En uppdatering kring vår flytt

Om en och en halv månad ska vi alltså bryta upp från vårt liv i Skåne. Hela gänget: jag, Christian, Sixten, Ture, Bo och katten Messi. Det var inget lätt beslut kan jag säga. Nästan hela hösten gick vi i vånda och tänkte och bad och vägde allt hit och dit för att till sist sätta ner foten och bestämma oss.

Hur hör man Guds röst? Hur vet man vad Han vill med ens liv? Det finns inga enkla svar eller magiska formler. Jag brukar leta efter glädjen och friden, i vilket beslut finner jag den? Sedan är jag och Christian väldigt pragmatiska – vilka praktiska konsekvenser får det ena eller andra beslutet för oss som familj?

När man väl fattat ett stort och viktigt beslut så säger min lilla livserfarenhet att det oftast finns två vägar det kan gå. Antingen går allt plötsligt emot en. Det blir som att man prövas i – kommer hon stå kvar i beslutet även om inte vägen var enkel? Eller så faller bit efter bit bara på plats med ett övernaturligt flyt.

Prisa Jesus – det har vi fått vara med om den här våren.

När vi bestämde oss för att tacka ja till tjänsten på Liljeholmens folkhögskola var Bosse bara två månader. Vi kände i hela våra hjärtan att vi skulle göra det här – men kände oss samtidigt helt överrumplade av intensiteten i vårt vardagsliv just då. Hur skulle det gå ihop sig? Med visningar och försäljningar och husletande, när vi knappt orkar tömma diskmaskinen?

Men så har sak efter sak bara löst sig – övernaturligt smidigt. Vi har sålt vårt hus till några vänner – så vi slapp tokstäda gång på gång och styla inför hemnetbilder. Det här löste sig ganska tidigt i vår, vi bestämde nyckelöverlämningsdatum till den siste juni. Och för varje vecka som gått har vi blivit lite mer och mer nervösa – kommer vi ha någonstans att flytta då?

Vi bestämde oss för att vänta uthålligt till den 25 april, hade det inte löst sig då skulle vi försöka hitta något tillfälligt boende att hyra. Har ni sökt på Rimforsa på Hemnet? (jag vet att några av er har gjort det för att hjälpa oss, tack!). Såhär ser det ut, och har i princip gjort det de senaste 6 månaderna.

Skärmavbild 2016-05-04 kl. 09.01.36

Alltså allvarligt! Två tomter?! Och INGENTING mer. Så vi har bett och satt upp lappar och mailat varenda kontakt vi haft – men ingenting. Vi har önskat två saker – ett bra läge, jag är uppvuxen ute på vischan och vill inte bo så igen, vi har velat hitta något inne i samhället. Och så har vi önskat att det är tillräckligt stort för oss, så att vi även på ett smidigt sätt kan ta emot massor av besök.

Så hände det sig att vi fick ett mail från Christians kusins fru som hade pratat med någon som kände någon som eventuellt skulle flytta från Rimforsa. Vi ringde genast upp den personen och nja de hade inte bestämt än om de skulle flytta eller inte men ja vi fick gärna komma och titta. (de hade även gått förbi kyrkan där vi satt upp en lapp trots att de inte var sådana som går dit, och då hade de tagit ett kort på vår lapp – så de kände till oss när vi sedan ringde)

Och så kom det sig att vi nu köpt ett hus i Rimforsa. Vi fick maxa vår budget och det är renoverat på 90-talet med härligt ockragula väggar – men det är stort och ligger mitt i samhället och – vi kan flytta in så vi slipper några mellanlandningar med alla våra grejer.

Prisa Jesus! Och jag är så tacksam, att nu när vi har så fullt upp med livet i sig – så har det här bara flutit på så himla smidigt. Det känns som en bekräftelse på att vi är på rätt väg och ger energi åt att börja flyttpacka som vi ska göra nu!

/Elisabet

2 kommentarer

  1. Åh grattis!! 🙂 🙂
    Underbart med smidiga lösningar, i rätt tid. När vi ville flytta sist kom det en lapp in i brevinkastet från ett par som önskade köpa lägenhet i vårt område, och så blev det att de fick köpa. När allt var klart så nämnde mannen att han känt att det var vår lägenhet de skulle ha när han la lappen i vårt inkast. Och då var det typ 100 lägenheter där minst och vår dörr såg ju precis ut som alla andras. 🙂

Lämna ett svar till Elisabet Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *