Måndagstips

Efter att ha legat nedbäddad i flera dagar får jag idag använda någon annans ord i stället för mina egna mosiga.

En av mina favoritdikter av Nils Bolander.

Svarsbrev

Du skriver:
Speleman, varför blåser du alltid i tenorbasunen?
Det finns andra stämmor i Guds dråpliga orkester.
Varför inte pröva den ödmjuka andra fiolen?
Varför ropar du alltid om Herrens krig, yttersta stridslinjen, revolutionen?
Kristendomen – det är väl också friden bortom allt vett
förklaringsstunden uppe på berget,
Maria-lyssnandet vid Mästarens fötter?

Ack, jag kan endast svara:
Broder! Döm mig inte allt för hårt
mig som ännu knogar i Guds småskola.
Kristendomen blev för mig aldrig förklaringsbergsfrid.
Den är ett lidande i mitt liv
– men ett saligt lidande
utan vilket jag inte kan uthärda.

En oavlåtlig fronttjänst
i vilken jag är tvångsutskriven och dock frivillig,
en vansklig väg, erövrad tum för tum
från hotfulla fiender
– men dock ovansklig.

Alltid när jag står inför Kristus,
tänder Han orons frostiga stjärnor över mitt huvud,
orons vita eld i mitt blod,
räcker Han mig en budkavel, en lans, ett svärd.
När Han dömer och förlåter, dödar och pånyttföder
– alltid är Han samme orosstiftare
med ett enda genomborrande budskap på läpparna:
Det gäller livet!
Kämpa för livet!
Brinn, bränn, tänd!
Förstår ni då,
varför mitt instrument är stridstrumpeten,
min sång kampsång?

Kanske skulle jag en gång genom Guds nåd
få smaka Kristus också som en ljuvlig dagg,
en frid som världen inte kan skänka.
Då vill jag spela ett mjukt strängaspel
och sjunga en ny, en lågmäld sång

eller faller måhända instrumentet
ur min hand
och jag blir helt förstummad
av en andlös lycka

 

Och här kommer veckans lovsång. Ton i ton med dikten.

2 kommentarer

  1. Härligt med två favoriter i samma inlägg. Två gudsmän som inspirerar och utmanar: Bolander och Ljungblahd!

    Hoppas krafterna kommer åter snart! ??

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *