Hur dyrt kan det bli egentligen?

Jag minns när vi väntade Elysia. Jag blev lite lätt nervös över att alla sa hur fruktansvärt dyrt det är att få barn. Hur illa livet blir med föräldrapenningen och dessutom alla de enmiljontretusenfemtio sakerna man verkligen måste ha.

Jag vet. Jag är i princip världsbäst på att handla second hand. En del kan ju bli lite lätt provocerade av det, och en del blir irriterade för att det är ju ”så enkelt för dig för du kan ju sånt där”. Men tro inte att det är en gåva som kom gratis. Eller, det kanske det är…? Nej, jag har alltid varit en letare och alltid älskat att fynda. Såklart jag kommer älska second hand-grejen! Och ju längre mitt liv går, ju mer inser jag att jag alltid kommer vilja vara mer snäll mot jorden och människorna som arbetar i övriga världen, de som får minilön för maxiarbete. Usch, jag mår dåligt av bara tanken.

Ja, men hur gör man då, för att komma undan och slippa betala enorma summor när man får barn? Jo, jag vet. Alltså jag vet verkligen svaret på detta. Man lägger lite extra tid på att höra sig för hos sina vänner och bekanta och familj och släkt. De kanske har en säng liggandes? Eller en bilstol över? Eller ett par gåskor att fås? Sedan kan man gå på loppisar eller leta på blocket. Men en av de viktigaste grejerna man måste tänka på när man handlar second hand eller ärver saker. Det är att man måste släppa sin idealbild. Faktiskt. Och det kan låta tråkigt, och man kan känna att men hallå! Jag är ju VÄRD detta! Jag ska faktiskt föda unge snart! Fast, helt ärligt, är vi verkligen värda det mer än någon annan? Varför ska vi, som egentligen har det så svinigt bra redan, ha det ännu mycket bättre och lägga oändliga summor på nyproducerat som någon borta i Ostasien sliter wöva av sig och knappt kan ge sina barn mat ändå?

Amen alltså, fattar ni hur jag menar? Och som jag tidigare skrivit: jag dömer ingen. Ibland köper jag också nya saker. Ibland tycker jag också att jag är värd något. Men helt ärligt, det måste inte vara så dyrt att leva. Det handlar väl om som med det mesta; prioriteringar.

Vad vill du prioritera i livet?

Och så lite sån där jobbig fakta:
Klädkonsumtion i Sverige
Trots fulla garderober shoppar svenskarna allt mer kläder. 2014 köpte vi i genomsnitt 13 kilo kläder och textil per person. I genomsnitt hamnade åtta kilo textil per person i soppåsen.
För att tillverka kläder går det åt mycket vatten, kemikalier och energi både vid odling av bomull och i textilfabriken. För att odla bomull och tillverka tyg till ett par jeans används cirka 10 000 liter vatten.
Källa: Naturskyddsföreningen

4 kommentarer

  1. Jag älskar också second hand och till våra barn har vi fått/får massor av grejer och kläder av de äldre kusinerna. Kläder o annat går runt här bland vännerna. Det skulle verkligen vara intressant att ha koll på vad våra barn kostat hittills, bara för att jämföra. Som jag ser det har vi inte ens ansträngt oss, utan som du säger hört oss för i bekantskapskretsen. Och tänkt ett extra varv på vad man verkligen måååste ha.
    Nu är jag nöjd med att få plocka bort de tidigaste bebisgrejerna, till exempel babygymmet i 90talskläder som jag köpte för tjugofem kr (och sedan klädde om i loppisfyndat tyg, inte för att det behövdes för funktionen utan för att det var roligt o blev snyggare ). Det går vidare till senaste tillskottet bland vännerna.

  2. Alltså det sjukaste! Imorgon ska jag säga några ord om rättvis handel på en modevisning och då ska jag säga exakt det du skrivit om hur mycket vi slänger och sådär. Knas!

    Jag håller med! Att få barn behöver inte kosta mycket. Det måste vara dyrare med en hund. Man måste bara lämna lite sin stolthet och våga fråga och ta emot prylar och grejer.

  3. Precis så Filippa. Word! Blocket, släktåvänner å Tradera! Där finns allt en unge kan behöva! (Vad nu en nyfödd unge verkligen behöver borde vi F.Ö. skriva om nån gång!?) ?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *