Det här är jag – Filippa

IMG_5952

Vem är du egentligen?
Jag är en kvinna, ursprungligen från Askeby utanför Linköping, men bor sedan snart 20 (!) år tillbaka i Landskrona, Skåne. Jag fyller 30 om ungefär två månader, vilket känns helt crazy. Jag flyttade alltså till Landskrona när jag var 10 år, vilket var ett ganska brutalt uppbrott för mig. Men, jag har kommit över det nu.
Jag jobbar som lärare på en skola mitt i Landskrona, där jag jobbar med idrott för yngre och engelska för de svagaste i ämnet, eller ja, starkaste också ja, beroende på årskurs. Kanske världens bästa jobb faktiskt. Jag har två barn och är gift med Emanuel.

Du har familj vet jag ju, kan du berätta lite mer om den?
Ja, det kan jag ju göra. Jag är som sagt gift med Bananuel, som jag och endast jag verkar det som, kallar honom. Han jobbar i en musikaffär i Helsingborg, men när vi träffades fick han precis jobbet som ungdomspastor i den kyrkan jag är uppväxt i i Landskrona.
Vi har två filurer till barn, Elysia som fyller 6 år i mars, och Elma som fyller 4 år i maj. Lysan och Elmerkott kan de också kallas.
Sedan har jag ju mor, far och bröder och sånt, men det bryr du dig inte om kanske? Nä?

Med lilla familjen samlad är det ändå alltid bäst

Ah, två barn alltså, hur gillade du att vara gravid?
Jag minns den tiden med stor ångest, våndan och vemod. Inte så bra alltså. Skönt att livet går vidare, kan man väl säga.
Under min första graviditet, som väl var mest ångest av de båda, lyssnade jag mycket John Mayer. Nu för tiden får jag rysningar i kroppen när jag hör honom. Det är konstigt hur vissa saker sätter sig fast sådär.

DSC_0121    24ååår

Till vänster; gravid med Elma (nr 2), till höger med Elysia, på min 24-årsdag dessutom

Och bebistiden?
Ångest där med. Jag har inte kunnat amma som normalt folk och med Elysia hade jag två hemska mjölkstockningar och med Elma hade jag mjölkstockning 7 gånger.Tillslut, med Elma,  slutade jag försöka och bebisen slutade skrika och jag hade inte mer ont. Det var ju a win-win såklart, men jag kan väl önska att någon barnmorska sagt ifrån lite mer och nästan tvingat mig sluta. Jag försökte ju bara vara ”duktig”, som så många andra. Usch, det kan bli så väldigt fel det där.

DSC_0008

 

Om du får välja då, vilken är din absolut bästa ålder på dina barn? Hittills alltså, de är ju inte så stora.
Ja, det är väl nu tror jag. Jag gillar att prata och konversera och att barnen också förstår vad jag menar. Plus att det är himla kul att kunna skämta och driva med dom så de förstår, hehe.

Vad tänker du kring framtiden gällande dina barn? Blir det fler? Eller ser du fram emot tonåren istället?
Om jag får välja kommer jag aldrig mer vara gravid……. Men jag kan tänka mig att vara fadderfamilj eller liknande så småningom. Och JA, jag ser fram emot tonåren! Älskar tonåringar, the best kind!

Så, nu ska vi prata om dig. Vad är det absolut bästa du gillar att göra, och varför?
Jag älskar att träna, gärna hårt. Kanske älskar jag det för att jag då får vara i min egna värld lite och slippa tänka på annat. Sedan är ju fika min stora passion, helst i chokladformat och en stor, fet latte på Oatlys iKaffe-mjölk.
Jag gillar också att gå på second hand, kanske mitt största intresse egentligen. Jag handlar i princip bara second hand-kläder, både till mig och la familia. Att ta en heldag till detta, kanske med en kär vän som också gillart, ja det är kanske topp 5 i livet.

DSC_0370 DSC_0378

Ett av mina bästa second hand-fynd är denna vintageklänningen, som jag bar på en av mina bästa vänners bröllop i somras

Vem är din förebild här i livet? Och varför tror du?
Jag har många förebilder i livet, och på lite olika områden helt enkelt.
Min farmor, som hastigt gick bort för två år sedan, är en av mina absolut största och har alltid varit. Hemmafru, men jag skulle ändå se henne som en riktig feminist. Hon styrde och ställde, kunde allt inom hemmets väggar och gjorde det riktigt bra. Hon bjöd dessutom alltid hem alla, även de svaga och utsatta i samhället. Hon ringde alltid, hon frågade hur vi mådde och brydde sig. Och så säger liksom alla om henne. Jag förstår inte hur hon orkade eller hann med att ta hand om alla. Men även om vi inte är blodligt släkt (min far är adopterad), så har jag alltid känt att jag är så lik farmor. Och det är jag stolt över!
Andra förebilder jag har i livet är min mamma, både som mamma och som människa, om ni förstår. Vår pastor Håkan som nu för tiden är både vän och pastor, han har fått stå ut med mycket när det kommer till mig och mitt liv. Och jag är glad att han fortsätter, kan man väl säga.

DSC_0213

Min ursnygga mamma och jag

Om du fick välja tre saker att berätta om dig själv, som inte är sådär uppenbart, vad skulle det vara?
1. Jag tror folk kan uppfatta mig som en person som har koll, ja typ på trender inom många områden. Men jag är verkligen ofta SIST med saker! Om vi tar musik till exempel, så var det här om veckan jag upptäckte Adele. JAG VET! Inom kläder är jag ofta sist på bollen, även om jag nog har en stil, men trendig? Knappast. Och fenomenet youtube har jag fortfarande inte förstått.
2. Jag gillar att kolla på brutala kriminalserier. Detta är, om man inte känner mig väldigt väl, ganska okänt. Det är inget jag skryter om, liksom, och aldrig någonsin skulle jag få med min man på det. I övrigt ser jag nämligen bara på ytligheter som Friends, HIMYM, Sex and the city… Men plötsligt får jag ett infall och måste följa något helt sjukt, som Chicago PD. Har du sett den? Den är helt crazy. Och jag ÄLSKAR den.
3. Jag är grymt bra på att improvisera och låtsas. Jag är ju lärare, vilket jag ibland tror är det största improvisationsjobb som finns. Dagligen hittar jag på nya lösningar. Men jag är också bra på att låtsas tycka det är oläskigt att t.ex predika i min församling, eller prata om sex och kärlek för massa ungdomar på läger eller ta upp det där jobbiga med någon, när man egentligen bara vill gräva ner sig.
Ja, bra på att låtsas och improvisera. Jag kommer nog långt med det, hoppas jag.

Vad gör du egentligen om dagarna? Och har det alltid varit det du tänkt du skulle göra?
Jag jobbar 80% som idrott- och engelsklärare. Idrotten har jag med småttingar (sjukt roligt) och engelskan har jag med några svagare grupper på skolan, t.ex nyanlända. Det är utmanande, spännande och jag ÄLSKAR detta. Sedan jobbar jag 10% med läger, världens bästa, på Bosarp! Och ja, sedan är jag ju faktiskt morsa också och försöker rodda ihop det på hemmaplan helt enkelt. Och så fikar jag så ofta jag kan. Och hänger med våra sköna vänner.

När och hur träffade du din drömman? Var det sådär romantiskt eller?
Ja, det var romantiskt faktiskt! Vi träffades på läger (Bosarp), kände ju till varandra i många år innan dess, men 2007 sa det poff. Typ. Innan lägret hade han varit i USA och jag hade jobbat nätter, så vi var både helt fel i dygnet. Vi satt uppe på nätterna och räknade stjärnfall… Det var väl romantiskt? Sedan blev vi tillsammans några veckor senare, då jag tre dagar efteråt flyttade upp till Stockholm. Extremt dålig tajmning, men å andra sidan byggde vi världens bästa kommuniktations-grund för vårt äktenskap där, så det var det himla mycket värt. Bra grej det där, att prata.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På honeymoon i USA, här i Chicago och hälsar på hos min moster med familj. Unga och fräscha…?

Hur länge har ni varit gifta?
I snart sju år, dårå.

SONY DSC

Vad går du i för kyrka, och, är du engagerad där på något vis?
Jag är med i Livsglädje (EFK) här i Landskrona, och har ju varit i snart 20 år då. Jag är hemgruppsledare med min man, och söndagskolfröken, också det med min man och ungdomsledare. Och så är jag allmänt störig och lägger mig i det mesta.

Vad drömmer du om ska ske i livet det här året?
Att vi ska finna lite extra frid i livet när vi flyttar till vårt lilla hus här snart. Det ligger i utkanten av stan och jag inbillar mig att stressen kommer lägga sig mer och mer.
Det är en daglig bön jag har i alla fall, att hitta friden i livet.

Och till sist, vad gör du helst en fredagkväll?
Trodde aldrig jag skulle säga det, men det är faktiskt att ligga i soffan och käka godis. Kanske med goa vänner eller bara familjen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Just det, jag älskar rosa!

2 kommentarer

  1. Kul att få lära sig lite mer om dig!
    Och ja, det är verkligen konstigt att barnmorskan på BVC stöttade dig i att sluta amma. Jag kan bli sååå trött på megahöga mammaideal kring amning. Suck. Båda mina ungar är matade med flaska och jag tror att dom blev rätt normala 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *