Barnen – ni får helt enkelt alltid följa med!

När Elysia var 2,5 år var hon med på nyårsläger. Elma var 7 månader och det var hennes andra läger. Emanuel och jag har varit ungdomsledare för ett gäng folk, som nu och även då, vuxit sig större och blivit våra vänner. Och de har också anslutit sina vänner och det har liksom varit ett litet gäng av oss. Eller får jag säga att vi fortfarande är ett gäng? Med lite utökande av respektive.
På det lägret, det där för sex år sedan, så kallade vi det här gänget för ”barnen”. Något som sitter i liksom. Elysia trodde dessutom att det var en specifik person (Fidde) som hette barnen och när vi kom hem frågade hon efter Barnen. Barnen, alltså Fidde, kom då upp på ett foto och hon liksom skrek ”Där är Barnen!”. Kanske ett av våra roligaste minnen alltså.
Och på tal om barnen, och läger och allt sånt här. Våra barn, de får minsann alltid bara hänga med. Jag vet att många kan tycka att det är jobbigt. Det kan ABSOLUT vi också, verkligen (!), men eftersom Emanuel och jag alltid delat så många intressen och haft ganska mycket samma vilja att vara med på saker, så har de helt enkelt fått följa med. Mycket kyrkgrejer såklart; gudstjänster, bönekväll, ungdomsgruppsträffar, läger i määääängd men också, jag har alltid tagit med barnen på second hand och shoppat. Grejen för oss är väl att antingen åker vi allihop eller inte alls. Oftast har allihop blivit svaret. Min mamma sa alltid till mig när jag var ung att ”Antingen gör du det själv eller så får du vara utan” när jag inte hade någon kompis som kunde haka på det jag ville. Jag har lärt mig att vara extremt självständig och detsamma gäller väl familjen kanske.
Och nu när barnen är såhär stora har vi dessutom provat något nytt, vi har åkt allihop på innebandy! Det gick ju kanoners måste jag säga. Jag och Emanuel fick spela så svetten rann och barnen lirade innebandy i ett omklädningsrum. Visst blev det lite väl många avbyten kanske, men helt klart värt än att inte få åka alls. Barnen är så vana vid att haka på och träffa nya att de är på det mesta. Ja, och såhär såg det ut när vi i söndagskväll lirade innebandy:

Såhär kan det se ut när vi är på läger. Våra vänner är barnens vänner! Och det är ju såklart inget vi kan påverka, vi får bara vara extremt tacksamma hade vi har så stor extended family:

IMG_3241

Och här är jag och barnen på helt galen second hand-tur. Hjälp vad vi shoppade! Men kul hade vi! (Allt är alltså inte på bild…)

IMG_4043

Hur gör ni? Tycker ni det är jobbigt eller självklart att barnen är med på allt? Inget av det är rätt, känner jag att vi kan tillägga. Vi har alla olika tankar och känslor kring sådana här ämnen.

/Filippa

12 kommentarer

  1. Alltså jag önskar verkligen att jag var lite mer chill och kunde låta Sixten bara hänga på. Han får såklart ofta hänga med men jag har svårt att släppa på kontrollen och blir lätt stressad. Nåt jag försöker jobba på. Än så länge så har han inte så många jämnåriga kompisar så han blir ju lite ensam och uttråkad i vissa sammanhang.

    1. Förstår helt!
      Våra barn har ofta inte heller någon i sin ålder, där har vi ju det bra att de alltid har varandra. De är ju bästisar också, säkert just för att de liksom alltid tvingats leka med varandra 🙂
      Saknar Sixten förresten, hade varit kul å ses snart!

  2. Barnet får hänga med! Eftersom hans pappa inte lever (på jorden) är det ofta det enda alternativet. Men också mycket för att han vill vara med på allt och har ett försvinnande litet behov av att vara ifred. Tror också att det är bra att ploga för andra så att andra familjer också kan komma på tanken ta med sina ungar.

    1. Ja har man inget val är ju valet inte så svårt heller 🙂 Grym du är som ändå kör på! Och håller helt med dig i att man kan få vara en inspiration till andra familjer att ta med sig kidsen 🙂

  3. Våra barn har alltid fått följa med på allt. Ungdomsgruppen (perfekt att somna under andakterna), läger (minsta var sex veckor på sitt första scoutläger men då sov vi i husvagn jag var inte så sugen att sova i tält så nära inpå förlossningen). När jag var barn på läger och såg ledare som hade med sig familjen bestämde jag där o då att så vill jag också göra när jag blir stor. Tur att mannen också vill det.

    Barnen har varit med i diverse affärer o sjukhussammamhang, men nu finns det två tillfällen när barnen inte får följa med. Ett är när jag handlar tyg. Barnen blir fruktansvärd monster så fort jag går in o en tygaffär, har provat så många gånger även när de har fått välja tyg fritt o jag sen har att vad de velat ha av det tyget men innan vi kommit ut ur affären har jag också blivit ett monster eller ett nervvrak. Minstingen får inte heller följa med när jag lämnar blod. Hon gjorde det en gång o det slutade med att hon satt o grät, typ hysteriskt, för att dom tog blod från mamma. Inget kul för mig eller de andra som skulle lämna blod då, personalen var dock underbara o sa att det inte gjorde något, men nää det gör jag inte om.

    1. Jag minns när du berättade det, att Joen (var det väl?) bara var sex veckor, och scoutläger dessutom!!! Elma var ju 8 veckor på sitt första men då hade hon ju också kolik och allt jag minns från det lägret är en dimma… Men någon annan hade det säkert jättebra 😉

      Och självklart måste man få traska runt själv också, eller göra saker ifred!!! (som att ge blod 😉 )

      1. Ja det stämmer bra, kom på såhär i efterhand att det inte var riktigt hela sanningen.

        När andra barnet kom (som hade en totalt annorlunda personlighet och behov) bestämde vi att lämna barnen till mormor o morfar en kväll i veckan när vi var ledare, för varsin grupp barn i kyrkan. En stor del av det beslutet var dock för att barnen i kyrkan mer ägnade sig åt våra barn än åt de aktiviteter som var på programmet eller lyssna på ledarna och mormor o morfar tyckte det var ganska kul att skämma bort barnen en kväll i veckan.

  4. Alltid haft med barnen ?Du var knappt året när vi tog hand om bibelskole-elever på Bjärka-säby?Sen alla läger ?Men ni har ju artat er bra??

    1. Thank u Mary! Det är ju en ynnest att få dela livet med sådana som dig också, och hade vi inte åkt allihop hade vi ju inte fått träffas så! <3

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *