Att höra ihop.

kladerDet här är min älskade lillebror Johan och jag på det ljuva 90-talet. Min lillebror är kärleksfull, generös och väldigt rolig. Man kan ju säga att en del vatten har runnit broarna sen denna bild togs. Men han är alltid min bror. Det är ju det som är så bra.

Under många år har vi varit långt ifrån varandra, både geografiskt och var vi varit i livet. Jag gifte mig tidigt, pluggade och blev vuxen rätt fort antar jag. Och trivdes med det. Vi levde ganska olika liv, hade inte så mycket gemensamt. Men jag var egentligen aldrig orolig för vår relation, för jag visste att vi hör ihop. Vi är nära ändå och har alltid haft lätt att uttrycka att vi älskar varann. Oavsett hur lång tid det går emellan samtalen och mötena.

NUM070814044247

Nu är vi småbarnsföräldrar båda två och våra liv är närmare varann än de varit på länge.  Det känns som om man behöver varann, på ett nytt sätt. Och så är det ju fantastiskt att se hur kul våra barn, kusinerna, har med varann. Särskilt jag som inte har en enda kusin tycker att det är häftigt att se. Kusiner hör ju också ihop. Och jag hoppas att de ska få med sig en grundläggande och självklar samhörighet.

IMG_6057 2 Nu landar vi hemma igen efter dagar med bror, svägerska och kusiner i Stockholm. Och hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen. All kärlek till dig lillebror.

 

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *