Då var det gjort så nu måste det bli av.

Alltså det här med att börja blogga med två människor som tycker om att springa och hålla på med lopp och sånt, var det egentligen en så bra idé? Nu har jag nämligen anmält mig till mitt livs första lopp nånsin. Det här:

Yes. Ni förstår grejen. Det är en massa halvgalna och asjobbiga hinder som en ska ta sig över. Sen ska det springas, totalt 8 km. Har jag kommit in i en sen 30-årskris? Har jag fått hybris eller bara blivit lite galen? Jag vet inte. Men jag känner att jag liksom aldrig får nån rutin och ordning på min styrketräning. Så detta kanske blir det som får mig att äntligen bygga upp lite styrka i min lilla arma kropp. Därför ska jag kanske säga tack till Filippa och Elisabet för att ni visar att det går. Att vara småbarnsmorsa och hålla på med nåt annat än familj, mat, tvätt, jobb, städning och gräsklippning. Det handlar om prioritering, prioritering och åter prioritering detta med träning. Jag har haft massor med möjligheter att komma ut och springa på semestern men det har inte blivit av. För träning ”blir” inte av, träning måste du bestämma dig för. Sen så ger det tokigt mycket bra ”återbäring” när du väl genomfört det där passet, promenaden eller cykelturen.

En annan anledning till att jag vågade anmäla mig är för att jag är en del av ett team, ett mixat bestående av både damer och herrar. Två av damerna är min gymnasiekompisar och en av dem har genomfört detta lopp innan; Josefine. Hon är cool hon. Arbetar som brandskyddstekniker. Josefine och Nathalie har lovat att vi ska oss igenom detta tillsammans. Så himla fint. Annars hade jag aldrig vågat. Team, det är bra grejer det. Vårt teamnamn är för övrigt: Uppfostrade av djur. Detta namn har plankats från humorgruppen Klungan från serien Ingen bor i skogen. Där finns den fantastiske och älskvärda karaktären Mikael Hjort som vill bli just detta; uppfostrad av djur:

Jepp, då kör vi då.

Nån bloggläsare som kört ett liknande lopp och som har några bra tips?

/Jennie

Ett kommentar till

  1. Åhhh, det kommer bli superkul!! teamgrejen blev så himla stark och bra på ett sånt här lopp – man hjälpte liksom varandra över hindrena. There is no I in team!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *