När den mest powerrika kvinnan tar över julen

c98ce1749b0c8f456fa88594407d9308

December. Juletid. Det är inte så himla enkelt och det är så mycket tankar i mitt huvud kring denna månad och denna tid.
Det bästa med den här julen, eh, tror jag (den har ju egentligen inte ens börjat, men ja, ni fattar), var att jag i söndags tillsammans med min man och några helt sjukt sköna människor hade hand om söndagsskolan i kyrkan. Vi gjorde inte jättestor grej av det, men jag fick ändå dyka ner lite i julevangeliet men på det mest basic way there is. Barnen skulle förstå. Jag skulle förmedla det förståeligt. Vad handlar det om? Jo, för oss som tror, så handlar faktiskt julen om att Jesus föddes.
Men för oss vuxna, för oss som kanske kan förstå känslan lite mer, kommer en annan vinkel:
Maria, Jesus mamma, fick ett tilltal från Gud: du ska föda en son, han kommer bli kung.
Okej, tänk dig in i att du är Maria. Ganska ung och fräsch, hela livet framför dig. Du är ändå villig att åta dig det Gud lägger på dig, men kan du ändå inte känna lite…

WHAT?!?!?!!

Jag menar. Du skulle bara gå klart skolan och sen kanske höra vad Gud tänkt med ditt liv, men nähedå, här kör vi pang på. På den tiden blev man inte heller gravid om man inte var gift (och om du inte kan räkna ut varför får du höra av dig), och Josef, hennes b-friend. Hur tänkte han? Började hans hjärna först visualisera att Maria för det första: varit otrogen. För det andra: haft sex utan honom!!! Han som väntat och längtat efter henne liksom.
Nej, men han är på och han hjälper till.
Ja, och så börjar resan. Hur många gånger tror ni att Maria tänkte: varför får jag inte rida på en vit, vacker hingst eller åtminstone någon som går lite snabbare än denna envisa åsna? Tänkte hon ens så?
Och slutligen. Det är dags att föda ut ungen. Jag ser framför mig mina två förlossningar på ett rent, kliniskt sjukhus med sjukt mycket lustgas i lungorna, bra hjälp från barnmorskor och skulle något värre hända är huset fullt av läkare.
Maria kommer till ett stall. ETT STALL!?!?!?! Hur kändes det egentligen? Hon ska föda barnet här, utan hjälp och amen seriöst. Jag vågar inte ens tänka på hur ont det gjorde, hur hon kämpade där i sin ensamhet… Sedan föds Jesus och då kommer det bara massa män och hälsar på. Ja, okej, det hörde inte hit nu kanske, men jag menar, efter en förlossning är man sårbar och känslig och vem vet hur det gick för henne att amma? Hon kanske hade lite problem hon med…

Att tänka på julen och att Jesus föddes av världens mest powerrika kvinna ger mig hopp. Glädje. Kraft. Och ger mig så himla många andra perspektiv än att jag ska ha det rent i varje hörn, att lussebullarna ska smaka gott eller att jag ska lyckas hitta de bästa julklapparna. Det ger mig en sådan kick att tänka på vad Maria gjorde, hur hon ställde upp och vilken förebild hon är! Att hon gjorde detta, och enligt Bibeln, utan något gnäll och tandagnisslan. Att denna osjälviska kvinna får vara en förebild, att jag själv får fundera på var jag ska ge upp mitt liv någonstans, för vem och hur jag, kanske speciellt i juletider, kan göra det bäst?

Sök först Guds rike, så ska allt det andra komma också.

5 kommentarer

  1. Hur det gick med amningen bland alla dessa herdar och visa män har jag också funderat en del på… Tack för en skön blogg!

    1. Ja eller hur? Själv hade jag sånna problem med amningen att jag bara grät liksom. Undra om det gick smidigt? Nåt måste ju ha gått smidigt så kanske amningen? 😀

      Kul att du läser!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *