Om att aktivera sig och lite annat.

Apropå vad Filippa skrev igår. Vissa dagar är man oroligare än andra. Det är bara att konstatera. Idag var en sådan dag. Så jag packade ner lite mellis och strandleksaker och drog med barnen till havet. Finns inget som skingrar tankarna, som frisk luft. Skogen eller havet, båda har samma effekt! Treåringen, ursäkta – tre och ett halvåringen, eller ja – snart fyraåringen var nöjd med både fikat och möjligheten att bada fötterna, gräva gropar och bygga sandslott. Minstingen som blev nio månader igår(!) premiär-åt sand och skrattade åt storasysters bus. Själv njöt jag av att andas.  

Men det var egentligen inte det jag tänkt skriva om. Egentligen hade jag tänkt skriva om träning och avslappning. Periodvis har jag haft svårt att hitta bra träningsrutiner, jag tycker oftast det är svårt att komma iväg hemifrån och tränar oftast hemma. Men, nyheten för denna våren är att jag har börjat gå på Tikwa. Och detta är numera min bästa kväll i veckan! Tikwa är en form av avslappnings- och strechningövningar som görs under uppläsning av bibelord och lugnare musik, kan man säga. Var lite rädd för det långsamma tempot först, men detta har visat sig vara det bästa jag kunnat göra denna våren.  Jag älskar det. Stillsamheten. De mjuka rörelserna. Och känslan av att jag och kroppen liksom äntligen har hittat ett gemensamt inre språk.

Apropå träning då, ville jag tipsa er om detta inlägget. Elsa Billgren skriver om sin träningsrutin och om att inte se ut som den ”generella träningspersonen”. Om att träning och i hennes fall då löpning, inte behöver handla om hur långt man springer eller hur snabbt. Utan om lycka och inre välmående. Och sen såg jag detta programmet om fyra par som får prova varsin sorters aktivitet/träning i 8 veckor, deltagarnas arbete och resultat följs och mäts av både coacher och flera forskare  – och jag måste säga att jag blev så himla berörd av deltagarnas resa. Flera växer i både självbild och självförtroende, någon sover bättre, blir av med sitt höga blodtryck, någon sätter personligt rekord och flera klarar sådant som de inte klarat tidigare. Framför allt blev jag så uppmuntrad av att serien, liksom Elsa tar upp och visar att begreppet hälsa rymmer så mycket mer än bara antalet träningspass, vikt och milantal. Hälsa – inkluderar både kroppen, hjärtat och hjärnan och relationer och vardagen och balansen i vardagen med mera med mera. Ni fattar. Allt hänger liksom ihop, det är en helhet! Tips tips!

Till sist, det är PEPPIGT också – för oss som behöver ta nya tag lite då och då när det kommer till träning – att det finns så många olika sätt att aktivera sig på och att man får göra det efter sina egna förutsättningar! Så heja oss alla som kämpar och längtar efter en balanserad och god hälsa!

Vissa stunder är jag faktiskt skiträdd

Rapsen har snart blommat färdigt i Skåne. Värmen kom som ett brev på posten igår och jag kände för första gången, på väldigt länge, ett riktigt pirr i magen. Ett värmande sus genom hela kroppen, för jag kände hopp. 

Varken jag eller någon av oss har väl skrivit särskilt mycket om corona. Vi ville vara en injektion av hopp och inte bre på mer. Och det ska jag inte. Men helt ärligt, vissa stunder är jag faktiskt skiträdd. Så rädd för corona att jag inte kan andas, och då nästan trott att jag skulle få det. 

Det har varit så mycket kluvenhet kring att skolor hålls öppna och lärare ska fortsätta arbeta som vanligt. Men det har inte varit som vanligt alls. Första veckorna var hälften av eleverna borta. Antingen pga förkylning, kanske corona eller av rädsla. Sedan kom alla tillbaka, antagligen för att deras föräldrar inte orkade ha dem hemma längre. Och plötsligt står vi med en fullpackad skola av oro, funderingar (såklart!) från elever och samtidigt ska en ”vanlig” undervisning ske. 

Nej, det har inte varit en enkel vår, det må jag säga. Rädslan att jag själv eller någon närstående ska få den där riktigt hemska delen av coronan som vissa får, det skrämmer mig ibland. 

Men så känner jag värmen. Och ser ut över de överblommade rapsen. Tänker att snart är det faktiskt sommarlov och det betyder lata dagar med bullbak, bad och förhoppningsvis en drös filmtittande. Varje dag tittar jag på mitt print från Printoteket; The only way out is through. Och påminns om att mitt i allt detta är Gud så otroligt närvarande. Det är Jesus som är värmen, de vackra blomstrande träden och den vänliga kommentaren på jobbet. Och hoppet, det är ju det som aldrig överger oss.