försöka få till i höst.

Andra rutinen rör förstås städning. Och nu ska ni få höra – vi ska prova någonting helt nytt för oss! Jag har hittat inspirationen på pinterest (förstås) och skapat en egen variant av detta upplägg:

Alltså ett städområde varje dag i veckan, utom på söndagen. Fördelarna jag ser är att man benar ner huset till att inte bli så orimligt stort (vi bor stort!) utan att man fokuserar på en grej om dagen. Att man får in daglig städning som en del av vardagen. Vi tvättar ju varje dag så det känns inte helt orimligt.
Men är ni alltid hemma då? Jo men någon av oss är faktiskt nästan alltid hemma på kvällen. Vi får turas om helt enkelt.

Vi får se hur det går! Jag lovar att hålla er uppdaterade!

Vad har ni för nya rutiner?