Lev istället.

Tänk så många gånger jag sagt “ja, vi ska ju överleva” eller något i den stilen. T.ex när jag köper köpebröd istället för att baka, när jag rotar långt ner i klädlådorna istället för att tvätta, när jag handlar Donken-mat för att jag inte orkar laga mat, när barnen får kolla på TV hela eftermiddagen istället för att gå ut och leka, när vi tar en fika på stan en vanlig sketen måndag (och jag alltså PROPPAR dom med socker samt slösar pengar) eller när jag improviserar istället för att planera (ja, jag jobbar som lärare) eller när jag, enligt mig själv, fortsätter “släcka bränder”.

Här om dagen blev jag trött på mig själv för att jag säger så. Att jag ska “överleva”. Precis som att det är min undanflykt. Precis som att jag inte FÅR göra så. Precis som att jag har någon överordnad lag över mig som pekar med pekfingret åt mig och säger “du är förälder och du lever inte upp till dina krav, hörrö!”.
Jag håller inte med dig längre, du pekfingriga tönt!! Jag har bestämt mig för att det här inte ska vara min överlevnadsstrategi, utan min levnadsstrategi. Jag lever mitt liv såhär. Jag överlever inte det, såhär.

Jag struntar väl blankt i vad normen säger, eller vad livsmedelsverket uppenbarligen säger eller vad instragram säger (ok, helt ärligt, jag följer ju inga sånna på insta, men ändå!). Jag tänker att det inte är läge för att jag själv ska bli utbränd, till exempel. Något som är det faktum om jag skulle fortsätta det liv jag lever jämt, och samtidigt tänka att jag kör lite överlevnad på det. Hur kul är det? Lev livet istället.

Kolla på TV hela lördagen. Vem bryr sig? Ja, alltså, om du själv tycker det är tråkigt eller rastlösigt att hela familjen traskar i pyjamas en hel lördag, då kanske ni får göra något. Men varför inte? Varför inte köpa McD onsdagen mitt i veckan, den värsta dagen kanske? Den stressigaste? Gört! Vem bryr sig?! Och vad i hela fridens namn händer om vi inte planerar allt i minsta detalj? Jo, de ska jag berätta. Det skiter sig. Eller så gör det inte det. Och planerar vi, så skiter det sig ändå. It´s a win!
Jag vill inte stressa sönder mitt liv. Jag gör det så ofta. Får min magkatarr som ett brev på posten. Blir deppig. Så trött att jag knappt kan gå. Och något måste ryka då ju. Varför inte lite hårda krav och ouppnåelig moral?
Hellre det än godhet och kärlek, tänker jag.

/Filippa

13 kommentarer

  1. Klok som alltid <3 Här hemma är det just nu väldigt mycket tv och tillmötesgående av en tvååring i form av pasta med mängder ketchup och ja, choklad mitt i veckan. Det är min strategi just nu och så får det vara. Kram

  2. Så bra den här bloggen är!
    Nu har jag följt er några veckor och blir alltid glad av att gå in här. Så kloka och modiga tankar ni delar med er av, hoppas ni fortsätter länge till. Som mamma till två små med min man, kristen, aningens stressad, jobbande i kyrkan finns det många tillfällen till igenkänning eller tankeväckande läsning. Tack för detta!

    1. Vad roligt att du hänger med oss! Och vad kul att vi också fått bidra med något positvit! Hoppas det fortsätter så! Kram!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *