Den underbara och utmanande ekvationen.

blogg

Det här med att gå på gudstjänst med barn. Det kan ju vara helt underbart. Dom upptäcker, förstår och upplever att Gud, kyrka och församling inte bara är dom vuxnas värld – utan här får jag också vara, det här är min plats! Det är underbart.

Men alla gudstjänster och kyrkorum är ju inte så inbjudande för barn och barnfamiljer att vara en del av. Där kan jag uppleva att man mest känner sig i vägen och hela gudstjänsten går åt för att hålla barnen på en lagom ljudnivå för att inte störa de vuxnas gudstjänst.

Nu jobbar ju jag i kyrkan och har därför förmånen att vara med, planera och utforma gudstjänster så att både stora och små ska uppleva att det här är deras kyrka, deras plats att vara på. Det är utmanande och väldigt roligt. Vi jobbar mycket med ett material som Salt (EFS barn- och ungdomsorganisation) har gett ut; ”Skatten – på äventyr med Gud”. Där finns så mycket bra grejer som tar barnen och deras tro på allvar, det gillar jag.

DSC_0538

Men ärligt, så är det faktiskt så, att när vi har ledig helg då är det inte alltid jag är så sugen på att ta med barnen på gudstjänst. Så många lediga helger är vi inte på gudstjänst. Mycket på grund av att jag inte tycker att det finns så många bra gudstjänster där barnen får ett utrymme. Och om vi bara ska springa efter barn, blir det inte så mycket av gudstjänst för oss heller…

Joel Halldorf skrev en krönika om detta med att gå på gudstjänst när man är småbarnsförälder. Här kommer några rader från den:

Vi håller ett halvt öga på gudstjänsten, och resterande på barnen. Gudstjänsten är något som liksom sker i bakgrunden. Ändå packar vi oss iväg, söndag efter söndag. Det har aldrig fallit mig in att avstå för att jag ändå inte kommer kunna koncentrera mig. Och det slår mig hur långt jag därmed befinner mig från min frikyrkliga uppväxt, då vi gick på möte för att bli ”berörda”. Eller för den delen från det moderna talet om gudstjänsten som en stund av ”stillhet”.

http://www.dagen.se/kronikor/ny-gudstjänst-med-barnen-1.687200

Hur får ni som har (eller har haft) småbarn detta med gudstjänst att funka? Och vad tänker ni om Halldorfs krönika?

7 kommentarer

  1. Finns ju en hel del olika erfarenheter och jag har lätt att tänka på sammanhang som fungerar jättebra för barnen och andra som fungerar rätt sämst faktiskt. Man kan nog göra på olika sätt men de sammanhang som fungerar bra har detta – man är beredd att satsa mycket på att barnen ska ha det bra, både med arbetsinsats och pengar. Man utgår från att barn är barn och anpassar verksamheten utifrån det – de får vara vilda, leka och springa. En tredje faktor är nog också lokalerna. Vissa lokaler funkar bättre och andra sämre. I vissa lokaler (äldre kyrkor) låter det massor om barnen bara säger pip, och det blir väldigt stressande.
    Hur som helst.. Tror man måste skifta lite fokus. Barnen ÄR ju verkligen framtiden och de flesta tar emot Jesus som barn eller ungdomar, inte som vuxna. Så vi borde satsa mest på barnverksamheten och mindre på de vuxna, men så ser det sällan ut. Vi har en extrakyrka dit vi gärna går bara för att barnen har det så himla bra där. Kan man åstadkomma det får man ju många vuxna på köpet, för att barnen vill vara där. 🙂

    1. Ja, jag kan bli väldigt less på att vuxna alltid har största utrymmet. Detta märks ju även i budgeten. När jag jobbade i sommarkyrkan i en svenskkyrklig församling så man 90% av budgeten (typ väldigt många tusenlappar, närmare 100 tusen skulle jag tro) på de vuxna och en outsinlig ström av konserter… Men för barnen så var det ofta för dyrt att ta dit någon extern medverkande då skulle man helst klara sig med den ordinarie personalen…

  2. Härligt, ett ämne jag känner extremt mycket för! Men, fråga, har ni inte söndagsskola? När min man jobbade i kyrkan gick jag enbart för barnens skull, trots att de då var riktigt små. Min önskan är att det ska bli naturligt för dem att gå till kyrkan helt enkelt. Jag vill att de ska veta att där blir man sedd och hörd och ja, nu för tiden får de ofta med sig något spännande från söndagsskolan också. Våra gtj är utformade så att barnen är med en kort stund där uppe och sedan går de ju till sin gudstjänst. Jag vet inte om det är ”rätt”… Men samtidigt är det väldigt många som INTE har barn, och de måste väl också få sitt. Min tanke är väldigt ofta att jag inte ska få ut något, utan att jag får ge något. Annars hade jag slutat gå för längesen. Fast tankar jag fått den senaste tiden är att jag VISST får ut något, för barnen får med sig tankar och funderingar hem, och DET är så mycket större för mig än att jag ska ”känna” något… 🙂

    1. Nej, tyvärr har vi ingen söndagsskola just nu. Vi har därför alltid något för barnen i gudstjänsten. Och emellanåt är hela gudstjänsten utformad för att passa både stora och små. Hos oss är faktiskt de här familjegudstjänsterna för alla åldrar bland det mest uppskattade och välbesökta. Man krånglar liksom inte till det. Här är Jesus liksom! Men jag skulle gärna ha möjlighet att ha en barnledare eller två att arbeta med det är ju alltid kul att ha ett team att jobba med! På sommaren gör vi barnläger tillsammans med många andra och det är bland det mest utmanande och roliga jag får göra!

  3. Haha, jag har börjat skriva en kommentar flera gånger på temat, men de har blivit så babbliga att jag centrerar det i: vi kanske ska ha en temavecka på ämnet; kyrkan och barnen?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *