Från avsky till ren kärlek – löpningen

Stora löparboken för kvinnor av Jessica Almenäs och Lofsan – rekommenderas!

Det var ju det här med träningen då. Jag älskar verkligen att träna och har alltid gjort, på ett eller annat sätt. I yngre år har jag alltid spelat fotboll, ofta i klubb men också bara för kul. På gymnasiet valde jag BARA idrottskurser som tillval, vilket gjorde att jag fick spela fotboll på skoltid i ett helt år. Ni kan väl bara ana hur jag levde drömmen som välpumpad fotbollsnörd. Ja, under ett års tid alltså. Sedan försvann det.

Det var när jag bodde roomie med en kompis i Stockholm som jag fick närma mig det här med löpning. Under alla mina 21 år som människa hade jag avskytt denna sport. AVSKYTT. Springa så man får håll och sedan fortsätta för… vadå, ingenting?! Nej, som fotbollsspelare var det helt idiotiskt, det var ju mycket roligare att få tacklas, skjuta eller dribbla samtidigt menade jag.

Men min roomie påpekade att det här med löpning, det är vääääärldens skönaste grej! Alltså, det är helt underbart! Hon lovade mig, när jag äntligen tackade ja till hennes löperbjudanden, att vi skulle springa SÅ sakta, att vi lika gärna hade kunnat krypa. Och SÅ sakta att vi hela tiden kunde prata med varandra.
Så vi gjorde det. Efter 8 km var jag LYRISK! Jag älskade detta! HUR kunde jag varit så envis och aldrig ens provat innan?!

Efter den dagen, nån gång i april 2008, har jag varit löparfrälst. Jag älskart! Men efter två barn och en mycket svår förstaförlossning samt två fruktansvärda graviditeter rent fysiskt (ja, lite psykiskt också men det hör till ett annat inlägg), har kroppen tagit så mycket stryk att löpning utan styrketräning inte är ett faktum i mitt liv.

Så. För att klara en halvmara (!!!!!) som jag och min underbariga vän Andrea anmält oss till, måste jag följa ett strikt program (har alltså som mest sprungit en dryg mil, i mitt liv)! Och jag följer det ur Lofsan och Jessicas bok ”Stora löparboken för kvinnor”. Där finns styrka för att bygga upp bålen ordentligt (som är det viktiga för mig) och också hur man ska klara att ens springa en halvmara, eller om man vill satsa högre och springa på tid. De ger massa sköna tips och ja, jag älskar den här boken! Jag fick den i julklapp av mig själv, det var verkligen en bra klapp det!

Finns det fler löparfilurer där ute? Tips? Eller någon som anmält sig till något spännande lopp eller bara har skaffat sig ett nytt, spännande mål?

4 kommentarer

  1. Jag springer inte (längre, som du vet), jag cyklar istället. Men en sak som verkligen hjälpt mig att palla mer än en timme (ungefär vad milen tog för mig) är en pulsmätare. Att se hur hårt jag jobbar och kunna hålla ett tempo som gör att jag inte tar slut direkt gör det enklare att psykiskt palla med längre pass.

  2. Jag har bestämt mig för att bli lite klokare. Inte bara rålöpträna som en idiot, utan att kombinera det med styrka denna gång.

  3. Jag blev ”löparfrälst” för två år sedan, men har ännu inte vågat anmäla mig till nåt lopp…
    Men jag tror jag har bra förutsättningar för att bli en långdistansare, jag är liten, lätt och envis 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *