Att få vara en del av en kropp

Lovsång på nyårsafton under ledning av John Henrysson - mycket bra!
Lovsång på nyårsafton under ledning av John Henrysson – mycket bra!

Som jag skrev för ett par dagar sedan firade jag in det nya året på nyårsläger.

Det var fantastiskt på så många sätt. Fantastiska talare, underbar lovsång, sköna människor och alla ungdomar. Men jag hade verkligen missbedömt min egen ork och förmåga. Jag tänkte att om jag bara kommer till lägret då kommer allt funka bra.

Men att umgås med ca 130 personer i cirka en vecka när energidepån är nästintill uttömd var ingen bra idé. Det blev många långa promenader längs havet, många tårar och besvikelse. Så konstigt att inte känna att det jag brukar älska att göra bara inte går.

Hur jag än försökte förmå mig att komma upp på scen och leda gudstjänster eller samtal så gick det bara inte. Förväntan som ligger i ett halvårs lägerplanering och böner förbyttes i smärtsam besvikelse och ilska.

Tacksamheten över att då vara del av en gemenskap med 30 helt fantastiska ledare som inte kommer med förebråelser, ”vad-var-det-jag-sa” eller ”suck-å-stön”, den tacksamheten är obeskrivlig. Istället möttes jag av leenden, förböner, uppmuntran och tröst.

img_1144_fotor
Charlotta Nordström predikar på nyårsafton över temat ”Så mycket mer liv” med stor inlevelse, tydlighet och kärlek.

Och framförallt vill jag tacka dom som arbetade med gudstjänsterna, och då i synnerhet Charlotta Nordström som blev inkastad i lägret en vecka innan! Hon är min nya hjälte. Med sånt lugn och vishet tog hon de uppdrag och uppgifter som jag skulle haft. En av uppgifterna bara några minuter innan gudstjänsten skulle börja (!) Men jag tror ingen av ungdomarna märkte av någon typ av tvekan eller oklarhet under gudstjänstens gång.

En av gudstjänsterna hade vi gett temat ”Så mycket mer kyrka”. En av de bibeltexter som vi använde var denna:

20Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. 21Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, 23och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, 24något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, 25för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. 26Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.

Denna text är hämtad från ett brev i Nya testamentet och beskriver gemenskapen mellan kristna. Vissa av ledarna på Livskraft-lägret har jag bara träffat några gånger, vissa aldrig förut. Men det som är så häftigt och som övermannar mig med en sådan kärlek är att jag fick bli överröst med dessa människors omsorg. Att de slöt upp kring den kroppsdel som var svag. I detta fallet var det jag. Det är synnerligen ödmjukande och svårt att inte kunna göra det jag ville. Men jag fick uppleva en sån omsorg och sådant engagemang av de andra ledarna som var helt enormt. Och det är jag oändligt tacksam över.

Tack alla ledare på Livskraft Syd – All kärlek till er!

img_1134_fotor
Mina nyårstjejer <3

Och så önskar jag för alla vänner ett riktigt Gott Nytt 2017!

Låt oss försöka att göra det till ett år fyllt av tro, hopp och kärlek, i såväl det lilla livet som i den stora världen.

/ Jennie

4 kommentarer

  1. Så himla bra och fint på alla sätt, när man mår dåligt. Ja, annars också kanske, men det blir ju mer påtagligt när man faktiskt inte mår bra!
    Vi ses snart 🙂

  2. Så skönt att du delar så rakt av! Allting har sin tid… ibland får man backa för att nåt annat håller på att gro…

  3. Å vad fin text! Att tillåtas vara skör även när man inte ”borde”. Livet går inte att styra…
    Din erfarenhet uppmuntrar mig, även om jag ju förstår att det måste ha varit sjukt jobbigt för dig där och då!

    Känner igen mig i vad du skriver. ”Så konstigt att inte känna att det jag brukar älska att göra bara inte går” och ”Det är synnerligen ödmjukande och svårt att inte kunna göra det jag ville”. Ååå!!

    Stor kram och tack!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *