Begravningen

Jag hade aldrig på djupet förstått hur viktig en begravning är. När en persons bortgång fyller hela ens tankevärld och varelse, hur viktigt det då känns att detta får inte gå obemärkt förbi! Inte för att det gör det, men det kan kännas som att allas liv runt omkring bara fortsätter som om ingenting hade hänt. Det kändes så fint att så officiellt få fokusera på vilken strålande person min pappa varit.

dsc_0945

Vi var i Östermalmskyrkan, en kyrka min pappa varit pastor i. Kändes märkligt att se kistan på estraden där han så många gånger stått och pratat och predikat.

img_2275

Det hade inte kunnat vara en finare begravningsgudstjänst. Den avslutades i hoppfull gospel ”Soon and very soon, we are going to see the king”.

img_2274

Min vän Lisa var officiant och vi hyllade pappa i hans favoritfärg orange. Inte så många 60-åriga män har favoritfärger, men min pappa älskade orange. Oklart men roligt.

dsc_0968

Så var det minnesstund, med nära och kära.

dsc_0967

Det är alltid gott att ha barn omkring sig, kanske särskilt i sorg. Sixten och hans kusiner Majken och Molly hade fullt upp med att samla kapsyler.

dsc_0962

Min storebror Daniel höll ett så fint tal, som han avslutade med att läsa ur sista kapitlet i Narnia.

dsc_0971

Jag försökte också säga några ord.

Det var en omtumlande men mycket vacker dag. Den kommer att ta veckor att smälta känns det som. Pappa har lämnat ett stort tomrum i vår familj och i nordöstra Skåne. Han bar på så mycket glädje, engagemang och iver för det goda.

 

 

5 kommentarer

  1. Vad fint att det ändå kan bli sådana där bra avslut. Jag tror inte man förstår hur viktiga de där avsluten är förrän du själv har någon nära som går bort. <3

  2. Tack för att du delar så mycket kring din pappas bortgång! Jag tror det är viktigt att våga och orka prata om döden och sorgen. Oavsett om den är påtagligt nära, eller verkar avlägsen.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *