Att bli skolbarnsmamma

Tiden är här nu. Jag har blivit skolbarnsmamma. Är jag fortfarande småbarnsmamma då? En är ju kvar på föris, den andra, stolt som en tupp, går nu till förskoleklassen, till skolan.

Men det är okej att vara lite rädd va? Lite ängslig. Lite orolig. Lite småirriterad på det som inte funkar. Lite småpetig. Ja, alltså jag. Inte hon inte. Hon älskart. 

Här om dagen kom hon hem och var så arg. Hon hade blivit så otroligt orättvist behandlad, sa hon. Hon hade till och med surat så att fröken såg, inget som hon gör om det inte är på blodigt allvar. Så vad hände? Jo. I torsdags, när hon skulle torka borden i matan, fick hon torka ett bord. Men i fredags, när en klasskompis skulle torka, då fick denne torka TRE bord.

Vi fick prata om orättvisor här hemma, och var ju bra. På ett sätt kändes det skönt att detta var det värsta som hänt henne. Att inte få torka bord (ja jag har skrivit upp detta och kommer visa henne i åk 5 nån gång, när skolklagan entrar) som de andra.

Endast en reflektion av att tiden går. Livet rullar på. Jag stannar upp, inser att ja, jag är skolbarnsmamma. Livet förändras och vi likaså. Det är härligt, och läskigt. 

Tur att vi har varandra på vägen. 

2 kommentarer

  1. Så fint skrivet! Hoppas Elysias problem får vara kvar på den nivån, med att bli ledsen för att hon inte får tillräckligt mycket läxor och sånt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *