#födelsevrålet

mirjam svartvit

Att föda barn. Det kan vara det största, mest fantastiska och underbara en kvinna kan uppleva. Men det kan också vara det värsta, mest förnedrande och skrämmande en kvinna kan uppleva. Varför blir det såhär olika? Ja, det finns en mängd olika svar på det, men en sak som påverkar är vilken förlossningsvård som du erbjuds under och efter din förlossning. Tyvärr ser det väldigt olika ut i vårt land. Och vi anses ha en god förlossninsvård eftersom det inte är vanligt att någon dör i samband med förlossningar i Sverige – Ja, tack och lov för det. Vi har det bättre än i många delar av världen. Men många kvinnor upplever sina förlossningar, bemötandet och behandlingen i samband med denna stora och omvälvande upplevelse, som att de inte blir tagna på allvar, inte lyssnade på och försummade. Därför är det väldigt många som drabbas av både fysiska och psykiska förlossningsskador. Och när de sedan söker vård för dessa skador (om de orkar eller vågar söka vård) blir det inte tagna på allvar. Ska det vara såhär i ett välutvecklat och ”jämställt” land som Sverige? Nej!

Därför har några fantastiska kvinnor startat ett nätverk som kallas Födelsevrålet. Det är helt vanliga mammor som fått nog! Vi kan inte fortsätta lägga ner förlossningskliniker och låta kvinnor drabbas av förlossningsskador. Idag drabbas varann förstföderska i Sverige av en förlossningsskada, jag är tyvärr en av dem. Men som så många andra är det inte något jag pratar så särskilt mycket om. Hur mycket blod jag förlorade, hur svag jag var, hur många stygn jag fick sy, hur lång tid det tog innan jag kunde gå på toa utan smärta, hur instängd och begränsad jag kände mig då jag inte gå ut och gå med mitt barn. För mig blev den långsiktiga skadan mer psykisk än fysisk. Men även de psykiska skadorna ska tas på allvar!

Födelsevrålet har förstås sin egen hemsida: fodelsevralet.se. De finns på sociala medier och i vanliga medier. Jag uppmärksammade detta initiativ i senaste numret av Mama. Det går också att titta på detta öppenhjärtiga och oroväckande klipp från Nyhetsmorgon om hur illa det faktiskt är med förlossningsvården i Sverige just nu:

Kära kvinnor, systrar och mammor det är så viktigt att vi vågar tala om detta så att det kan bli en ändring. Det lidande som många kvinnor i Sverige har pga. sina förlossningar är oacceptabelt. Jag är glad att jag inte ska föda barn i sommar, men jag har nära vänner som ska föda barn i storstadsregionerna Stockholm och Göteborg; Hur kommer de att behandlas? Kommer de ens att få plats? Kommer de att behöva åka tiotals mil bara för att komma till en förlossning som tar emot dem? Det kan vården idag inte svara på – för det ser så osäkert ut i förlossningsvården just nu.

Detta är inte barnmorskor och förlossningsavdelningarnas fel, men de får slita hårt och har inte möjlighet att göra ett gott och säkert vårdarbete pga. politikers felaktiga prioriteringar och beslut. Det är dags att vi gör något – NU! Här finns några förslag:

  • Följ födelsevrålet på Facebook och andra sociala medierför att visa ditt stöd.
  • Om du ska föda var tydlig och våga ställa krav på MVC – du har rätt till en trygg förlossning! Känner du att det är en utsatt situation som är svår att hantera själv, ta hjälp av en t.ex. en vän eller din partner för att få stöd. 
  • Våga prata om din förlossning, eftervård och allt däromkring; Ämnen som kiss, bajs och sex är väldigt relevanta men vi tycker ofta det är skämmigt. Men om vi inte pratar om det kan vi heller inte veta vad som är normalt eller ej. Då vet du inte heller om du bör söka vård och få rätt till adekvat behandling! Prata, prata, prata. Och kräv vård om du behöver!
  • Om du blivit felbehandlad, anmäl detta till vården, sök stöd och låt ditt fall höras och synas. Du behöver inte skämmas för att du har blivit skadad och/eller felbehandlad!
  • Bli stödförälder via Födelsevrålet: ”Vi söker både stödpappor, stödmammor, stödpartners och stödföräldrar. Här krävs ingen medicinsk kunnighet, utan uppgiften här är att lyssna, att helt enkelt vara en medmänniska.”

Tillsammans kan vi göra skillnad! Kärlek till er alla. / Jennie

 

4 kommentarer

  1. Undrar om de där känslorna automatiskt försvinner? I ganska många år kände jag sådär som du beskriver. Avsky nästan, mot att ha fött barn. Nu känner jag bara: blah. Och tacksamhet över att slippa göra det igen. Min första förlossning var en mardröm, andra var ”normal”. Men nu liksom orkar jag inte ens prata om det. Och det kanske är dumt? Ah, jag vet inte. Bra inlägg! Hade velat ha detta till hands för sex år sedan och är glad att andra mammor får vara med nu i alla fall!

    1. Ja, jag reflekterar inte så ofta över mina förlossningar. Min första var riktigt jobbig, men jag kände mig ändå trygg pga. helt fantastisk personal som hade tid! Tänk om det hade varit idag – då hade det VERKLIGEN varit en katastrofförlossning. Tänker att det är bra att vara ärlig och uppriktig när vi pratar om förlossningar men också om det som kommer EFTER förlossningen – det var ju ingen som sa något om det till mig… Hur ont i hela underredet en skulle ha då! Bara ungen kommit ut, hel och frisk då är är allt primaliv och bröstmjölken kommer flöda som en fontän av glädje – NOT! Det tror jag vi ska vara beredda att prata om så att det blir mer tillåtet och öppet klimat kring detta med avslag, toabestyr, smärta och trötthet… Jepp, det blev långt svar här – känns som om jag gått igång på detta 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *