Det här jagandet efter vind

Tomhet, idel tomhet.
Alla floder flyter mot havet, men havet blir aldrig fullt.
Solen går upp, solen går ned, och sedan skyndar den sig tillbaka.
Vad får människan ut av all sin möda under solen?
Ögat blir aldrig mätt av att se, örat får aldrig nog av att höra.
Jag orkar inte, min kropp den skakar. Det svider i armar, det värker i ben.
Var dag är en smärta, var syssla är en plåga.
Allt jag förtar mig går sönder, allt jag ser på löses upp.
Min kropp kan inte stå, den är ranglig och känns grå.
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda under solen?
Utbrändhet, utmatthet, sömnlöshet, ångest, oro och depression.
Glädje, kärlek, uppmuntran, frid.
Tomhet, idel tomhet.
De förtryckta gråter, men ingen tröstar dem.
Lyckligast är den som inte ännu är till.
Oro och ångest som aldrig dämpas.
Bättre en handfull i lugn och ro, än två händer fulla med möda.
Allt är ett jagande efter vind. En flykt.
Bättre två än en.
Drömmar föds.
Hopsparad rikedom är sin ägares olycka.
Människan sliter ständigt för sitt bröd, men ändå blir den aldrig mättad.
Tomhet, idel tomhet.
Bry dig inte om allt som sägs.
Vidare ser jag, det är inte de snabba som vinner loppen. Inte de tappra som vinner striden. Inte de kloka som blir rika.
Vishet är bättre än styrka.
Sänd ditt bröd över vattnet, en gång får du det åter.
Ljuvligt är ljuset.
Frukta Gud och håll hans bud

Till sist, en varning:
det myckna bokskrivandet tar aldrig slut,
och flitiga studier gör kroppen trött.

Ungefär så känner jag idag.

1 kommentar

Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *