Att lägga tre ganska små barn

Igår fick jag frågan av vår mesta blogg-läsare Linda. Hurra för henne! Vi blir så uppmuntrade av att hon kommenterar så mycket, gör gärna det hörrni, så mycket roligare att blogga när det också blir ett samtal med er som läser!

Ja, hur lägger vi tre barn?

Vi har hyfsat minutiösa rutiner, som vi ständigt utvärderar. Ungefär var tredje månad utvecklas något barn i en riktning där det kräver en justerad läggningsrutin. Just nu ser vår rutin ut såhär:

Och först bara: jag skulle gärna lägga barnen på en och samma gång. Men för oss har det hittills blivit bus och stök när vi försökt att genomföra sådana varianter. Så vi lägger dem en i taget.

Läggningen börjar 17.30 då en av oss vuxna går upp på andra våningen med våra två yngsta. Den andre stannar nere med Sixten och gör iordning i köket efter kvällsmaten. Vi sätter på pyjamas, borstar tänder och leker lite lugnt och försöker gå ner i varv efter eftermiddagskaoset.

18.00 lägger vi Bo med en flaska välling. Oftast somnar han av sig själv inom en kvart. Samtidigt sätter vi Ture framför Bolibompa.

18.30 När drakdansen klingat ut är det dags för Ture att lägga sig. Vi läser en bok, han dricker en flaska mjölk och sedan somnar han till en Bamse-saga på spotify medan vi sitter på en stol bredvid hans säng. Han är ofta jättetrött vid den här tiden och somnar inom fem minuter. Samtidigt sätter sig Sixten i soffan och tittar på något.

19.00 Är det dags för Sixten. Som i klassiskt första-barnetmanér testat alla olika metoder för att få läggningen att dra ut på tiden. Inte att första barnet är krångligt i sig, utan att föräldrarna är o-rutti och gått med på alldeles för mycket (så har det varit för oss iallafall). Han kommer ofta på att det är toalettdags, matdags, törstig-dags precis när vi ska sova. Därför har vi fått utarbeta en väldigt exakt rutin. Låter vi den ”fluffa ut” åt något håll kan den bli hur utfluffad och lång som helst. Det är toalettbesök före läggning. En bok. Ett glas mjölk. Sedan ligger vi bredvid honom tills han somnat. Ofta cirka 20 minuter. Vi har insett att det går mycket snabbare än att vi går iväg och hamnar i en konfliktsituation.

img_1667-1

Så halv åtta är vi förhoppningsvis färdiga med läggningen, ofta varar den lite längre. Är båda hemma går det bra för det mesta. Då kan den andre rycka ut om något barn skulle vakna till och bli oroligt. Det fungerar även när en är ensam hemma, men det kan också bli kaos förstås. Men jag övar mig att inte panika om något går fel. Så två timmar, från start till slut – bara aktiv läggning. Så ser våra kvällar ut just nu. På ett plan hur drygt som helst. Men samtidigt så himla skönt när det finns en rutin som fungerar utan massa konflikter.

Mitt bästa tips är att prata och reflektera mycket. En gång – ingen gång. Men om ett mönster uppstår finns det ofta en bra förklaring. Är barnet för trött? Inte tillräckligt trött? Oroligt över något? Vill det känna sig större och vara uppe lite längre? Behöver det extra mycket närhet just nu?

Ok, såhär gör vi! Hur gör ni? Har ni några bra tips?

14 kommentarer

  1. Vad bra ni är! 🙂 Igår innan jag och Martin skulle somna gick konversationen ungefär så här:

    Jag: Var Knut gullig? (Martin hade precis burit honom från vår säng till Knuts säng)

    Martin: Ja! En sovande Knut, finns inget gulligare!

    Jag: Jaaa! Det är ju liksom kontrasten också från ångesten man känner innan han somnat. När han springer runt och grejar med tusen saker och man undrar om han någonsin kommer somna! Då är allt jättejobbigt. Sen när man ligger där och känner hur han börjar andas tungt och kroppen blir tung. Då kommer friden och allt är supermysigt!

    Martin: Ja! Och det är en stor kontrast också när han kommer och väcker en mitt i natten. Då är man inte så glad.

    Haha.

  2. Har aldrig tänkt på att det kunde vara intressant att höra hur andra nattar. Jag och Emanuel har sedan innan vi ens hade barn, haft ett gemensamt mål med våra barns nattning, och det var att INTE ligga och krusa i flera timmar och få varje kväll pajad – jämt. Ibland får kvällar pajas, sånt är ju livet med barn. Men att ha en rutin som funkar, och för oss var det viktigt att ha en rutin som funkar när man är själv eftersom jag ofta var själv just kvällar när barnen var små.
    Vi har gjort olika beroende på ålder, men alltid nattat båda samtidigt.
    Nu, när de är ”stora” nattas de vid 19-19.30, väldigt simpelt med tandborstning, bokläsning och sen somna. Så det var ju inte alls intressant att läsa märkte jag. Aja! Det var värre förr 😉

    1. Men hur gick den gemensamma nattingen till när de var mindre?
      Jag har försökt några gånger men redan när Märta var sex månader kunde hon ju bara inte hålla sig för skratt eller låta bli att tramsa…
      Har två läggningar själv nu så jag får väl testa. Annars brukar Joel få se på nåt medan Märtan somnar.

      1. Jepp, det är just därför jag lägger dem var för sig. Och då är ju skärmen ett superbra hjälpmedel för att hålla styr på det större barnet. Jag tyckte också det var superjobbigt när Bosse var mindre. Men jag har varit ganska frimodig i att bjuda in vänner som har kunnat hålla honom medan jag lagt de stora, när jag varit ensam. Men visst har vi känt på kaos här. Jag har rys i ryggen-minnen av att ha en skrikgråtande bebis i sele och samtidigt försöka söva de större, good-luck. Ibland har det slutat med att jag packat in alla i bilen och kört tills de somnat…

      2. Alltså vår stackars förstfödde är ju stenhårt drillad. Henne lärde vi somna helt själv när hon fyllde 1. Alltså, vi körde feminutersmetoden fast 1minutsmetoden (jag stod inte ut annars). På en vecka var det klart, även om den första veckan var helt sjukt jobbig. Men efter det somnade hon själv direkt efter Gud som haver. Och då var det ju inget svårt att köra in nr 2 på samma spår, runt 9 mån-1 år tror jag. Minns inte riktigt när det var… Men det har aldrig varit så stor grej. Och Emanuel å jag har alltid varit helt överens och gjort lika, det har säkert också hjälpt 🙂
        Hur gamla är dina barn, Linda?

        1. Skrev jättelång kommentarer som försvann…
          Mina barn är ett och typ tre och ett halvt.

          I början av nov åker pappan till israel i åtta dar. Ska hitta en bra strategi till dess. Snabbt.

  3. Vi har tre barn där den äldsta är 3 år och den yngsta 3 månader, och med vår äldsta har vi kämpat sen hon föddes känns det som. Men nu. Nu när vi har tre då funkar det bra. Iallafall om både jag och Patrik är hemma eller om en vuxen är själv med de två stora.

    Vår största, Elsa, har alltid tjorvat och sista året har hon varit helt hopplös att lägga, hon har slagits och bitit och sparkat. Allt för att hon inte velat lägga sig. Och vi har aldrig kunnat lägga dem samtidigt för de har bara busat med varandra.

    Men nu, som en dröm, så somnar de båda i sina sängar samtidigt varje kväll. Vi brukar lägga dem vid 19, efter middag och lite tv , tandborstning, blöjbyte och pyjamas. De får välja var sin bok också läser vi, ber gud som haver och shunger en sång. Sedan släcker vi och sitter mellan deras sängar tills de somnat. Tidigare kunde läggningar hålla på i 3 timmar, nu är vi nere på ca 30-45 minuter. Helt fantastiskt stor skillnad. Och nu för tiden utan skrik och tårar.

    1. Åh vad underbart att det vänt! Visst är det märkligt att det ofta är just det äldsta barnet det blir så med. Men å andra sidan, de andra känner kanske av att det liksom inte skulle gå om de också tjorvade. Hoppas det håller i sig länge! Och kul att du kommenterade!

  4. Min treåring har sen alltid varit en kvällsmänniska som i n t e vill sova på kvällarna. Oj så många timmar vi lagt på nattning. Men nu! Sen han slutade sova på dagarna är han så trött att det går rätt snabbt, vilken skillnad för min mentala hälsa! Är inte så mycket för rutiner men vi läser en bok, ber och sjunger lite. Jag ligger bredvid honom tills han somnar. Och rätt ofta dröjer vi kvar hos folk så han får somna i bilen 🙂

    1. Så skönt när dagsömnen tas bort och ger smidigare läggningar, men det kan bli tuffa gnälliga eftermiddagar bara… Smart med barn som somnar i bilen! =)

  5. Hej Bettan! Hanna här??
    Vi lägger Stina vid sju, i med nappen, fram med snutten o säga godnatt sen somnar hon oftast ganska snabbt, ibland får man gå tillbaka o peta i nappen igen och säga godnatt igen. När vi lagt henne sätter vi igång nattningen för de stora barnen, på med pyjamasen, borsta tänder o tjata lite om att de visst ska gå o lägga sig. De brukar också deala en del, kolla färdigt på pepparkornen o då får man släcka lampan direkt, leka med lego en stund till så läser vi bara korta böcker osv. Väl uppe i deras sovrum ( som består av enbart säng, tre st 90-sängar bredvid varann) ligger jag i mitten och oftast kan de övertala mig att läsa mer än vad ursprungsdealen gällde. Sen när de äntligen slutat prata o skoja o lampan är släckt brukar det dröja ca 1 min innan de ” vill ligga i armhålan” och sen somnar nog jag först så oklart när de somnar men skulle gissa på runt åtta:) rörig beskrivning!

    1. Hej! Vad fint det låter. Även om jag ju förstår att i om en är på plats är det inte bara rosdoft och milda toner. Låter mysigt att de sover tillsammans. Och att det går att lägga Jack och Edith samtidigt. Ha det gott!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *