”96 lampor – om oss som brann och försvann”

96-lampor

I kyrkan är vi ganska vana vid det som vi kallar för vittnesbörd, det vill säga berättelser om hur tron och Gud på något sätt förvandlat våra liv på ett fantastiskt sätt. I gudstjänster, artiklar och böcker berättar människor om hur Gud är verksam och levande. Boken ”96 lampor” ger oss berättelser från de personer som vi sällan intervjuar och låter tala i gudstjänsten: De som lämnat kyrkan och som kanske också lämnat sin tro på Gud. Jacob Langvik berättar på ett mycket förtjänstfullt sätt om tonårsvännerna som brunnit och försvunnit. De som varit brinnande och engagerade i kyrka och tro under sina tonår men som sedan glidit iväg eller valt att lämna kyrkan och tron.

Langvik berättar sin egen och sex stycken vänners historia. Det är äkta och uppriktigt. Ibland smärtsam läsning. Men det är kanske en av de mest värdefulla böckerna som getts ut av ett kristet förlag. Att våga berätta berättelsen som inte leder till halleluja. Det ges inga svar eller lösningar på hur eller på vilket sätt vi ska skapa strategier för att detta inte ska ske. Jag lämnar boken med fler frågetecken än när när jag började läsa.

Langvik har i slutet av boken ett kapitel om ”kartan”: Under uppväxten skapas en karta som vi får av föräldrar, lärare, vänner, släkt, och ledare. Om du vuxit upp i kyrkan så är din gudsbild troligtvis mycket präglad av den tiden. Med vad händer med gudsbilden och världsbilden när du växer upp, flyttar till en ny ort och livets verkligheter tränger sig på? När världsbilden du får på universitet inte stämmer överens med barndomens? Eller vännerna på arbetsplatsen är mycket mer generösa och kärleksfulla än de vänner som mött i kyrkan? Langvik menar att det finns tre huvudvägar som du då kan ta in på; När verkligheten och kartan inte stämmer överens:

  1. Krampaktigt hålla fast vid kartan. Då priset för att byta ut den är alldeles för högt. Du söker dig kanske till dem som har en liknande karta. Risken är då att du blir världsfrånvänd.
  2.  Kasta bort kartan och skapa en ny. Kanske t.om. börja ironisera över det gamla för att visa att du verkligen tar avstånd från ditt förflutna. Men samtidigt kan då osäkerheten bli stor över hur du ska hantera din nya situation.
  3. Uppdatera kartan. Det kostar på och kan vara smärtsamt att göra upp med barnsliga gudsbilder, kyrkans brister och orättfärdiga saker som kyrkan gjort. Men samtidigt kan du ha kvar en öppenhet för att allt som har med kyrka och Gud att göra inte är falskt.

Att våga förkasta en del men behålla annat kan ibland vara svårare än att förkasta det gamla helt och hållet. Men ingen karta håller oförändrad genom livet. Kartan måste hela tiden revideras och målas om på nytt. Sånt är livet.

Min slutsats efter att ha läst ”96 lampor” blir att detta är en väldigt viktig bok som bör läsas och samtalas om i de kyrkor och sammanhang där du vill få en större förståelse för de som lämnat. Och framförallt så ska kanske du och jag våga fråga och prata med de av våra vänner som lämnat.

 

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *