Till en vän.

Version 2
Stora och små vänner på semester i Bohuslän

Något av det bästa och största i livet är vänner. Dom behöver inte vara så många, men det är  fint att få ha några få riktiga vänner. 

Det sägs att det är svårt att få nya riktigt bra och nära vänner som vuxen. Och visst är det något särskilt med dom vänner som jag känt i nästan hela livet. Dom känner mig utan och innan och kan min historia. Tänk att vänner som jag haft sedan dagis och skoltid fortfarande är med mig i mitt liv. Det är stort.

Men det kanske ändå är ännu större, på nåt vis, att det går att få nya riktiga vänner som vuxen. Därför vill jag hylla en vänskap som betytt extra mycket för mig de senaste åren. Vi möttes precis innan vi flyttade hit ner. Vi var på besök för att titta på det hus som vi skulle hyra, och då kom hon med sin då ettåriga dotter bara för att berätta hur kul dom tyckte det var att vi skulle flytta hit, vi som också hade en liten tjej på ett år.

Och sen flyttade vi till Vikbolandet i mörkaste november till ett hus på landet. Och Patrik och jag sa till varann, mest på skämt men också med en uns av allvar; Om vi blir kvar första vintern här då stannar vi…

För det är inte helt lätt att komma helt ny till ett liv på landet. Då var det så värdefullt, dom där eftermiddagarna då jag kunde ta med mig lilla Liv och åka hem till min vän i några timmar. Barnen lekte, vi fikade och pratade. Våra döttrar har med tiden blivit dom bästa av vänner.

Och vår vänskap, ja den har har också vuxit och fördjupats dom senaste åren. Min väns familj har drabbats av flera sorger och svårigheter. Livet tuffade inte längre på med vanliga vardagsproblem och samtalsämnen då vi möttes. Nu blev det plötsligt det svåra och mörka som trängde sig på. Och ett liv som inte blev som dom hade tänkt, önskat och hoppats. Men dom här senaste två åren då vi fått dela smärtan i livet har vänskapen djupnat.

Nu känns det som om ljuset har börjat återvända för min vän och hennes familj. Vi kan skratta, dela glädje och det vardagliga med allt vad det innebär. Som igår då vi bara enkelt och gött kunde få dela en tacokväll och så lite Wild Kids med barnen. Vanligt underbart fredagshäng helt enkelt.

Tack älskade Marina för allt vardagshäng med ostädade köksgolv, korv stroganoff, trötta ungar, skratt och gråt. Du är underbar. Tack för din vänskap.

4 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *