Gudsrelationen och småbarnsåren

Vad gör småbarnsåren med Gudsrelationen? En del saker oroade jag mig för redan innan Sixten kom. Att man har så lite tid i ensamhet och därmed också lite tid som är för ”mig och Gud”. Och så har det också blivit. Allt mätbart; bibelläsning, andaktstid, deltagande i gudstjänster och bönesamlingar – allt sådant har minskat drastiskt.

Men det kom också något som jag inte hade med alls i beräkningen. En fördjupning av relationen med Gud. Och en stark insikt om att man inte kan räkna relationer utifrån någon slags kvantitativ metod.

  • Från de där första dagarna efter förlossningen, då kärleken till barnet förvandlar en och insikten om att det är på det här sättet Gud älskar alla människor slår en till marken. Och känslan av livets skörhet och sårbarhet, och hur den här underbara varelsen är direktlevererad från Guds kärleksfulla armar gav mig en ny kärlek till hela mänskligheten och förståelse för hur kärleksfull Gud är.

 

  • Dagarna som följt har varit som en genomlysning av hela mig. Varenda egenskap jag har, dålig som god har visat upp sig ”in my face”. Allt har kommit upp i ljuset, man kan inte låtsas inför ett barn. Konsekvensen av det har blivit att jag har fördjupats som människa. Gud har hjälpt mig att sortera igenom mig själv. Sträcka mig efter fördjupning av mina goda egenskaper och försöka släppa och ge upp dåliga saker som visat sig för mig.

 

  • Och som en käftsmäll har erfarenheten av nåden och kärleken hos Gud blivit verklighet på ett nytt sätt. Kärleken till barnet är så stark att det nästan gör ont. Och det blir tydligare och tydligare ju mer barnet gör fel saker, tvärtemot, trotsar och bråkar – att ingenting får kärleken att minska. Och ändå anar jag att det jag känner gentemot mitt barn bara är en strimma av hur Gud känner för oss människor. Nåden räcker!

Olika tider i ens liv ger olika saker. Gräm dig inte över allt du inte hinner med eller kan prioritera. (åh vad jag saknar att gå på lovsångssamlingar, men det kommer igen!). Passa på att bara vara med Gud, i diskningen och legoplockandet. Och mitt enda och bästa tips är – sjung lovsång vid läggningen!

/Elisabet

13 kommentarer

  1. Barnen är kanske den bästa teologiska utbildningen. Bara genom att finnas. Barnen är liksom mer på riktigt än vad fyra år på högskola nånsin kan bli. Och det härliga när dom blir större så kommer världens skönaste teologiska funderingar om Gud, Jesus och hela tjidevippen utan pekpinnar och ”såhärfårmanintesägaomgudregler”. Det är helt underbart.

  2. Bra. Det här är bästa bloggen! Jätteglad att ni är igång, tycker ni har hittat precis rätt!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *