Och snälla, utsätt oss alltid för prövning

img_8385

Vårt lilla hus när vi först såg det i en sån där katalog. Lite har hänt och mer kommer det säkert att bli.

Så jag inser att livet med Jesus inte alltid är så enkelt. Kanske inser jag, och du med om du är troende, detta ungefär 300 gånger per år. Kanske.
Jag har tänkt så mycket på det på sistone så kanske jag kan dela några tankar med er och ni kanske kan dela något med mig?
Jag kan bli så lätt provocerad av att leva det kristna livet i Sverige. Jag tycker många av oss passar så himla bra in på den ultimata svenska beskrivningen ”mellanmjölk”. Eller om jag får uttrycka mig starkt: BO-RING.
Vi läser just nu mycket i Bibeln om de människor Jesus möter och pratar om detta på vår hemgrupp under hösten. Det är otroligt roligt att läsa, eftersom Bibeln är en bok som har otroliga beskrivningar av grejer. Ja, det ska vi inte gå in på, men vi har fått många goa skratt i hemgruppen.
Och mellan våra träffar går jag och funderar. Hur mycket behöver vi Jesus här i Sverige? Inte jättemycket om man ska vara ärlig. Det finns bidrag om vi inte har pengar, det finns kurser om vi inte kan saker som vi dessutom kan få bidrag för att gå, och så finns det billig sjukvård, gratis skola och förskola och internet kostar en spottstyver och dessutom kan jag googla precis vad som helst.
Människorna Jesus möter lider av blindhet, otrolig fattigdom, utanförskap deluxe, trångsynthet i megaform och det är till och med en som är helt död. De där människorna behövde verkligen Jesus! De fattiga människorna i Afrika behöver Jesus, de flyktingar som flyr krig behöver Jesus.
Jag, himla mellanmjölk-svennebanan, behöver jag Jesus?
Ja, kanske, om jag då och då kan få utsättas för lite prövningar, tänker jag.
Jag är en väldigt bedjande person, det sitter i mig sen länge och det är jag beroende av. Jag ber alltid till Gud. Varje morgon, varje kväll och varje jobbig eller tacksamhetsstund.
Men, jag får också böner besvarade. Jag lever fortfarande ett ganska bra liv.
Vi har haft år, Emanuel och jag, där vi haft det jobbigt ekonomiskt. Det var ett val vi gjorde, att jobba extremt lite och vara hemma med kids extremt mycket. Ett val. Och vi valde då att vända oss till Jesus när det tärde och inte fanns cash till lagningen av bilen eller oväntade räkningar. Vi har också levt en tid i undran och fundering om vi skulle stanna kvar i vår stad. Vi bad mycket, frågade Gud ofta vad vi skulle göra. Vi skulle stanna, vi fick det bekräftat efter ett tag. Under hela vår tid ihop har vi bett om ett hus. Tillslut fick vi vårt hus, genom många under kan jag säga, och här bor vi nu.
Och här är återigen ett val vi gjort, men också – vad jag tror – vår ständiga prövning. Vi bor litet, inte alls som ”normen”, vi har inte varsina rum, vi har inget som är helt normalt i det här huset.
Vad vi ofta och mycket då kan göra är att be. Vi kan be just nu att inte falla dit, inte falla för ”grupptrycket” att vi borde ha ett större hus. Inte falla dit att vi behöver arbeta 100% för att ha råd. Inte falla dit och tro att Jesus inte längre gör just sådana under!
Är det inte det som är vårt mellanmjölksproblem? Att vi INTE utsätts för prövningar?
Att få hjälp genom att ha bett, kämpat, bett med vänner, fått dela det här eländiga (?) livet med vänner som får hjälpa till att bära – och sedan få den där hjälpen.
Hur fantastiskt är inte det? Och hur beroende blir vi inte av Jesus då?
Jag saknar det. Innan bad jag VARJE DAG med gråten i halsen att vi mirakulöst få pengar till att renovera det där äckliga 80-tals badrummet som jag var tvungen att duscha i. Gud löste det. Och då måste jag fråga: Gud, vad ska jag nu be om? Vilken prövning utsätter du mig för nu? Och sen är det väl bara att hålla i sig. Tuta och köra. Be och kämpa.

Oj, det blev lite långt. Glad lördag på er!

/Filippa

4 kommentarer

  1. Något jag tyckt mig märka genom livet är att Gud i vissa tider gett mig kraft att be mycket för vissa saker. När man gått igenom prövningar och verkligen behövt ett ingripande – så har han gett kraft att be tills man fått se bönesvaret. Och i vissa tider har jag inte haft någon kraft att be på det sättet – ibland trots prövningar och ibland när allt är bra. Känns som att det finns en massa olika tider i livet. Och jag tror man får ge sig själv tillåtelse att vara på olika sätt i olika tider. Gud bär genom allt. Vi svenskar som har det fint borde ju använda det till att ge något till andra. Och också se att Gud använder oss massor och ta det på allvar. Vi är utsända av honom i vår familj, i vår kyrka, på vår arbetsplats osv. Det är jätteviktigt.
    Nu verkar vara en tid av funderande och frågan – vad är nästa prövning? Gud vill säkert göra något viktigt i dig här och nu och låta dina funderingar forma något fint. Alla tider ser olika ut och Gud kan göra så många olika smarta saker i oss. Så fundera vidare. Och fråga inte bara vad som är nästa prövning, fråga – Gud vad vill du lära mig nu? 🙂

  2. Hej! Jag hittade er blogg för ett tag sedan och är sen dess en flitig läsare men har aldrig kommenterar något tidigare. Det här inlägget talade mycket till mig så nu kände jag det var dags att skriva och tacka. ? Jag och min man ska snart få vårt första barn och funderar mycket kring hur vi ska lägga upp det med jobb, föräldrarledighet, ekonomi osv och jag känner att det är så lätt att dras med i ”normen” som du skriver… man ser hur andra gör, vad andra har och det är så lätt att tänka att man ”bör” ha en viss inkomst tex. Det var inspirerande att läsa att ni valt att jobba lite för att kunna vara mycket med era barn. Det ger mig inspiration till att vi också kan välja att leva så (vilket vi känner att vi vill och Gud nog kallar oss till att göra, även om det nog också kommer innebära prövningar…). Så tack! Och överlag, tack så jättemycket för en väldigt bra blogg!

    1. Alltså vilken uppmuntrande kommentar, tack! Hoppas ni känner styrka att välja er väg även om den känns annorlunda! Och hoppas du kan få ännu mer inspiration här på bloggen! Kärlek till dig!!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *