Min hyllning till Frizon!

Frizon.
För dig som inte vet, är Frizon en festival. En kristen festival. Jag hörde att den funnits i 18 år. Det kändes konstigt att höra, eftersom jag trodde jag åkt dit från starten, men det var ju skönt att jag inte var så gammal (däremot är min man så gammal, men det kan han ju ta).
Jag åkte dit första gången som 16-åring. Och som jag väntat. Jag stod verkligen på startlinjen, anmälde mig direkt och ringde farfar så han var redo att köra upp husvagnen från Linköping när det var dags. Inte konstigt vi längtade, vi här nere i Skåne. Vi har alltid varit så få. Aldrig haft en hållplats där vi kan vara som vi är; kristna, unga, diskutera värderingar och icke-värderingar. Frizon var andningshålet under många år. När jag började gymnasiet gömde jag mitt armband, där det står ”Frizon – en festival inför Gud”. Det enda synliga kristna jag hade på min kropp, men jag vågade inte stå för det. Vad skulle jag säga till alla som söp och låg runt när jag åkt på festival för att uppleva Gud, kanske skymta en och annan snygg kille, käka tacos och få andas. Få vara kristen ungdom.
Frizon, den viktigaste platsen under min ungdomstid.
Nu bjuder jag på lite godbitar jag snabbt hittade i hårddisken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
… jag och Dessi jobbade med Crossnet FLOW (kanske någon minns detta fantastiska forum?). Jag var allmän journalist och Dessi var musikskrivare. Vi hade fria händer (Tack Albin!!). Den här bilden tog jag i en intervju jag gjorde med dessa. Jag minns inte varför, men kanske de var ett framgångsrikt fotbollslag på Frizon? (hehe) Bilden cirkulerade i alla fall lite efter det året, det får man väl vara lite stolt över?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi satt ovanför samba(nd)centralen med de riktiga journalisterna från Dagen och annat. Det var ju lite kul för oss, eller hur Dessi? Kuriosa: jag trodde i x antal år att de kallade det för SAMBAcentralen, alltså, att de hade lite roligt med det. Och att man liksom skulle vara glad där, dansa lite samba kanske. Men Emanuel informerade mig sista året jag var på Frizon, att det hette sambaNDcentralen. Vilket ju är helt otroligt logiskt………
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det bästa var såklart att vi fick gratis dricka och kakor. Helt klart en hit för de fattiga studenterna som kom dit med extremt begränsad ekonomi. 

DSC_0260

År 2011 var sist jag var där. Då hade jag en irrig 1-åring med. Elysia hette hon alltså, eller heter.

DSC_0103

Det var kanske inte mitt roligaste år, jag hade ju ingen annan kompis med barn precis. Men jag fick ändå vara där, se ungdomar möta Gud och uppleva människors godhet. Det var det värt. 

DSC_0089

Emanuel jobbade några år som PM, alltså ansvar för allt ljud och ljus samt alla tekniker. Man kan väl säga att han var apgrym (och blir fortfarande uppringd för detta jobb hehe), men det var slitigt. När vi fått Elma 2012 var hans sista år. I framtiden kan vi kanske jobba som andra saker, bara för att festivalen ska hållas vid liv. Det är viktigt att engagera sig. Stå i kök eller städa dass eller vad som helst!

Och alla ni som är där nu – jag avundas er! Hoppas ni har det riktigt bra. Och ni som är över 16 och aldrig åkt, gört! Det är värt varenda krona.

Frizon i mitt hjärta.

/Filippa

2 kommentarer

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *