5 insikter jag fått sedan jag blev mamma. åh… missa inte punkt 4, vilken mamma har inte känt så?!

Jag testar att göra ett sådant där typiskt inlägg där man ska lista saker om småbarnslivet på ett skojfriskt sätt. Jag tycker egentligen det är ganska fånigt, men vill prova på genren. Håll till godo!

1. Klockan 09-tröttheten
Så har man hunnit vakna framför morgonbarntv, serverat mjölk och brett mackor, tömt och fyllt diskmaskinen, torkat bort yoghurt från munnar, bord och golv, målat med vattenfärg och röjt upp efter det, badat balja, klätt barnen, hoppat studsmatta, haft frukstund, fyllt tvättmaskinen – så står man på nån lekplats och gungar barn och plockar fram sin telefon för att kolla vad klockan är. Då får man chocken – den är 09 på morgonen och HELA dagen är ju kvar!

 

2. Det topp-svåraste jag gjort
Jag tänkte att matte c var en svår utmaning, uppkörningen, högskoleprovet, första jobbpasset på det nya jobbet, föda barn, springa maraton. Alltså, dessa saker var i sammanhanget ingenting. Nu vet jag vad som är svårt på riktigt. Det svåraste jag gjort i mitt liv är att lägga tre barn ensam. Det är en konst som måste balanseras med absoluta perfektion för att det ska lyckas. Varje nyans i din röst, varje otvättad nappflaska, varje spotifykonto som inte fungerar – nästan allt kan gå fel och då blir det tre timmars rännande mellan sängar och kylskåp och toaletter. Jag trodde ”godnatt Alfons Åberg” var en saga, men det var fel, den är – true story…

3. Tio nyanser av brunt
Bebisbajs är mysigt och gulligt. Ja, nästan ända upp i ettårsåldern skulle jag kunna gnida in bajset i ansiktet och mysa med det. Så tänkte jag inte när jag hade min första bebis. Men nu har jag känt på treåringsbajs i olika experimentella sammanhang. Vore det inte kul att bajsa i garderoben? Och fyraåringsbajs i kalsongerna för leken är för rolig för att pausa för att göra något så tråkigt som att bajsa. Nu ska jag berätta; 3 åringars bajs är lika äckligt som vuxenbajs. Och det vill jag inte pilla med överhuvudtaget.

4. Förlorad
Det är bara självbevarelsedrift som gör att jag inte lägger ut en bild på något av mina barn på sociala medier, låt säga varannan timme. Alltså de är så sjukt söta, de säger så fantastiska saker, de bara är de bästa människorna jag mött. Jag är fullständigt stormande förälskad och jag vill ställa mig på taket och ropa. Och innan jag fick barn störde jag ihjäl mig på sådana som mig. Och så, ahh, det är ju bara ett klick iväg – så kan hela världen se hur underbara de är. ahhh!

5. Stressigaste stunden på dagen
Klockan är 20.30, ÄNTLIGEN sover alla. Nu går hjärnan på högvarv – hur förvaltar jag den 1,5 timmen som kvarstår av dagen på bästa sätt? Är det nu jag ska duscha och raka benen? Eller ut och springa? Borde jag inte städa eller ska jag orka öppna en bok? Ringa till någon? Nej, soffan ser skön ut, varför inte slå sig ner där med en dator i knät och någon slö serie på projektorn?

/Elisabet

3 kommentarer

  1. haha, alltså, jag orkar inte bajs-punkten. Det är så HEMSKT att det är sant (hatar bajs alltså, kan typ kräkas av det). Men, life with kids! ;D

  2. Nr 1 är så jobbig!! Men om man mot förmodan någon gång precis ätit frukost hela familjen och klockan redan blivit 09 så känns det fett bra – som att dagen svischar fram.

  3. Fabulous! Sista punkten är verkligen så stressig. Och det mest klassiska är ju att somna när en lägger barnen och då blir INGENTING gjort…. gaaaah!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *