Ett högst oklart inlägg om varför jag slutat titta på melodifestivalen, och vad man kan lära sig om ledarskap av det.

Jag har slutat titta på melodifestivalen. Jag gissar att jag är tillbaka i soffan igen om si sådär två år, när Sixten är tillräckligt stor för att bry sig. Det verkar mysigt tycker jag, att titta tillsammans med peppade barn.

Jag har varit ett riktigt melodifestivalfreak. Jag har varit på ganska många festivaler under min uppväxt och varje år spelat in festivalerna på vhs och lärt mig alla låtar och rörelser utantill. Intresset följde mig upp i vuxen ålder, det höll till och med under gymnasiet även om jag fick skämmas en del då, för mitt intresse. Ingen var gladare än jag när Christer Björkman tog över för femton år sen och gjorde det större och fräschare. Där var några år där som det var riktigt bra. När Kristian Luuk programledde och oväntade band som The Ark deltog.

Men nu. Det har blivit trött. Jag skulle kunna lista alla programledarna som fick frågan i år i förväg och få alla rätt, alla artister och låtskrivare dessutom. Och för detta beskyller jag samma Christer Björkman som jag nyss hyllade. Han har missat en av de viktigaste sakerna i det här med ledarskap. Att sluta när det är tid för det.

Nu behöver en ny person kliva fram och ta tag i rodret. Någon, som inte försöker härma Björkman. Nej, någon med en egen vision och tanke. Någon, som älskar melodifestivalen mer än eventet det är just nu.

Om jag skulle få frågan (why not?!) skulle jag göra det mindre och intimare. Kanske mer som en lokalt förankrad sångtävling (nu när varenda by och håla byggt en egen arena), där varje kommun eller län röstade fram sitt bidrag och sedan med en jättestor tv-sänd final med de bidrag som kommit till topp tio.

Hur som helst, jag pausar just nu. Jag kommer nog se finalen och eurovision skulle jag aldrig missa. Men för nu. Jag somnar bara jag tänker på mello.

3 kommentarer

  1. Kanske behövs det några trötta år för att nya visioner ska väckas, och för att folk i allmänhet ska vilja ha något nytt. Numera är det rätt kul med alla dessa avsnitt för det skapar sån hype i Rut. Men man kan ju tänka sig att till och med hon kommer tröttna inom några år om allt bara fortsätter som vanligt.

  2. bra tanke kring ledarskap… Den måste jag fundera mer på.
    Mello har aldrig varit min grej och som du säger, att titta m barnen och att ha en dotter som ÄLSKAR och kan allt kring detta, det är rätt kul! Välkommen tillbaka om några år helt enkelt 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *