Nästa steg i livet för Liv H…

För några dagar sedan, för att vara exakt torsdagen den 16:juni, hade min stora dotter Liv sin sista dag på  Önnemo förskola. Efter sommaren börjar hon förskoleklass i Dagsbergs skola och ska börja åka skolbuss. Hallå! Vad är det som händer? Har jag en dotter som slutar dagis och ska börja åka buss till skolan? Det kan inte vara möjligt, men jo det ÄR på riktigt, jag lovar. Det är verkligen en helt ny epok som stundar i det Hallgrens hemmet. Och då allra mest för Liv.

liv 2 år_Fotor

Då… 2 år hade precis börjat på avdelningen Falken på Önnemo förskola.

Mamman börjar nu bli ganska trygg med att denna stora och samtidigt lilla tjej kommer klara detta nya steg i livet utan vidare bekymmer. Men det har varit en del funderingar och turer innan det kändes bra. I början av den här terminen var vi övertygade att hon skulle få gå kvar med sina dagiskompisar och börja skolan på den ort där hon gått på dagis. Detta tyckte vi kändes mest naturligt. Men vi blev varse att det är väldigt många barn som är födda 2010 här i vår kommun. Och eftersom vi tillhör ett annat upptagningsområde än det där Liv går på dagis så blir det nu till att finna sig i Norrköping kommuns regler och bestämmelser istället för vår egen önskan. Detta innebär att Liv ska in i en helt ny grupp med ungar till hösten. Men vi har ett hopp: Alice. Livs bästa kompis från dag ett på Vikbolandet.

Alice var räddningen när vi nu behövde berätta för Liv att hon inte längre skulle få gå med sina kompisar som hon träffat varje dag under sina fyra år på dagis… Dom har varit ett helt fantastiskt tjejgäng som har hängt ihop sen dom var två år gamla. När Liv har kommit till dagis är det alltid minst två tjejer som kommit springande till hallen och ropar: ”Liv H, Liv H har kommit!” (Jo, det fanns faktiskt en till Liv på hennes avdelning, så mycket för en trodde att en valt ett unikt namn till sin unge.) Och så slänger dom sig om halsen och kramar om varann. Sedan springer alla tjejerna iväg och vi har knappt fått säga säga hej då. När vi skulle berätta det här för Liv; Att hon inte skulle få fortsätta tillsammans med sina vännner och inte heller skulle få börja skolan med dom. Ja det kändes… inte bra.

När stunden var inne och beslutet landat i brevlådan från kommunen. Då var det till att ta ett djupt andetag, vara en lugn och samlad föräldrar för att lämna detta besked till den älskade dottern (även om jag själv helst ville gråta för jag tyckte att det var så sorgligt.). När jag då hade berättat för Liv och sedan inväntade någon typ av reaktion men det inte kom någon, ja då frågade jag henne hur det kändes. Jag var beredd på att dra ”alice-kortet” ifall hon var bestört och skulle bryta ihop över beskedet. Men hon sa bara: ”Bra. Det känns bra. Jag kommer ju att få nya kompisar där mamma.”

Hur klok kan en människa vara när hon är fem år? Här hade jag gått och våndats över att behöva berätta det här och så är hon bara helt cool med det. Jag beundrar hennes mod och klokhet. Och vi är så tacksamma att det här ”skolsteget” är nu och inte för ett år sedan. Vi kan inte tro att det är samma unge. För ett år sedan var Liv mycket mer beroende av sin lilla vänkrets och vågade knappt prata med de andra barnen som gick på samma avdelning… och särskilt inte killarna. Men under senaste året har hon verkligen vuxit i det sociala. Hon hälsar till och med på barn och vuxna som vi träffar på i stan. Häromdagen när vi var på stranden drog Liv med sig lillasyster för att gå och bjuda ett äldre par på kakor. Det äldre paret ville inte ha några kakor men Liv stod länge och väl kvar och pratade. För ett år sedan hade hon med största sannolikhet varit tyst och tittat ner i marken om någon främmande människa hade börjat prata med henne. Men nu tar hon själv initiativ för att bjuda på kaka och börja prata med vilt främmande människor… Ja, jag förundras över denna lilla människa och hennes sociala utveckling det senaste året.

IMG_8834

Nu… eftermiddagen då jag hämtat Liv efter hennes sista dag på Önnemo förskola

Lilla stora Liv, du är så klok, omtänksam och rolig. Du är modig, eftertänksam och spexig. Jag förundras varje dag över den person du är och utvecklas till. Snart är det dags för nästa steg i livet; förskoleklass, fritidshem och buss. Du växer, tar steg. Snabbare än jag förstår. Det är så fascinerande och outsägligt stort att få vara med på den resan. Tack att jag får vara din mamma. 

5 kommentarer till

  1. Fina, fina Liv! Alice är överlycklig för att Liv ska gå i samma klass. Hoppas att Liv ska finna många fler vännet också. Hon är så trygg, lugn och positiv! ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *