När vilan är den enda utvägen ur ett hysteriskt liv


I julklapp fick jag ”Det händer när du vilar” av Tomas Sjödin. Alltså, Tomas Sjödin, du är så fin. Jag älskar hur han skriver och också hur han pratar (Sommar/Vinterprat i P1). Allt blir som poesi.
I den här boken flyter texten fram i ett lugnt tempo. Jag kan riktigt känna hur jag varvar ner bara jag håller i boken. Den handlar om att vila. Ja, precis. Sofflocksfilosofi är ett ord han använder mycket.
Jag har inte skrivit så mycket om det på bloggen, men jag har inte mått så himla bra den senaste tiden faktiskt. Jag är egentligen inte mer stressad än någon annan gång i mitt liv, men jag har, verkligen alltså, jag har glömt vilan. Helt och hållet, tror jag.
Boken kom som en räddning. Jag har läst den och tagit till mig vartenda ord.
Att vila handlar inte (bara) om att sova. Det handlar inte alltid om att stänga av tankarna, och det är nog det jag gillar med det nya jag lärt mig. Jag kan ju lätt stressa upp mig över att tankarna far som raketer i hjärnan när jag ska VILA mig. Men det är liksom inte så. När jag sätter mig ner, eller lägger mig ner, och bara är där, så får tankarna göra som de vill. En väldigt skön känsla, kände jag, som provat både mindfulness och annat för att få stopp på tankar. Det gör inget att de är där.
En annan grej jag gillar är hur han beskriver hur han ”somnar i ett problem men vaknar i en lösning”. Det gav mig också perspektiv. Saker får inte alltid en lösning precis nu och hur mycket jag tänker och gnager och oroar och spelar upp olika scenarion så, går det inte. Men att vila på det. En timme, en dag eller en vecka, så finner sig lösningen.

Så, hur gör vi då, vi som är föräldrar och aldrig riktigt vilar. Tänker vi väl. För det första är ju småbarnsåren egentligen inte värre än vad de var för 30 år sedan. Däremot har vi som är föräldrar nu en massa mer val, en massa svåra val, som gör att det är tuffare nu. Vi har t.ex en smartphone som gives us all the info we need whenever we need it, och det är ett problem för våra hjärnor. Info, info, info. Vi har en press på oss som inte funnits tidigare, eftersom världen varit ganska ovetande. Vi är otroligt upplysta nu för tiden och vet vad som förväntas osv.
Jag tänker enkelt att jag. Jag skiter i allt det där. Uppriktigt alltså. Speciellt nu, när jag är för sliten för att använda hjärnan mer än nödvändigt, då struntar jag blankt i vad vi borde och inte borde, vi gör det som funkar för oss. Det är en väldigt skön känsla ska jag säga.
Jag kommer skriva mer om detta. Massor säkert. Jag vill nämligen inte hamna längst ner i skiten, och då kan det hjälpa att skriva av sig. Prata om det. Våga öppna sig lite, steg för steg. Är det någon annan som vilar in det nya året? Jag rekommenderar det. För än så länge har min sofflocksfilosofi funkat rätt bra. Jag tänker att den måste fortsätta med det, helt enkelt.

/Filippa

3 kommentarer

  1. Så bra bok!! Jag har tänkt mycket på att det faktiskt är ett av 10 Guds bud att vila en dag i veckan, det visar ju verkligen hur viktigt det är! Roligt att läsa dina tankar om det, jag ser fram emot att höra mer.

  2. Tänker mig att ha en sabbatstermin. Nu måste jag ju det. Men älskar ordet sabbat och dess innebörd såsom Tomas beskriver det i boken. En kreativ vila.
    Kärlek syster!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *