They tried to bury us. They didn’t know we were seeds.

Ibland behöver en bara kapitulera och gråta ut. Inför olika saker. Ibland också över hur världen ser ut.

Igår hade jag en sådan dag. Efter att bara ha matats med nöden i världen och all dumhet och allt hat så hade jag ingen annanstans att gå än ner på mina knän. Herre förbarma dig.

Och så får man resa sig upp. På det igen. På stapplande steg resa sig upp och försöka bära hoppet i sina bara händer. Trots smärtan vill jag inte fly undan vetskapen om det som händer. Jag vill inte ha en bubbla att leva i. Hur ont det än gör så får mina axlar och mitt hjärta gärna vara en plats där världens smärta får bo.

(bilden är lånad från Sandra Beijers blogg och detta hoppfulla inlägg)

Nedan följer tre riktigt bra men också riktigt jobbiga tips som berör världsläget just nu. Kunskap är makt hörrni.

Igår lyssnade jag på det här samtalet från radiopsykologen i p1. Sällan är kriget som pågår i världen så nära. Lyssna gärna, men gör det då du är ensam och har tid att gråta ut.

Ett annat tips för att lite grundligt förstå vad som händer i Syrien och vägen som lett dit, är att titta på dokumentären som just nu finns på svtplay – Despoten i Damaskus .

Och så till sist, en artikel om hur det här med Trump och all skit är något positivt för att det är början på en revolution. Läs den här  (lite väl vänstervurmande i min smak men verkligen läsvärd)

3 kommentarer

  1. Passade bra med despoten från Damaskus idag- tack för tips! var helt deckad i magsjuka hela natten. Så illa att Josef fick va hemma idag så jag skulle kunna sova. så vid lunchtid tittade vi på dokumentären tillsammans.

    1. Oj vad jobbigt det lät. Men vad fint att Josef kunde vara hemma. Och då fick ni en rejäl genomkörare av hjärnan också =)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *