Tjipp och välkommen till hajk

Som vi alla nog vet så lider denna vårtermin mot slit slut. Fester, firanden och avslutningar avlöser varann som pollenexplosioner i våra almanackor. Mycket roligt men samtidigt känslan av trött, mycket trött, så är min status såhär i början av juni månad 2016. Sympatiserar mycket med Filippas inlägg: När hjärnan gått på sommarlov

I denna kavalkad av avslutningar och firanden är det senaste eventet; Avslutning för UngdomsGruppen. Denna begivenhet skedde i form av en så kallad hajk. Vissa av er kanske redan läst om detta i något av de sociala medier där jag finns, typ insta eller FB, men alla läsare här på bloggen är inte följare där. Därför får ni som redan sett och läst ha överseende med bilder och text om denna hajk, ännu en gång. Men jag känner att jag behöver bearbeta denna upplevelse lite mer, så håll till godo:

I fredags begav vi oss med vår lilla hajk-expedition till metropolen Igelfors som ligger utanför Finspång som i sin tur ligger några mil norr om Norrköping. I denna region finns ett fantastiskt myller av sjöar, åar och andra trevliga vattendrag. Vi skulle alltså ta oss medelst kanot från Igelfors till Lotorp under det kommande dygnet. En kanottur på ca 15 kilometer. Detta skulle alltså utföras med 8 personer och 4 kanoter. En liten lagom grupp och vi kunde ju inte direkt klaga på vädret. Det var en helt absurt vacker kväll. Paddlingen kunde helt enkelt inte börja bättre. Typ såhär glada var Josefina, Samuel och jag! (Vill också säga att vi givetvis använde flytväst – gör det – det är bra.)

IMG_8694 2

Vi påbörjar paddlingen och paddlar i ett lagom trivsamt tempo. Och det är bara helt fantastiskt vacker och härlig kväll, som endast en försommarkväll i början på juni kan vara. Alla dofter av blommor, känslan av att glida fram på ån för egen maskin samt att få dela detta med sköna ungdomar – jamen då blir en ju som femton på nytt. I gruppen fanns blandade erfarenheter och känslor inför detta med paddling och hajk men jag måste ändå säga att jag tyckte att ungdomarna paddlade på riktigt bra.

IMG_8699

När vi passerat en å och en sjö kom vi in i en något bredare å där vegetationen tätnade något och där vattnet inte kändes helt fräscht. Lite sumpkänsla med touch av övergödning, typ så. Där i denna å ligger plötsligt en gigantisk björk tvärsöver ån. Låt oss nämna detta vid dess rätta namn: sabotage. Det blir lite Mora-Träsk-känsla, alltså inte pga. träskkänslan utan jag tänker då på deras låt ”tigerjakten”. Denna ädla visa som besjunger en tigerjakt och hur en ska ta sig fram till denna tiger, har dessa textrader:

Vi kan inte gå under den
Vi kan inte gå under den
Vi måste ju gå över den
Vi måste ju gå över den

Exakt den slutsatsen kom också vi fram till. Tyvärr fotade jag inte detta oförglömliga tillfälle på grund av att jag stod på denna björkstock fösandes över kanoter samt ungdomar, så jag valde att lägga telefonen i en vattentätt säck i kanoten istället för att fotografera med den. Erik (den andre ledaren) och jag, stod alltså på stocken och drog kanoterna över stocken. Ibland satt ungdomarna kvar i kanoten och ibland fick också dessa klättra ur och ställa sig på björkstocken medan vi drog över deras kanot. Hela detta äventyr gick väl men det var inte långt ifrån att både ledarna ramlade i det mycket träskliknande vattendraget vid flera tillfällen.  Men som sagt vi överlevde detta äventyr och fortsatte vår färd. Det innebar en liten härlig fors, mer åar och vacker natur.

IMG_8702

Vi kom så småningom fram till den del av vår färd där vi behövde bära kanoterna 200 m för att kunna fortsätta. Även detta fortlöpte utan större mankemang och vi fick beskåda kanske Sveriges vackraste trädgård (som jag tyvärr inte fotade!!!) där ljuset och försommarblomstren gjorde mig helt salig. Alltså hur vackert är det inte?

IMG_8707

Efter att ha ätit mackor med jordnötssmör som smält som smör i solsken skulle en kunna säga… Så var det dags att paddla den sista sträckan. Nu var vi alla ganska trötta i armarna och i huvudet. Vi såg alla fram emot mat, lägereld samt att så småningom få krypa ner i sin sovsäck och sova gott i militärtältets trygga hägnad. Kl. 22.30 nådde vi lägerplatsen. Efter ca. 4 timmars resa var vi så till slut framme. Jag paddlar sist med en tjej då de som redan stigit iland skriker till mig över sjön:

Det finns inget tält!!! 

Vaddå. finns inget tält, hinner jag tänka, samt om det här är ett skämt så är det verkligen inte ett roligt skämt. Men när vi eftersläntrare stiger iland så kan vi med våra ögon se, eller rättare sagt inte se något tält. Tältet ofinns! –  så skulle katten Findus ha sagt.

Vi var hungriga, trötta och luften var full av knott, detta var inte det bästa som kunde hända… Några tappra satte igång att elda och laga mat. Några andra av oss försökte hålla ihop och hålla kvar ungdomar som inte alls var sugna på att sova under bar himmel. Tack och lov dök en av våra ledare upp kl 23.30,  som en räddande ängel, då kan krypkört med bilen genom skogen för att ta sig fram till oss efter sin fotbollsmatch. De som var mest oroliga för att sova under bar himmel kunde därför sova i bilen. Men vi andra slogs med knotten hela natten… De här två herrarna på bilden nedan sov kanske en och en halv timma. Sedan gav de upp, gav sig ut och paddlade vid halv fyra för att slippa knotten. Därefter somnade Simon sittandes som brandvakt vid elden. Och Johan halvliggandes i röken från elden. Ja vi överlevde. Det gick bra. Men lite mer spännande än vanligt, jo det blev det.

IMG_8727

Så tills nästa år och ni andra som ska ut på hajk dubbelkolla gärna följande:

  • Dubbekolla tältets existens.
  • Medtag knottsäker rånarhuva.
  • Se till att ha absurt bra ledare med mycket tålamod.

Tjipp å hajk på er alla skogsmullar därute, vi ses kanske i skogarna i sommar! (När jag sovit inomhus, i min säng med fönstret stängt i några veckor för att skydda mig från knott, pollen och andra livsfarliga faror som lurar därute i naturen…)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *