Alla saker jag vill ha.

damage-1422862-1280x960

I mitt förra inlägg lät jag andra personer beskriva fastetiden på ett enkelt sätt. Idag blir det ett mer personligt ”fasteinlägg”.

Fastan handlar alltså om att avstå något. För att få plats med det som verkligen betyder något. De bestående värdena i livet. Som kärlek, generositet, tacksamhet och glädje. Och för mig står Gud för allt det. Därför vill jag prioritera tid med Gud under fastan. Idag har jag gjort det genom att promenera i vidunderligt, vacker och vintrig landsbygd. Och så lyssnar jag på gamla hederliga psalmer (Ja faktiskt ni läste rätt, psalmer!)  och så för jag en stilla konversation med Gud.

För några år sedan valde jag att fasta från att handla saker. Fyrtio dagar utan att handla något åt mig själv eller vårt hushåll (då var det bara Patrik och jag). Detta gällde förstås inte mat och nödvändigheter som toapapper, men allt annat. Varför valde jag just detta? Jo, för jag upplevde att det tog mycket tankeutrymme och tid att fundera på vad jag ville köpa. Och då är jag ändå ingen ”storshoppare”. Jag tycker inte om att bara gå i affärer för sakens skull. Men jag tycker i ärlighetens namn om att köpa saker till mig själv. Och när vi bodde i stan då kände jag ett mycket större sug efter att köpa saker, bara för att jag vill köpa nåt när jag var på stan. Det behövde inte kosta mycket pengar. Det räckte med något litet, som en hårinpackning, en tidning eller en blomma. På riktigt så var detta en riktigt tuff fasta. Så det var absolut välbehövligt med en konsumtions-detox, i mitt liv.

Att köpa en pryl eller klädesplagg kan ju ge en känsla av glädje. Men den är sällan långvarig. Åtminstone inte för mig. Jag minns ett reportage med Carolina Gynning där hon beskrev hur hon var nästintill beroende av att köpa nya skor. Och då gärna dyra, av något fint märke. Detta gav henne en kick och ett glädjerus. Men så fort dom där skorna hamnat i garderoben. Och dom stod i raden av många andra par skor. Då kändes livet inte mer glädjefyllt än innan utan då var det en känsla av tomhet som smög sig på.

IMG_1106

Nu när jag bor på landet, så finns det inte så mycket affärer och fantastiska erbjudanden att motstå. Det är fantastiskt skönt. En befrielse. Att köpa prylar och kläder upptar en betydligt mindre del av min tankevärld sedan vi flyttade hit. Det är jag väldigt tacksam över.

Nästa utmaning vore ju att avsätta en längre tid med ”köpstopp”. Är det någon därute som har praktiserat detta, som vill delge någon erfarenhet och kanske några råd?

11 kommentarer

  1. Tack, jag blir så inspirerad av alla inlägg om fastan. 2012 hade hade jag ett års köpstopp. Då hade Sixten precis kommit och jag slogs av hur mycket reklam som riktades till en som nybliven mamma. Därför ville jag tydligt markera att jag minsann inte gladdes över Sixten för att han gav mig orsak att köpa massa saker. Det var gott att göra så med första barnet, för jag kom ur hela konsumtionshetsen kring småbarnsåren (även om jag fortf kan tycka det är otroligt roligt att köpa barnkläder). De första månaderna var riktigt jobbigt, jag upptäckte att jag främst saknade att köpa de där småsakerna du skrev om; pocketböcker, tidningar, blommor. Men (som med all fasta) så efter några månader släpper suget helt och man får insikter kring sitt tidigare beteende. Särskilt roligt var att tvingas bli kreativ vad det gäller presenter. Jag pysslade och gav bort upplevelser, lekdater med syskonbarn och så.

    1. Wow. Särskilt strongt första året hemma då har man ju också mkt tid att gå på stan å så tänker jag… Resonera du å Christian kring det tillsammans innan? Eller gällde det endast för dig?!

      1. Det gällde bara mig. Men Christian köper princip inget (förutom teknikprylar nån gång ibland) så han är hyfsat befriad från att småhandla.

    2. Å så en sak till – Sixten är ju ert första barn. Räknade ni då med att ni skulle få de kläder och eventuella grejer som ni skulle komma att behöva under året. typ bilbarnstol och sånt? Det är ju ändå lite ”grundutrustning” som behövs 🙂

  2. jag har kört lite olika race på det här ämnet. har haft köpstopp någon månad ibland, också för att slänga tankarna på annat liksom. men sedan bestämde jag att jag inte fick köpa något NYTT under ett halvårs tid, det var rätt tufft. då startade jag en blogg om det också, så att jag verkligen skulle göra det. tänkte skriva lite om det imorgon 🙂

    1. Härligt Filippa! Ett halvår är rätt lång tid… Verkar som om vi kommit in på ett tema här utan att ha bestämt det. Gött!

      1. Ja,spännande, det får vi vidareutveckla och gräva i. Vi kanske ska ta ett gemensamt stopp någon gång som vi kan följa upp på bloggen.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *