Rik på rabarber

När en inte har så många slantar på kontot då är det en ren fröjd att ha en trädgård som flödar över. Jag känner mig i sanning rik då jag ser hur allt växer och frodas.

Det som skördades först i år är rabarbern. För ett par år sedan fick jag några ynka små rabarber med rötter från grannen; gratis alltså! Ett tips är att spana in vänner och grannars trädgårdar för att se om dom verkar ha allt för mycket av nåt. Sen hittar du ett bra tillfälle att fråga om du kan få lite rabarber, krusbär, luktärter, gräslök, vinbär, daggkåpa osv. Alla dessa växter plus några till har jag fått som gåva, de flesta perenna växter går ju faktiskt att dela och mår faktiskt bra av det. Så på sätt och vis gör du ju dina vänner och grannar en tjänst då dom ger bort sina växter till dig!

IMG_2029

I år har rabarbern slagit alla rekord. Lite gödning och vattning är det jag tillfört, självklart helt naturlig gödning dvs.kogödsel. När jag odlar själv vill jag inte ha några gifter i min mat!

IMG_2030_Fotorrabarber

Ibland vill också tjejerna vara med och hjälpa till i trädgården. I alla fall en liten stund. Liv tyckte det var häftigt att få vara med och skörda rabarbern. Alltid kul med stora grejer som är lätta att plocka!

IMG_2041_Fotorskörd

Så vad gör vi då av all denna rabarber? Det går ju förstås att göra massa goda bakverk med rabarber. Av den första rabarbern jag plockar vill jag alltid göra en klassisk rabarberpaj. Det är bland det godaste bakverk jag vet. Jag är mer ”pajmänniska” än tårtmänniska. Kuriosa om detta är att vi därför hade paj-buffé på vårt bröllop istället för tårtor. Också ett bra budgettips: Låt dina vänner baka någon grej var att ta med till fester och kalas!

Ett av mina favoritrecept på paj hittar du bland annat här: Knäckig rabarberpaj. Den innehåller allt gött du kan tänka dig, grädde, smör och socker. Pajen är lite lyxigare och festligare än en vanlig smulpaj. Servera pajen med vaniljsås , grädde eller vaniljglass; gudomligt gott!

Sen brukar vi också göra rabarbersoppa eller rabarberkräm. Lätt som en plätt, det enda du behöver ha hemma i skafferiet är socker och potatismjöl. Här finns ett recept för detta: Rabarbersoppa. Om du vill kan du göra lite mer avancerade recept och ha i lite vaniljstång eller andra goda kryddor. Våra tjejer älskar detta! Dom skulle kunna äta det till frukost, mellis och kvällsmat alla dagar i veckan.

Det som verkligen ger mig en smak av sommar är rabarbersaft! Alltså jag är verkligen ingen klassisk husmorstyp och i vårt hem är det mannen som står för den mesta matlagningen. Men då vi flyttade ut på landet för sex år sedan hade vi plötsligt en massa grejer i trädgården som jag vill göra något av. Så då började jag med saftandet. Och jag lovar det är superenkelt! Jag gillar inte när det en massa pill och fix, det ska gå enkelt och smidigt i köket.

Jag gör därför egentligen ingen ”riktig” saft utan snarare rabarberdricka. Receptet har jag fått av min kompis Marina och är som sagt busenkelt:

IMG_2067_Fotorcitron

Rabarberdricka
2 kg rabarber
2 citroner i skivor
1kg socker/ liter saft

Det går absolut att ta mycket mindre socker! T.ex. 1 kg socker/ 2 liter saft. Men smaka dig fram själv hur söt du vill ha din dricka.

Dela rabarber och citroner.

Häll varmt vatten i höjd med rabarberna.

Låt stå svalt i 2 dygn.

Sila i silduk eller häll genom ett durkslag/sil.

Rör i socker.

Häll upp på flaskor eller frys in i burkar. Klart!

Det blir ca 4,5 liter. Om du fryser in saften håller den hur länge som helst. Men om du ska ha saften i skafferi eller i rumstemperatur bör du ha i någon typ av konserveringsmedel t.ex. 50 g vinsyra. Denna tillsätter du isf samtidigt som sockret.

IMG_2070_Fotorsocker

Så om du har rabarber i din närhet; Gör rabarberdricka!

Supergott och en perfekt gå-bort-present.

IMG_2071_Fotorflaskor

Rabarberdricka och knäckig rabarberpaj (pajen hade vi redan börjat äta på därför endast en halv paj i bild :) ) Med vänlig hälsning, orutinerad matbloggare…

Alla behöver kärlek

IMG_5718

Det har varit så tunga 2,5 veckor för mig. Jag vet, 2,5, vad är det liksom?! Men just dessa veckor har påmint mig så mycket. Jag har fått insikt, jag har varit tvungen att omvärdera, jag har sett tillbaka, gråtit, varit frustrerad. Jag har varit sjukskriven pga stress och blev på kuppen sjuk som aldrig förr. Feber i över en vecka, magakatarren som gör att jag inte kan äta, huvudvärk som gör att jag inte kan se… Ni fattar. Och sådan människa jag är, ser jag bara hur livet rasar när sådant händer (och ja, det händer lite då och då). Men efter promenaden i byn där vi bor, då jag tog bilden ovan, kände jag ändå nånstans att livet inte är över. Och det är det ju inte.

IMG_5723

Jag har fått sitta på altanen i solen, det där som jag älskar så mycket. Jag har njutit av det, och varit tacksam för vårt hus. Men när det här händer en, så undrar du kanske, varför är jag så ensam? Var är alla när jag som mest behöver det?
Ja, även dessa melodramatiska tankar har slagit mig dessa veckor.

IMG_5725

Men jag har inte varit ensam. Dels har jag min lilla familj här hemma. Jag har ringt min mamma titt som tätt. Men även andra vänner har faktiskt hört av sig. Av en vän fick jag en loppa som hon gjort när hon ledde söndagsskolan, den var fulla av bra göromål som ”lägg dig på soffan en stund”, ”ta några djupa andetag” eller ”du är bra som du är”. En annan fin vän kom förbi med riktiga praliner och saltlakrits, och sen stod vi och pratade i över en timme. Andra har messat eller ringt. Alltså, förstår ni? Jag är älskad och ombrydd och jag är oerhört tacksam för det.

IMG_5727

För alla behöver kärlek! Jag hörde att vi i Sverige är det land där flest personer dör utan att någon ens vill betala för dennes begravning. Det kändes ensamt och jag tänkte direkt på min farmors begravning där det kom 130 personer, och alla som kom kände sig uppskattade, ombrydda och meningsfulla för min farmor.

Det är så lätt och tänka vad livet ska handla om. Pengar, bra karriär kanske. Väluppfostrade barn och städade toaletter. Det är ju himla fina grejer det. Men som ni hör har min veckor i djup karantän gett mig insikt. Det är mina, våra, vänner och närmsta människor, om det så är blodslig familj eller nära kompisar, det är de som räknas. För mig alltså. Jag klarar inte ett liv utan att få och gå fika med mina vänner. Att få grilla tillsammans med våra vänner. Att få ha casual fredagskväll där vi alla halvt ligger i soffan för vi är så trötta, men, med vänner. Där vänner spontant kommer förbi. Vänner som bjuder in sig själva. Vänner som hör av sig när jag är sjuk… Det betyder så galet mycket för mig.

Nu hoppas jag på grovt tillfrisknande över helgen så jag kan återgå till de vänner jag träffar dagligen, nämligen mina kollegor. Och så har jag bestämt att omprioritera i livet. Mer plats åt vänner! Tjo!

Glad lördag!

/Filippa

Pengar; Det är en världslig sak!?

Pengar x56

Kärlek x29

Hopp x26

Om du söker på ovanstående ord i Nya testamentet på Bibeln.se får du detta resultat. Vi kan tänka att ord som kärlek och hopp är hyfsat relevanta när det handlar om ett kristet liv. Och ja, det är viktigt. Hopp och kärlek är två av de mest centrala begrepp som finns i den kristna tron. Men att just kärlek och hopp är grundläggande det tror jag de flesta av oss, hur mycket kristen eller inte du nu än definierar dig som, kan begripa. Att just pengar är ett så frekvent använt ord i det som Jesus undervisar, och det som de första kristna sen behöver deala med rätt mycket, det verkar kanske lite väl värdsligt?

Jovisst, pengar det är en värdslig sak, som Karlsson på taket skulle ha uttryckt det. Och det är väl kanske precis just därför som Jesus snackar så mycket om pengar, för han vet att människor är rätt upptagna av världsliga ting. Jesus vet att pengar är en väldigt viktig del i människors liv och dom upptar en stor del av deras tankar.

Det räcker ju med att gå till mig själv för att inse att pengar upptar min tankeverksamhet emellanåt. Oavsett hur lite eller hur mycket pengar jag än haft på lönespecifikationen eller på sparkontot kommer ofta tanken: ”Vad gött det ändå vore att ha lite mer för då skulle jag ju kunna…” Pengar är ju en sån där grej som öppnar dörrar i livet. Du kan köpa dig hus, semestrar och upplevelser. Rikedom och dyra prylar är högstatus i vår värld. Och med mycket pengar på sparkontot så anses du ha en god säkerhet, en trygghet i livet.

money-man-3-1190250

Så vad är min relation till slantarna, cashen och pengarna? De första åren av mitt liv levde vi ett relativt tryggt ekonomiskt liv. Mina föräldrar arbetade bägge två med klassiska ”arbetaryrken”, undersköterska och takläggare. Inga stora, feta lönekuvert till extravaganser men vi bodde i villa, med vovve och Volvo plus en Saab.

När mina föräldrar sedan separerade och då min pappa dog blev det ekonomiska läget plötsligt väldigt annorlunda. Den fina, topprenoverade villan, såldes mitt under 90-talets lågkonjunktur för en rätt billig peng. Vi flyttade till hyresrätt och det fanns typ inga pengar på kontot. Åren fram till att jag sedan flyttade hemifrån var min mamma sjukskriven i perioder. Alltså läget var då: Sjukskriven, ensamstående mamma med två tonåringar. Den ekonomiska situationen kan ni kanske ana, var inte helt optimal.

Jag minns inte om det var Filippa (hallelujamorsan) och jag, eller om det var någon annan, som samtalade om det här med pålägg och pengar. Alltså smörgåspålägg och ekonomi. Vi var en sån där familj som oftast bara hade en sorts pålägg hemma, det fanns ost. Om du är uppvuxen med bara ett pålägg till frukostmackan, då är det en indikation på en rätt tajt budget (eller en förnöjsam inställning till pålägg). I slutet av månaden, sista veckan innan barnbidraget kom då var det rätt ofta så att det inte fanns pålägg. Kylen var faktiskt rätt tom. Nej, jag gick aldrig hungrig som barn. Vi hade alltid mat men det fanns inte möjlighet att köpa vad som helst i affären. Det var därför alltid en stor händelse då vi fick pengar igen. Då fick vi åtminstone en gång i månaden köpa, nästan, precis vilken mat vi ville! Så en gång varje månad då var kylskåpet fullt.

Det här har självklart påverkat min relation och min syn på pengar. Jag vill inte att mina barn ska behöva fundera på hur långt det är kvar tills vi får pengar igen. Dom ska inte behöva ha koll på vilket datum barnbidraget kommer in på kontot så vi kan handla mat som vanligt. Och någon gång ibland vill jag också kunna åka utomlands på en resa. Ja, jag vet det är fånig lyxkonsumtion, men för mig har det blivit något viktigt. För en av mina första sommarjobbslöner från åkte jag på restresa till Zakynthos i Grekland. Det var frihet och lycka. En oförglömlig resa, av många fler skäl än att jag betalade själv.

Nu så är jag då alltså vuxen. Har haft en gemensam ekonomi med min man i snart 10 år. Vi började vårt äktenskap som studenter. Sedan föräldraledig och student. Därefter jobbade vi båda halvtid fram tills att Liv fyllde två år för vi ville att hon skulle få vara hemma. Sen lite mer jobb innan Mirjam kom. När sedan Mirjam började förskolan, då hon fyllde två hade vi vår ”rikaste” period i livet. Patrik arbetade 50% och jag arbetade 85%. Vi har alltså aldrig, av olika anledningar, haft någon period i vårt liv där vi båda har arbetet heltid. För oss har det varit bra och i vissa perioder även nödvändigt att leva så för att vi ska funka som människor och familj. Nu när jag blev sjuk och blev av med min sjukpenning då är jag faktiskt inte så rädd för att ha lite pengar. Självklart suger det att bli missförstådd av F-kassan! Men det är mer det att bli misstrodd än att förlora inkomst som gjort mig upprörd och ledsen.

Jag skrev i mitt förra inlägg att vi fått ett oväntat tillskott i kassan nyss. Den här gången var det några personer i vårt distrikt (området vi är anställda i) som anonymt ville ge oss tionde (10%) av sin inkomst. Det kanske låter konstigt. Men för oss är det så som livet har funkat. Det är inte första gången som det händer att vi får en gåva från ett oväntat håll. Oftast i precis rätt stund. Ibland från någon/några som vi känner väl och ibland har vi fått en rejäl slant på kontot eller i brevlådan (!) från någon vi mest känner till. Visst, det är inte varje månad som dessa under sker, men oftare än normalt för att detta skulle vara en ren slump. Jag är övertygad om att när jag lagt mitt liv och våra liv i Guds händer, då är Gud med också i att ta hand om vår ekonomi. Gud har omsorg om allt. Min uppgift i livet är att lära mig, träna mig på, att lita på Guds omsorg. Både i framgång och motgång så går Gud med.

Och visst, ibland är det så att det inte har gått ihop sig och då har vi fått låna av familj eller vännner. Det är också en del av vår ekonomiska verklighet. Men om det är något som jag lärt mig så mycket mer under våra år här på Vikbolandet, då är det att inte oroa mig så mycket för pengar. Det har liksom varit nödvändigt.Jag vet, att detta är så mycket lättare sagt  än gjort. Men jag tänker att vi får hjälpas åt med vår relation till pengar. Oavsett om du har överflöd, medel eller om kontot ekar tomt har du en relation till dom där pengarna eller icke-befintliga-pengarna.Men ju mer du lägger ner av din tanke och energi på att fundera över vad du ska göra eller vad du inte kan göra pga. av pengar desto mindre tid och kraft har du för mer väsentliga saker i livet.Pengar är faktiskt en världslig sak. Det är bara du som kan bestämma hur mycket av dig som du låter upptas av pengarna. Jag vet att det låter klyschigt, men det är sant, det finns faktiskt långt viktigare som är mycket viktigare att investera i.

Jag gillar ju Jesus, det han sa är sånt som fortfarande håller. Här är en sån grej som han sa, just angående vart vi investerar vårt liv och vart vi har vårt hjärta:

… där din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara.

Låt oss hjälpas åt med här! Hur gör ni i vardagen för att inte oroa er eller låta era tankar upptas av pengar eller alla materiella värden?

IMG_1468

Att vara med dom här är ändå det mest värdefulla. Det vill jag alltid försöka hålla fast vid. Oavsett stora eller små slantar på kontot. (Foto: Käringön, sommaren 2015)