Prata om sex i kyrkan!

Som tonåring fick jag höra att sex hörde hemma i äktenskapet. Att sex har man bara om man är gift. Och bland mig och mina tjejkompisar var sex ett ämne vi aldrig någonsin skulle tala om. Det var äckligt. Det var så extremt främmande och obehagligt att vi inte ens sa det. Just det, att det var “äckligt”, “obehagligt” och förmodligen något för de som syndar.

Och när jag sedan började gymnasiet hör hur klasskompisarna använder sig av meningar som “jag är så trött idag, vi har knullat hela natten”, då kan ni kanske ana att den här pryda, kristna tonårstjejen höll på att sätta i halsen. Rodna. Och förmodligen springa därifrån snabbt som benen kunde bära.

Var var min trygga zon egentligen? Vart skulle detta ämne ha pratats om? I kyrkan såklart. Eftersom det var där och bland mina kristna vänner, på den tiden, som jag kände mig mest bekväm med. Men inte pratade vi om det. Säkert var det någon som försökte sig på det, men jag kan lova att jag även då skulle sprungit därifrån snabbare än blixten.

Det var inte förrän för några år sedan, när Emanuel (min man) och jag i princip avslutat vårt ungdomsledarskap för den tiden – ja, vi kanske kommer tillbaka? – och plötsligt insåg att vi aldrig någonsin pratat om sex med våra ungdomar. Vi, om några, borde gjort det! Vi var unga, nygifta och vi var alla väldigt trygga med varandra.

För några år sedan fick vi en förfrågan om att komma och prata om kärlek och relationer på en ungdomssamling i Kristianstad. Vi tackade ja, och utan att någon egentligen bett om det, la vi till ett stycke om sex. Sex, skam och vad Bibeln säger. Det blev uppskattat och det kändes bra att äntligen få lufta det intima, pinsamma, hemska, tabubelagda och läskiga samtalsämne bland massor av ungdomar och ungdomsledare.

Jag har fått mersmak. Jag pratar gärna om det. Sex, alltså. Inte för att jag prata skall, utan för att jag tycker det är viktigt. Jag tycker om att ta upp det på våra läger, jag kommer gärna och pratar om det på en ungdomssamling och peppar mina kompisar att vi ska prata om det. Alltså, på något sätt lägga nivån för att sex inte kan vara så himla pinsamt. Så jobbigt. Så tabu.

Jag önskar att ni som jobbar med ungdomar, har ungdomar eller träffar på dem, ska våga öppna upp och ställa frågor.

Jag hade ett gäng brudar på ett seminarie på ett läger för ett tag sedan. Jag hade förberett mig väl med cirka två sidors upplägg kring sex, skam och livslång kärlek. Typ. Min första fråga var: “Är det värt att vänta med sex?”.

Vi kom aldrig längre. I en och en halv timme pratade vi om det. Det var tjejer med olika bakgrund och tro, olika tankar och tycken och vi fick diskutera, argumentera och ventilera tillsammans. Jag, och en annan ledare, sittandes där och lyssnade till dem. Ställde motfrågor till alla möjliga argument och efteråt kunde vi lämna seminariet med nya tankar. Inga skuldbeläggande argument från någons sida, utan en genuin diskussion.

Så. Så vill jag att vi ska ha det i kyrkan. Så borde vi hantera våra ungdomar. Fråga, ställ frågor! Prata om sex utan att bli privat, ifrågasätt deras tankar även om du håller med. Låt dem tänka ett varv till!
Det är min novemberpepp idag till alla Er idag. Mer sex! Woop woop!

4 kommentarer till

  1. Väldigt bra novemberpepp! Oj – plattan rekommenderade novemberrevolutionen och det stämde väl ganska bra? Hälsningar Elisabeth W

  2. Åh, så bra! Jag peppas verkligen av dina sex-inlägg. Känner mig inte alls lika bekväm som du verkar göra, men åååh så rätt du har! Kan verkligen sakna mer snack från mina tonår. Liksom, mer nyanserat och relevant!

    (På liknande spår men ändå inte: häromdagen var en av ”mina”ungdomar med på malou efter tio o pratade om sitt porrmissbruk. Så här i efterhand förstår jag ju att hans värsta år var de åren när jag var ungdomsledare. Anade aldrig. Tvärtom var han ju mönsterkillen! Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Vad skulle vi ha pratat om, och hur? Ska fråga honom. Googla Johannes Widlund om du är intresserad av klippet)

    • Jag såg det faktiskt! Eller delar av det, halkade in på klippet i måndags! Men precis det där alltså… Man önskar man hade vågat! Men nu är det dags! Nu måste vi våga!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *