Det är inte alltid lätt med kärleken, fast ibland är det det

Jag läste Underbara Claras inlägg om henens tips kring ett hållbart äktenskap, saker hon lärt sig under sitt 10-åriga äktenskap. Till exempel var det en grej om att, om du tröttnat eller irriterar dig på din partner, tänk efter själv då hur kul du är att leva med jämt.

Gulp, ska sägas här.
Där och då försökte jag komma på grejer som jag stör mig på hos Emanuel.

Jag tänker.

Och tänker.

Och tänker lite till.

Varför i hela fridens namn är han så lätt att leva med?!

Sedan började jag tänka på om han känner detsamma? Och insåg snabbt att jag absolut inte tänker fråga honom och blundade också för alla eventuella jobbiga grejer med mig själv. Jag vet till exempel att mitt pendlande humör eller snabba växlingar i livet kan vara lite påfrestande (alltså, det tycker jag ju själv, så tänk bara vad min partner borde tänka om det).

Men åh vilken välsignelse. Jag är nästan förbryllad själv. Jag tror och hoppas att vårt framgångsrecept är kommunikationen. Jag har inte tänkt på det på länge, men det är väldigt mycket vi bara vet om varandra nu. Och väldigt många sätt vi kan visa omsorg på.

Han städar alltid köket fint, ofta en gång till efter att jag plockat undan. Vet inte vad det säger om mig, eller honom för den delen. Han har alltid tagit nätterna med barnen, ända sedan dagen de fötts har han det. Och när jag säger det blir folk så förvånande! Inte visste jag att det var meningen att mamman skulle vara vaken jämt. Nej, inte hos oss. Han tar fortfarande alla nätter efter 8 år…

Han fixar alltid grejer åt mig, utan att jag frågar. Sedan ber han mig om klädtips varje morgon och så möter han alltid mig på nedervåningen när jag kommer hem från jobbet. Det är så himla fint.

Men tänk alltså. Vilken nåd att jag har en sådan man. En som får mig att skratta så jag gråter och när jag gråter får han mig att skratta. Han tar verkligen fram det bästa ur mig. Och efter 11 år ihop känns det fint att vi har en bra rutin på kärlekslivet. Eller livet. Det är gött ändå.

/Filippa

Ps. Jag kom på en grej han är skitdålig på. Att ge mig frukost på sängen!!!! Shame!

Tomaterna frodas än

Det är ändå mäktigt att vara självförsörjande på någon eller några matvaror. En viss fröjd och förnöjsamhet infinner sig då en får äta en måltid som består helt (eller till största del) av egenproducerad och ekologisk mat. Igår åt vi rödbeta, squash och tomat från de egna odlingarna. Fetaosten lyfte måltiden men är dessvärre svår att producera i bostadsrättsområdet. Kanske senare i livet. Who knows?

Sen i mitten av juli är vi helt självförsörjande på åtminstone en matvara: tomater. Än så länge skördar jag både ute och inne så vi klarar hushållsbehovet mer än väl. Är jag nöjd? Jo, jag är nöjd. Men nästa år vill jag utöka och få ännu bättre skörd av gurka och bönor. Vore coolt med ännu mer broccoli, för egenodlad är bara helt gudomligt god!

 

Broccolin
Krassen
Tomater och utetomaterna

Måndagstips

Hej!
Ny vecka hörrni! Och nu tar vi nya tag.

Livet pågår, det är inte enkelt (särskilt ofta) men vi går på – dag för dag.
Aldrig ensamma. Aldrig övergivna.
Och mörkret har inte övervunnit ljuset, never will!

Idag tror jag vi behöver peppa igång genom lite måndagstips.

Min favvo-spellista på spotify just nu. Otippat nog – Tropisk house !

Glad och ljus house. Gör mig glad

Det här vill jag ju både varna för och tipsa om. Obs varning! Det är en reklamfilm. Men tips. Så himla smart av Reebok att göra en skitsnygg träningsfilm. Ett roligt och intensivt pass men känns också fånigt att jag tycker det är roligare för att det är snyggt och att man liksom känner sig som en del av det här gänget.

Ibland när jag längtar efter Gud men har svårt att samla ihop mig själv så sätter jag på ett sådant här klipp på youtube. Vilken gåva de har att kunna leda in människor i tillbedjan!

Jag gissar att det är fler än mig som älskar Mini Rodinis kläder. De är ju väldigt dyra så jag köper nästan allt jag har av dem i andra hand. Problemet dock är att i många av nätets ”köp och sälj-grupper” särskilt vad det gäller barnkläder är helt galna. Ja det är sån terrorkultur i de där grupperna, har ni märkt det? Och många grupper har helt hårda regler där man typ ska filma när man postar kläderna osv. Nu har jag äntligen hittat en grupp som jag verkligen trivs i. Så tips om facebook-grupp alltså: Mini Rodini köp & sälj – löst och ledigt. En grupp där tanken är att det inte ska finnas massa regler utan för vuxna människor som vet hur man beter sig. Äntligen. Låt mig få köpa och sälja barnkläder utan att känna att polisen är efter mig!

Ha en fin vecka hörrni! Vi hörs och syns!