Lägg ner!

På öppna förskolans sommaravslutning hugger det till i mig som en liten dolk i magen. Aj! (PINSAMT!!) Vi packar upp våra matsäckar och jag inser att det bara är jag som sitter där med IKEAs plasttallrikar och glas i grälla färger. Runt omkring mig ser jag stål och bambukoppar i pasteller och även om det är irrationellt så stiger stressnivån. Nu tror de att jag inte är en lika bra mamma som de. Ja, de tror väl att jag vill att mina barn ska drabbas av konstiga sjukdomar och åkommor. Ja det där med att plastbanta måste jag ju fixa. (Men huuur ska det gå till? Halva vårt hem består ju av ärvda 80tals plastleksaker…).

Det har blivit stressigt att vara mamma. Inte bara för att det är stressigt att ha 1, 2, 3, 4 eller fler småfolk hängande i hasorna. Utan för att det är sååååååå mycket som kommit till. Det stressar till magsår och katarrer i vart och vartenda hem tror jag bestämt.

Jag vet inte hur många gånger jag ljugit inför bvc-sköterskan genom att svara ja på frågan om jag behöver en ny flaska med D-droppar. Vi har nog 15 stycken. 15 på rad. Som ett stileben som ropar ut – jag kan inte tänka på allt!!! (Förlåt mig Ture och Bo, ja Sixten fick nog sina han, jag hoppas ni inte tar skada – men å andra sidan har ni nog fått alldeles för mycket sol rakt i ansiktet så det kanske jämnar ut sig?)

För hur ska jag hinna med allt? Hinna balansera på linjen mellan att amma tillräckligt länge för att vara duktig, utan att amma för länge så att jag blir äcklig. Och att vara hemma så länge och mycket jag bara kan med mina barn och samtidigt jobba och bygga karriär och nätverka och twittra. Jag ska klä mina gossar i poppiga rosa genusmedvetna nyanser, andrahandsköpta och tvättade tre gånger (och uppmärkta!) innan de använder dem. Jag ska vara utomhus, utomhus, utomhus tills jag förgås och gömma alla paddor även om de kväker ur sig – lugnstund lugnstund lugnstund. Inga sötsaker får komma över min tröskel och tandborstarna används flitigt uppe och nere flera gånger om dagen. Huset ska också vara personligt, pastelligt och må popkonst pryda våra väggar. Jag och min man ska ses på tu man hand, gå på spa och ha (fantastiskt) sex flera gånger i veckan. Jag ska ha en genomtänkt basgarderob med några enstaka accentplagg inköpta på antingen loppis eller från någon dyr modebutik. Så ska jag inte bara ha koll på vad som händer i världen, i politiken, på musikscenen, i filmvärlden, nej jag ska gärna ha läst någon matig längre artikel av en kreddig journalist så jag har något intressant att säga. Och jag  ska äta fräscha sallader till lunch och nåt plockigt och gott från Asien till kvällsmat. Och träna och bry mig om min kropp så att jag är snygg och gärna har en skymt av en tvättbräda. Men sen egentligen inte bry mig om vad jag äter eller hur jag ser ut alls för jag är feminist och är dessutom väldigt fri. Och så ska jag….. AHHHHHHHHH!!!!

 

Förstår ni vad vi håller på med systrar? Idag vill jag ropa ut från taken: Lägg ner!  SÄNK AMBITIONSNIVÅN! Våra barn är älskade, det räcker. Det räcker så. Nu får vi försöka att andas djupt, sänka axlarna och ta emot en ny dag.

/Elisabet

24 kommentarer

  1. asså jag har verkligen lagt ner ALLT man ”borde” och ”ska” för ett tag sen. Blev så trött på allt! Håller helt med dig alltså!! 😀

  2. Underbart inlägg, hög igenkänningsfaktor… (d-droppar! Glöm det! Plast? Ja tack! Fika när man känner för det? Japp, senast igår em och i förrgår. Och skärmtid är perfekt varva-ner redskap!) Det blir roligare att vara förälder om man skiter i måstena! De verkar hör och häpna överleva, trots min operfekthet!

    1. Haha, precis! Det blir ju såå mycket roligar och man blir mindre arg! Grattis till fyran förresten! Är så nyfiken på vad han ska få heta!

      1. Hjalmar är hans namn! Tack för grattis, känns helt underbart med en liten nu när de andra är så pass stora, så gött?

  3. Ja, mer av sånt! Att släppa prestationskraven åtminstone lite, det skulle många av oss må bättre av. Tack för ditt inlägg!

  4. Fantastiskt inlägg! Och sjutton så sant! En jämför sig alltid med alla andras bästa sida, utan att se att vi alla ju faktiskt har massa olika sidor.

    En liten rolig detalj: just de där grälla plastmuggarna från Ikea är typ BÄSTA presenten jag kan ge mina mammavänner här i Etiopien, när jag varit i Sverige. De älskar dem! ”Så fina, så hållbara, så barnvänliga!”. 🙂 Sådetså!

  5. Preach it! Lite barmhärtighet mot sig själv och hela föräldrakåren. Jag märker att det som kanske mer varit en mammaåkomma med höga prestationskrav i hus å hem breder ut sig alltmer även på fädernet… Så bevare oss för pest, hungersnöd å prestationshets milde Herre Gud!

  6. Ja! Övar hela tiden på att lägga ner…och tror att jag blir lite lyckligare och gladare och kärleksfullare. 🙂 bättre så.

  7. Ååå håller sååååå med. Vi behöver verkligen hjälpa varandra att lyfta av den bördan från våra axlar. Keep on med din gåva att vara skarp, klarsynt ärlig och modig Bettan!!

  8. Så sant! Lyssnar just nu på en bok av Shauna Niequist som heter ”presence over perfect”. Så bra! och gratis om man signar upp sig på audible.com. Heja oss!

  9. Tack för inlägget! Jag är från Ryssland, har bott i Kina och Australien, men det verkar vara här att man strävar för perfektion mest. Jag undrar alltid när jag ser på lokala mammor som är så stressade och trötta varför det är så. Jag blev själv mycket påverkad av det hela och mår inte alls bra. Magsår och sömnstörningar, you name it. Min dotter och jag går genom inskolning på förskola just nu. Jag tänker redan nu om vad jag ska göra när hon börjar där på riktigt, fast max 15 i veckan. Som om det inte ska finnas nåt att göra hemma länge och med henne när hon inte är på dagis. Man förväntas stressa över jobbet eller studier ”för att göra någonting värdefult” i livet som om man inte gör tillräckligt mycket redan. Det gör mig arg! Men om man säger att man är okej med att göra vad man gör, alltså ta hand om hemmet, barnet och sig själv, då ses man som lat av samhället och även av sin egen familj. Man har ju ingen tid för att landa i sig själv eller någonting alls. Jag förstår inte riktigt hur det kan fungera med att ta hand om allting hemma och jobbar och tränar och vara vettig om allting osv. Det är ju sjukt! Man blir inte glad av att ständigt vara upptagen med grejer. Mammor i fatigare länder kan vara lyckligare än de som bor i rika länder. Otroligt. Mindre press från samhället, media och varandra, säger jag. Och inget låtsande att allt är bra. Det finns ingenting mer frigörande än att vara ärlig. Men det här är ju bara daydreaming och jag tror att presset egentligen blir ännu större. Det är nästan att bara var och en är kapabel av att ändra på någonting med sitt eget liv så att samhället ändras eller blir mer acceptabelt framöver. Vore roligt om vi kunde hjälpas åt och stödja varann, för jag stressar även nu när min dotter är bara 1, 5 hur jag ska göra i framtiden.

    1. Hej Alyona! Vad roligt att du hittat hit, och tack för dina tankar. Lycka till med allt med dottern nu med inskolningen och försök att inte stressa för mycket! Kram

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *