På läger, på läger, på läger trivas vi – utan paraply!

DSC_0131 DSC_0132

Här sitter jag och väntar på alla glada kids!

Årets sommarläger på Bosarp är igång, alltså. Ja, jag är här nu. Alltså, det är verkligen igång! Galet. Jag har inte så mycket ansvar i år som jag brukar, så jag tänkte att jag hinner blogga härifrån.
För 13 år sedan började min Bosarp-karriär och än har den inte slutat. För 9 år sedan träffade jag min man här. Eller, det var det året vi blev kära i alla fall. Jag var 21 och han 25. De tidigare åren vi setts här hade vi verkligen avskytt varandras närvaro. Ja, det är faktiskt sant. En del undrar om det inte bara är något vi sa då, men nej. Jag var hemskt irriterad på hans dryga sätt och han störde sig på mig och min högljudda kompis (Marie) som alltid skulle synas och ta plats.
Men år 2007 kom vi hit. Han var jetlaggad och jag hade sommarjobbat på Statoil och precis jobbat natt. Så vi var båda helt snea i dygnsrytmen och hängde uppe hela nätterna.
Några veckor senare blev vi ihop.
Bosarp är också platsen vi i lite lätt panik fick göra vårt första grav-test. Förvirringen över att vara gravid, men lite också glädjen över att plussa på denna plats. Det är stort.

På Bosarp har vi sett vänskapsband knytas för livet. Människor har hittat lugnet. Jesus. Vänt om och vänt rätt. Vi har bett för människor som blivit helade men också de som inte blivit det. Vi har fått sörja här. Och glädjas med varandra.
Vi har fått närmre vänskaper med de vi redan känner. Vi har fått djupare relationer. Våra barn växer upp här, minst en gång om året är de här och har varit sedan de föddes.

Ändå tror jag min tid snart kan vara slut här. Men vi får se. Det är mäktigt att vara här just nu. Få se ledare utvecklas i sina roller, nya ledare ta plats. Ta form. Ungdomar som kommit hit ensamma i hopp om att finna en ny vän.

Bosarp är platsen närmast himlen, sa en vis ledare en gång. Hon har rätt.

3 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *