Predikobakis, råttbegravning och bön

Idag tänkte jag bjuda på en klassisk pastorsmåndag från livet på landet. Håll till godo.

Mitt yrke är alltså präst. Har jobbat i fyra år. Anställd av EFS på Vikbolandet (EFS är en missionsrörelse i Svenska kyrkan) . Detta innebär att jag jobbar tre av fyra helger i månaden. Denna helg har jag haft:

fredag kväll: ungdomsgrupp

lördag kväll: nattvardsgudstjänst och föreningsmöte

söndag kväll: predikan i EFS, Gusum (dvs. predikan på annan ort än min hemförsamling)

Så när måndagen kommer är jag alltså LEDIG. Halleluja och hurra! Men ofta när jag har predikat dagen innan då kan jag känna mig ganska tom, lite låg och väldigt trött dagen efter. Typ, predikobakfylla. Så även denna måndag. Och denna helg har jag då alltså predikat två gånger. Dagsformen har varit… bättre.

Denna måndag har jag alltså mest varit hemma och städat. Vilket för mig är ganska avkopplande. Bara göra, utan att tänka. Vi bor ju i ett gammalt torp, på landet utanför Norrköping, Vikbolandet närmare bestämt. Och när minusgraderna har krupit nedåt -15, ja då blir det kallt i ett såhär otätt gammalt hus. Därför har vi, maken och jag, också eldat mycket. Och då är det inte sånhär ”myspys-elda-i-kaminen-och-läsa-bok-eldning”. Nej, det är riktig eldning. I en riktig panna. I ett uthus på gården. Annars blir det ingen värme i huset.

IMG_8271

Så när jag kommer ner till frukosten, i mitt pittoreska hus på landet, då är det inte så varmt. Och så säger maken lite käckt att han har en överraskning. Denna överraskning består i att vi har fångat en råtta (ingen mus utan en RÅTTA, i en bur på vår uteplats). Såhär hårt är det för råttor på landet. Att dom måste tyvärr avlägsnas från gården då dom dyker upp, för dom förstör en hel del. Äter, gräver och kan ställa till en hel del förödelse om dom kommer in i huset (vilket vi också har varit med om men det är en annan berättelse). Så då måste alltså någon, ja hur ska jag uttrycka det… likvidera råttan. Jag slapp tack och lov detta uppdrag. Min ädla make räddade på så sätt både hus och hem från denna brunhåriga gnagare genom ta den av daga. När ett av barnen sedan kommer och frågar, käckt och glatt; ”Var är råttan, jag ville ju leka med den?”. Då är det ganska jobbigt att säga att: ”Pappa har tyvärr… tyvärr… dödat den.” Vår femåriga dotter, som är en ganska känslig själ, blir då väldigt ledsen och tycker att råttan måste åtminstone få en hederlig begravning. Så hon målar därför en teckning som uttrycker hennes känslor för råttan, som sedan sätts upp bredvid den livlösa gnagaren.

IMG_8267

Det finnas baksidor med att bo på landet. Men det finns också många fördelar! Idag är en bra grej att jag under eftermiddagen kunde ta på mig pjäxor och skidor, för att sedan ge mig ut på en tur på åkern. Ingen transport. Inget stort projekt. Bara att ge sig ut i naturen. Det är det bästa med att bo såhär, på landet.IMG_8261

Dagen avslutades med bön hos två av mina största förebilder, Lasse och Margareta ”Meta” Johansson. Dom förtjänar ett helt eget blogginlägg någon gång! Dom utstrålar sån kärlek och frid. Modiga och barmhärtiga. Ja, underbara.

Den här veckan har vi alltså bönevecka. I den kyrka jag jobbar har vi alltid en vecka, såhär i början av året, då vi  lägger lite extra tid på bön. I år sammanfaller vår bönevecka med den ekumeniska böneveckan.  Det är en bönevecka som är igång i 75 länder världen över och som en massa olika kyrkotraditioner är en del av. Där får vi också vara en liten del, av den här stora familjen, som kallas kyrkan.  Ikväll var vi en härlig skara, 16 personer, den yngste 2 år och den äldste 85+. Fantastiskt.

Jaha, det var det. En ordinär pastorsmåndag på landet. Vad gör ni alla mänskor därute en måndag i januari?

4 kommentarer

  1. Alltså, det finns inget jag kan bli mer avis på än det där, skidåkning rätt ut från huset. ÅH! men jag fasar också rejält för att flytta till vårt lilla hus snart, och hur mycket jag kommer gå och frysa egentligen… 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *