Medvandrare i mörkret II

Det finns två författare, predikanter och människor som jag börjat uppskatta mycket under de senaste åren. I det förra inlägget var det två män som jag valde att lyfta fram. Den här gången är det två kvinnor som med sina texter och predikningar förmedlar hopp och ljus på ett enkelt och tydligt sätt. De förenar mildhet, kärlek och nåd med en absolut precision och skärpa. Det är verkligen en gåva som de här båda har att förmedla ordet och budskapet om Jesus så att det blir levande och verkligt. Därför är de goda medvandrare båda i mörka och ljusa dagar. Och verkligen förebilder i både skrift och tal. Dessa två kvinnor är Liselotte J. Andersson och Ylva Eggehorn.

Liselotte J. Andersson är kringsresande predikant för Equmeniakyrkan. Där är hon anställd som evangelist, ett ganska anspråksfullt uppdrag ändå. Men jag tycker att hon gör det med den äran. Att vara evangelist handlar om att förmedla de goda nyheterna – det är vad ordet evangelium betyder. Och det gör hon. Med både kärlek och skärpa. Jag har sökt upp och lyssnat på alla predikningar som jag kan komma över. En av de senaste predikningarna som jag lyssnade till var denna: ”vad sa han egentligen? – Jag är världens ljus”  Lyssna gärna till denna eller andra predikningar av Liselotte. Hon finns även i skriven form i en del andaktsböcker som t.ex. Andrum – den tycker jag är suveränt bra.

Ylva Eggehorn har förmedlat den kristna tron och målat bilden av Jesus tydlig för människor både i och utanför kyrkan under många decennier. Ända sedan 70-talet har hon varit en röst att räkna med både i och utanför kristna kretsar. Hon har t.om. skrivit en psalmtext. Det är ju ändå riktigt stort; psalm 256 i den svenska psalmboken – Var inte rädd. En psalm som har fått förmedla hopp och tröst till många människor. Jag är egentligen ingen stor poesi-fantast men Ylva lyckas med att skriva såpass enkel och vacker poesi så att till och med jag tycker att det är bra. Den här dikten är något av en klassiker. Och den vandrar jag med just nu.

Stå stilla i smärtan,
rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton.
Du blir den musik
du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång.

 

7 kommentarer

  1. Den dikten gick rakt till mitt hjärta första gången jag hörde den! Jag lyssnade på undervisning av Tomas Sjödin (även min favorit!) om prövningar och han slutade med denna dikt som talade rakt in i mitt liv – LÅT SVÄRDET GÅ IGENOM DIG! – och gav mig hopp: KANSKE DET ÄR EN STÄMGAFFEL ; det är inte förgäves, nej, det kan t.o.m. födas en sång ur detta, en fördjupad, mer uppriktig sång ur mitt liv. Alltså, det jag innerst inne längtar efter!
    Kram och kärlek från en medvandrare

    Kram och kärlek från en medvandrare!

    1. Fint att den talar till dig Linda, du trogna och underbara människa som ständigt läser och kommenterar det vi skriver. Du anar inte hur mycket det betyder med dina kloka och varma kommentarer. Tack!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *