Våga vägra barnkalashetsen

På söndag är det dags igen: Barnkalas! Denna gång är det 6-åringen som ska firas och kalasas för. För ett par veckor sen kändes det som en helt oöverstiglig uppgift. Barnkalas med ångest – nej tack! Det låter sig icke göras. Men samtidigt vill jag ju inte att mina barn ska påverkas alltför mycket i sin vardag av hur jag mår. Så då började jag fundera: Vad är det egentligen som ska till för att bli ett barnkalas? Ja, det är faktiskt inte så fasligt mycket om en tänker efter. Nån typ av fika och några vänner – Häpp, där har du ett kalas! Och det räcker så.

Men om du sätter dig och googlar barnkalas – ja dåru. Då riskerar du att bli utbränd innan du ens kollat igenom ballongsortimentet. Fortsätt sedan med att googla ” tårta barnkalas” där kommer du mötas av en outsinlig ström av bilder på layercakes, cupcakes, cake-pops, figurtårtor med allt från Barbies, Minioner, Frost, tågtårtor och ormar. Innan dess bör ju barnen ha fått i sig något lite nyttigare för att på något sätt kompensera denna sockerchock (som barnen egentligen inte ska utsättas för om allt ska vara rätt å riktigt). Ja, varför inte bjuda på hamburgare av pulled pork, minibuffé med asiatiska smaker eller quesadillas med tillbehör (ja, jag lovar detta är riktiga förslag på maträtter till barnkalas). Sedan var det ju det här med aktiviteterna också. Vi måste ju ha någon typ av flödesschema över eftermiddagens festligheter så att inte barnen blir sysslolösa. Tävlingar, lekar och musik det måste ordnas. Och så förstås; Pyntningen! Vad ska festen ha för tema??? Delfiner, fotboll eller kanske mello? Men vad ska barnen ha på sig? Vi måste ju inhandla nya kläder så att det är i linje med kalasets tema och färger. Och jag då? Vad ska jag ha på mig???

Ja, jag raljerar och ironiserar men nånstans känns det som att vi passerar en gräns för vad som är vettigt och rimligt. Det handlar om kalas för små barn som nöjer sig att leka med sina kompisar och käka lite glass och chokladsås. När jag var liten på det glada 90-talet, redan då fanns detta fenomen som kallas för barnkalas. Du fick bjuda några kompisar, mamma strök den vita skjortan med krås som låg längst ner i högen med stryktvätt, pappa blåste ballonger, det kokades korv med bröd och mamma pyntade återigen tårtan med Noblesse och Non-stop. Emellan korven och tårtan var det fri lek och paketöppning. Kanske fick vi även kalasa på lite popcorn som poppats i stor kastrull så att det osade olja i hela huset. Jag minns detta som bra barnkalas. Fastän vi varken hade ett lekprogram, figurtårta eller quesadillas. Och jag tyckte att jag superfin i min vita kråsskjorta som jag ärvt från sysslingarna i Trollhättan. På 90-talet fanns inget internet i vårt hem du kunde inte googla och se bilder på andras tårtor i 12 våningar, perfekt pyntade trädgårdar med kulörta lyktor eller noggrant utvalda råvaror uppträdda på träpinnar. Mina föräldrar hade ett koncept för barnkalas och så körde dom på det utan att ängsligt spana på andras insta-konto, Pinterest eller Facebook för att se hur ett barnkalas ”ska” gå till.

num070814053206_fotor

Någon gång på 90-talet med Noblessetårta och kråsskjorta.

Kära läsare, förälder och kalasplanerare du får mer än gärna ha kalas för dina barn. Och om du vill och tycker det är roligt baka festliga cup-cakes, trä prinskorvar på träspett och pynta ditt hem. Gör det. Men gör det inte för att det ”ska” vara så. Gör det för att du tycker att det är kul och vill fixa extra fint. Men jag lovar dig, din unge kommer bli minst lika glad över gammal hederlig marängswiss, korv med bröd och 10 ballonger.

// Jennie

 

15 kommentarer till

  1. Ja!!!
    Ha det då kul på kalaset!

    (Alltså ballonger… innan vi drog iväg på min kusins bröllop i somras slet jag åt mig en påse ballonger ur kökslåda. Succé! Åtminstone ur ett barnperspektiv. Dock kändes det lite som jag kapade hela bröllopet med mitt 80 pack-ballonger…)

    • Ja, det är viktigt att ha en medvetenhet kring hur jag påverkas av sociala medier. Så lätt att stressa igång istället för att bli inspirerad. Ha en bra helg!

  2. Skulle kunna skriva en lång roman, men det blir ett tack!
    Tack för att du delar att man som förälder inte måste orka fixa all som ”alla andra” gör.
    Jag övar mej i att vara den bästa mamman för mina barn, men det är så lätt att fastna o jämföra sej med ”alla andra”!

    • Verkligen. Jämförelse är skräpigt men oerhört lätt att fastna i idag när vi kan ”se in” i varandras vardagsrum via sociala medier hela tiden. Heja dig Lisa – du är absolut den bästa mamman för dina barn!

  3. ja, för våra barn är det än så länge fiskdamm som måste has. och då har vi det. men en eller två eller fem kompisar. typ. jag är sämst på kalas och det gör mig absolut ingenting! 😀

    • På joels treårskalas bjöd vi tre kompisar. Har redan glömt vad vi åt men i fiskdammen fick alla en liten kexchoklad och en flaska såpbubblor. Sen gick vi ut o så var resten av kalaset löst.

    • Fiskedamm, enkelt och festligt. Bra grej. Det spelar inte så stor roll vad som är i påsen, bara den är gömd bakom ett skynke :) Bara barnen får ha några kompisar blir det ju liksom kalas helt enkelt.

  4. Dessutom äter barn otroligt lite på kalas för de har liksom inte tid och tycker inte tårta är gott???. Jag älskar att vid ork göra ambitiösa tårtor men sockerkaksbotten med glass mellan o på och godispynt är mitt ess i rockärmen och buslätta att allergianpassa.
    Och hellre det hemma än en hop barn att ha koll på på ett lekland….för mej?

  5. Precis vad jag tänkt också Jennie! Allting drar iväg! Ibland brukar jag tänka att det är mer ett mammakalas än ett barnkalas. En början kan ju vara att fråga vad barnet skulle vilja göra på sitt kalas. Ofta är det betydligt mindre och enklare önskningar än vi kan föreställa oss. Det viktigaste är att man gör saker för att man tycker det är kul och involverar barnen i görandet. Mår man inte tipp topp kan det göras väldigt enkelt men trevligt, men man kan också skjuta upp det till en senare tidpunkt då man förhoppningsvis har mer ork. Bra och viktigt att du skrev om detta fenomen som börjar spåra ur totalt på vissa håll. Inte minst 1- årskalas i amerikanska TV serier … ?Det är bara vi vuxna som kan dra i bromsen för det är bara vi och det komersiella samhället som skapar detta. Barnen hänger bara med, hur ska de veta? Det är ju vi som lär ut kulturen?

  6. AMEN Jennie!! Så sant! Bra att du skriver om det! Faktiskt kan jag tycka synd om er som är föräldrar idag som har så många krav på er, påverkade inte minst av allt googlande… Barnkalas ska inte bli ännu en börda! Det var mycket enklare att ha kalas förr, det kan jag skriva under på! Men roligt hade vi! Så till alla er föräldrar: Sluta googla om barnkalas
    och våga gå mot strömmen! Då vågar andra följa efter och det blir goda ringar på vattnet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *