Den lokala kristna församlingen

Jag har, egentligen i hela mitt liv, haft ett passionerat kärleksförhållande till den lokala kristna församlingen. Det är en dynamisk relation – för den rymmer spänningen mellan drömmen om det som en dag ska komma – och det ofullkomliga inte alls perfekta som just nu är.

Vi flyttade hit till Rimforsa för fem månader sedan och om någon vecka blir vi medlemmar i en församling här. Vi har faktiskt bara gått på gudstjänst i den kyrkan sen vi kom hit. Inte för att vi inte tror att de andra är  bra, vi har bara hört gott om dem. Men för att samfundet EFK (evangeliska frikyrkan) är vårt andliga hem och vi känner ingen orsak att testa runt. Vi letar inte efter ”den bästa kyrkan” på platsen där vi bor. Vi vill bara finna ett hem.

Och den kristna lokala församlingen är något alldeles unikt. Jag har bott på många olika platser och aldrig har jag blivit besviken. Förstå mig rätt. Jag har många gånger blivit besviken på människor som sagt klumpiga saker, på ovisa pastorer och på att de kulturella uttryckssätten så ofta står så långt ifrån mina egentliga. MEN jag har aldrig blivit besviken på kyrkan. Den unika mix av människor från alla åldrar, etniciteter och samhällsklasser som gör tafatta men helhjärtade försök att vara Jesus händer och fötter i den här världen. (det är många som på djupet blivit sårade och besvikna av kyrkan, men min poäng är att den inte är perfekt och att vi inte ska förvänta oss det)

Idag vill jag peppa för församlingen. Jag har insett att det är samma princip som vid träning och andra goda vanor – gör en det lite grann är det mest jobbigt, gör en det mycket blir det härligare och härligare.  För att  kyrkan ska kännas som ett hem behöver en gå ofta. För att barnen ska tycka det är roligt, behöver de gå ofta så att de känner barnen där och känner sig hemma i lokalen. För att få vänner för livet och lära känna även de äldre i församlingen behöver en gå ofta. Går en sällan är det lätt att prata om ”de borde göra så och så istället”, går en ofta börjar en säga ”vi borde förändra det här”. Det är en stor skillnad! Enkelt men ganska logiskt.

Och jag är faktiskt häpen! Tänk att på fem månader hitta ett nytt hem. Känna att här är människor jag vill dela livet med, älska och här är en gemenskap jag vill komplettera med mina gåvor. Tack Gud för att du gett oss den lokala församlingen som en gåva. Jag ber att fler ska få hitta hem.

/Elisabet

 

5 kommentarer

  1. Amen – så bra! Jag är oxå så tacksam för mitt hem (i mitt fall Söderhöjdskyrkan i Stockholm) och det är viktigt att påminna sig om det ibland (ofta). Så lätt att se det som inte fungerar. Tack!

Lämna ett svar till jennie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *