Det finns liksom aldrig en bra ursäkt, egentligen

Du är trött, kanske lite hungrig, eller nej förresten, du är bara småsugen. Du rotar i skåpen, äh, där finns ”inget”, du drar och handlar. Köper lite gott som du gillar och så lite extra på det, ifall suget skulle slå till senare också.
Du är fattig, anser du, och det finns ingen chans i världen att du skulle ge de ekologiska grönsakerna dina surt förvärvade pengar. Aldrig. Inte ens kaffet blir eko denna månad. Kanske inte nästa månad heller förresten.

Du är shoppingsugen, nåt så kolossalt shoppingsugen, och det finns ingen hejd på reorna. Plötsligt hade du visst lite mer pengar, och kunde, eller nej, du måste, lägga dom på lite nya kläder. Som du faktiskt, ja men helt ärligt, verkligen behöver. Speciellt mer än de där eko-odlade grönsakerna i alla fall.

Du är trött, igen, men med huvudvärk och irritation i kroppen. Du vet att ett träningspass skulle lösa många knutor i både rygg och hjärncell, men den här gången är du faktiskt alldeles, ja alldeles för trött. Så trött att chipsen och soffan räcker för all framtid.

Du har bråttom, alltså sådär galet bråttom att du liksom ser dubbelt. Du har andan i halsen och tusen saker i skallen, du HINNER INTE stanna upp och lyssna på din väns (tjat)/ge några tior till tiggaren (kan dom inte skaffa sig ett jobb liksom?) /göra upp sakligt med maken (han har ju ändå alltid fel, när ska han lära sig?) /se upp mot himlen och stirra på molnen (vem har tid med sånt trams?)/ställa upp för de andra (varför ska alltid jag liksom?)…..

Denna värld är ett ekorrhjul av egoism som sprutar ut genom öronen på oss. Varför ska JAG offra mig jämt? Varför ska JAG ställa upp? Ge upp, ge in eller låta andra gå före? Varför ska JAG tänka på att göra denna värld bättre? Varför ska JAG bry mig om andra, om miljön och om att sätta en finare standard, i livet?

Denna värld. Denna egoistiska värld. Vi har alla en ursäkt att göra det som egentligen skaver, det som egentligen är rätt dumt och själviskt. Det som egentligen faktiskt är helt fel, om vi skulle få en bättre värld i alla fall.

Kanske dags att stanna upp. Se dig runt. Vem kan jag finnas för idag? Vem kan jag göra världen lite bättre för idag? Låt oss försöka, tillsammans.

Med vänlig hälsning,
hon som alltid (också) har en ursäkt men kämpar på ändå

8 kommentarer

  1. Så sant Flippa.
    Flera gånger under våren har jag tänkt skicka ett brev ( du vet ett sånt hederligt gammalt brev som man lägger i ett kuvert och sedan går man till affären och köper ett frimärke för att sedan gå till en sån där gula låda och posta det ;)) till någon som betyder mycket för mig men som jag inte träffar så ofta. Jag fick ett sånt brev för några år sen av en kär vän och det var så fint att hon hade tagit sig tiden och tänkt på mig. Nu minsann ska jag göra det och inte bara låta det stanna i tanken. Tack för de kloka orden!

    1. Vad härligt! Bra idé. Man glömmer lätt vad som faktiskt är att ge av sin tid. Tex att posta ett brev till någon härlig 🙂

Lämna ett svar till Filippa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *