Min sämsta egenskap: att vara ensam

Jag är så fruktansvärt dålig på att vara ensam. Jag är väldigt glad att Emanuel och jag fick barn så snabbt som vi fick, hrrrrrrm, planerat eller inte, det spelar väl ingen roll? Jag slapp vara för mig själv alltför ofta, för jag är verkligen oerhört dålig på det.
Vet ni vad vad som händer när jag är själv? Jag tänker. Och så tänker jag lite till. Sedan kan jag komma fram till ganska kassa grejer. Typ att det kanske är synd om mig. Alltså, mer synd om mig än vanligt. Eller att jag har ont på ställen. Jag tänker också på om jag gör eller gjort rätt med MITT LIV. Ja, ni ser ju, det är inga små frågor här. Sen tänker jag också på allt som jag BORDE hinna göra nu när jag är själv liksom. Jag kanske hinner rensa hela rabatten på framsidan? Jag kanske hinner omorganisera hela köket som jag tänkt på så länge? Jag kanske hinner sortera barnens lekrumsgrejer i de fina kartongerna vi köpt för tre månader sedan. Jag kanske hinner baka sju sorters kakor. Raka benen noggrant en gång. Lära mig locka håret med en plattång. Prova göra en vegetarisk rätt. Ta världens längsta promenad……

Jag är ensam nu. Ända till fredag. Familjen drog till kusiner och syskon och lämnade mig själv här. Ja, fattar ni! Några av er som också är föräldrar tänker förmodligen: lyllooooos heenneeee. Men det får ni tänka ifre´, för jag behöver ha dessa människor runt mig. Jag är dålig på detta. Jag ska tack och lov jobba när de är borta, det är ju lite därför de åkt. Men på kvällarna? Ja, jag lovar, kompizar, jag ska fylla dem med värdefulla saker. Planen för ikväll är: äta pasta med pesto. Skruva upp ett spegelskåp med hjälp av pappa. Samt ha skypekonferens i klackskor med mina bästisar. Eventuellt somna i tid också.

Fin onsdag! Nu börjar vardagen igen, and I like!

/Filippa

1 kommentar

  1. Jag håller med dig. Tycker att en halv dag ensam räcker, sen är det bra. Det är ju inte ofta som jag är ensam hemma. Men när jag är det då går jag typ å lägger mig ännu senare än jag brukar (vilket är sent….) och tycker typ det är jätteläskigt att sova själv i ett stort och tomt hus. Samt detta med att planera varendaste liten minut för tiden blir ju så dyrbar då en får lite egentid som det så fint heter… Det är som om den där tiden blir helt överhajpad!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *