Nu är det hejdå på riktigt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Farfar, jag och farmor. Här är vi på min brors medeltidsbröllop.

Idag är en sorglig dag. Vi tar farväl av farfar som för två veckor sedan somnade in.
Men låt oss börja i rätt ende.
För två år sedan gick vår älskade farmor bort i all hast. Det var inte väntat, och farmor, ja, hon var och är saknad av så många. Och farfar då, när detta hände… alltså, farmor och farfar hade ett långt äktenskap, nästan 60 år långt, där farfar arbetade och farmor var hemmafru. Förstå chocken för farfar när han plötsligt måste fixa sin egen mat, städa själv och allt sånt som hon gjorde. Vi har tagit väl hand om farfar de här två åren, han hade inte klarat det själv. Dessutom åkte han in akut dagen efter farmors begravning och fick amputera sitt ben. Hösten efter upptäckte de en hjärntumör, och ja, ni fattar. Han har inte fått vara frisk sedan farmor dog.

Min pappa är enda barnet och vi tre barnbarn har liksom växt upp där ute, i Örtomta, långt ut på landet, i Östergötland. Vi ska inte bara säga hejdå till farfar, utan nu är det hejdå på riktigt. Till huset vi alltid varit i, haft vänner i, ätit oss tjocka och fått göra lite vad vi vill. En fristad under min uppväxt och en farmor och farfar som alltid ställt upp, oavsett. Det är med stor sorg vi lämnar det här kapitlet bakom oss och det kommer ta många år innan jag repar mig efter här. Så många minnen, så mycket som finns i dessa väggar.

Det är med otrolig sorg, men också lättat hjärta, som vi tar farväl av farfar idag. Äntligen går han tillsammans med sin älskling igen. Det är det som är det vackra, de får nu vara tillsammans, precis som de ska.

Det är slut nu. Och vi får blicka framåt. Jag är så glad för min tro i sådana här lägen, och såklart lite avundsjuk på dem. De har nu fått komma till himlen.
Och himlen är så himla mycket finare.

3 kommentarer

  1. Fint att få haft din farmor och farfar som en naturlig del av din liv och din uppväxt. Det verkar vara en sån oerhörd gåva. Jag kommer inte ens ihåg mina för jag var så liten när de dog. Så det måste ju bli ett väldigt tomrum när människor som är så självklart en del av ditt liv och din uppväxt försvinner …

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *