Alltså, det handlar helt enkelt om prioriteringar

Jag vet att det här kommer låta så himla tråkigt och harsh, men livet är faktiskt inte svårare än så. Så fort någon påstår sig inte ha tid, är ju det enkla svaret på påstående: jo det har du, men du prioriterar inte det just nu.
Och det är ju helt okej. Att vi inte alltid prioriterar saker. Men jag tycker det kan bli en ganska tråkig diskussion när någon säger, till exempel till mig, som jag ofta får höra:
– Men jag har ju inte tid att gå runt på second hand och handla sådär som du gör.
Då undrar jag vad det är som gör att jag skulle ha mer tid än den jag pratar med?
– Jamen du jobbar ju deltid, till exempel.
– Men det skulle ju du också kunna göra?
– Nej, det har vi inte råd med.
Fast. Jo, återigen handlar det väl om våra prioriteringar? Vi har inte råd med en massa grejer som förmodligen de som jobbar heltid tiden har. Right? Och rättvist.
Om vi säger att vi inte har tid att engagera oss i kyrkan – men vad är det som hindrar dig? Gå ner i tid då, eller avstå något annat eller gör något åt saken – om du vill alltså. Det är ju (oftast) ingen som tvingar någon, men det är känns taskigt att säga att vi inte har tid.
Vi har alla precis lika mycket tid, men vi prioriterar bara olika.
Jag och min man har aldrig jobbat särskilt mycket, vi prioriterar annat då ju.
Vi kommer aldrig ha råd med fina bilar, prylar, resor eller ha någon särskild god pensionspeng förmodligen, men det gör oss inget just nu. Vi tänkte jobba mer sen, sen när barnen är stora och inte bryr sig om oss så mycket längre… Då kan vi spara, kanske resa mer, köpa en fin tv om vi vill ha och ha tid på ett annat sätt för människor.
Kanske beror det på att vi båda är uppvuxna såhär, jag vet inte. När vi tittade in i kylen fanns där max ett pålägg till mackan. Jag minns, att keso åt vi en gång i månaden (vid lön förmodligen) och då delade mamma upp den i små koppar och vi njöt verkligen!
Men återigen. Prioriteringar, prioriteringar. Jag dömer absolut ingen som väljer att leva på annat sätt, vi tänker olika bara. Det rimmar ju liksom. Vi är olika, tänker och känner olika, och, vi prioriterar helt enkelt olika.
Men icke att förglömma, vi har alla precis lika mycket tid.

3 kommentarer

  1. Så är det ! Men har man levt så hela livet vill man inte jobba mer när barnen sköter sig själva heller ?Då vill man ha tid för vänner och barnbarn och kyrka och prioriterar så bort hög lön och pension !
    Leva livet som vi själva prioriterar??

  2. Pingback: Brunchen |

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *