Två tips och en uppmaning

Idag säger vi… Grattis Filippa!! Hoppas du får en awesome dag!!

Jag har haft en bra helg! I fredags köpte jag med mig indiskt hem från en restaurang i Linköping och så åt vi det sent när alla barn äntligen somnat, framför en helt strålande film. Den bästa jag sett på länge. Jag har i helgen övervägt om det kan vara den absolut bästa film jag någonsin sett? Då fattar ni?! Den är så precist berättad, känns inte som en scen är överflödig eller att en replik är klichéig. Och så bra skådespeleri. Men varning; sjukt sorglig!

Filmen som ni måste se (om ni inte är väldigt sköra just nu!) är alltså Manchester by the sea. Den här recensionen i DN beskriver den väl.

I lördags hade jag massor av energi efter att jag precis fått behandling på sjukhuset (jag blir alltid speedad de första dagarna efteråt) så jag drog igång storstädning av huset, trots att hela familjen var hemma. Det brukar inte bli så lyckat, men jag for runt som en dåre och städade i princip överallt (med Christians hjälp förstås) och snäste inte allt för illa till alla som kom i min väg. Sedan var vi hembjudna till några vänner på vårens första lunchgrillning och det var verkligen strålande. (ni förstår att dagen började tidigt om man har hunnit storstäda före lunch…) .Att stå i solen och småprata medan barnen lekte nöjt… Sedan åkte vi hem och tog emot en familj vänner som kom på soft mello-häng hos oss. Det blev den perfekta lördagen helt enkelt. Storstädat och träffat massor folk.

Dock blev inte så mycket läst. Men jag kan ändå passa på att tipsa om den här, för snart är jag igenom . Och jag blir, som med allt Jason gör, golvad. Jag håller alltså på att läsa Jason Diakités  En droppe midnatt. Det är en biografi av hans familjehistoria. Han tar oss tillbaka till slaveriets USA men låter också oss möta hans nu levande släktingar i amerikanska södern. Den röda tråden är rasismen. Då och nu. Språket är rappt och skärpt. Berättelsen väldigt gripande. Det är ett flyt som nästan liknar en raptext och den är väl värd att läsa.

Och så till sist. En lite tröttare söndag. Härlig gudstjänst. Men sen mest, trötta barn, trötta vuxna. Och en uppmaning till er:

Glöm inte att kommentera på bloggen! Jag tror inte ni förstår hur mycket det betyder för oss. Jag älskar när det blir ett samtal i vårt kommentarsfält, där ni tar vid inlägget och leder det vidare. Men kommentera också när du inte har något att säga, utan mer liksom vill dunka oss i ryggen. Ett inlägg utan kommentarer kan kännas som en instagrambild som inte får några likes. Ni ska veta att ofta blir en väldigt självmedveten när man lagt upp något. Undrar hur det här tas emot? Tänk om de tycker att jag är fånigast i världen osv osv osvNi är många som peppar oss när vi ses live och vi vet att många är glada för bloggen. Vi behöver höra det ofta, så att det känns roligt och värdefullt. Ni är så viktiga för oss, vi gör ju det här tillsammans!

Nu tar vi oss an en ny vecka hörrni! Ni är så grymma! Tillsammans förändrar vi den här världen med kärlek.

24 kommentarer

  1. Ja, jag dunkar er gärna i ryggen! 🙂
    Ni alla tre är grymma!

    Och ”fånigast i världen” kan ni gärna vara ibland, för min del! Det är befriande att läsa om er olika tankar och erfarenheter! Och f mig som periodvis trasslar in mig lite f mkt i världens mörker är det befriande att ibland få dyka in i texter som faktiskt inte berör mig sådär djupt och som inte alls sätter mitt hjärta/hjärna på prov! Om ni förstår vad jag menar…? Er blogg har fått bli lite substitut f både svenska veckotidningar, öppna förskolan och nära samtal. Allt ”genererar” kanska inte lika många kommentarer eller tankar (fr min sida), men är ju ändå värdefullt!
    Så, tack!

    Och grattis Filippa!

    1. Jag menar alltså inte att ni faktiskt ÄR ”fånigast i världen”. ? Utan bara att ni inte behöver vara rädda f att vara det. Men det förstod ni nog!

      Ni är modiga! ?

  2. Ni är grymma och jag storgillar Hallelujamorsornas blogg! Känner samma som er gällande kommentarer och efterlyser mer interaktion mellan mig och läsare. För oj vad många gånger jag tryckt på publiceraknappen och undrat hur det jag skrivit landar hos läsarna.
    Så pepp, pepp och klapp på axeln ifrån mig, er trogna läsare och sister in Christ uppe i Övik.
    Kram
    //Charlotte 🙂

  3. Åh, jag ser verkligen fram emot att se filmen någon kväll snart! Och att läsa boken, men ingen panik! 🙂 Jag finns mycket annat att läsa så längre.

  4. Kör på! Intressant och uppmuntrande! Tråkigt nog känner jag ibland för att bara ”like:a” i farten, men den knappen finns ju inte! Skulle man kunna lägga till Facebook-liken och dela-knappen kanske? Sorry! Jag borde verkligen ta mig tiden att kommentera mer! Älskar er blogg!

    1. Skulle också tycka att det vore bra om det fanns en likea-knapp på bloggar. Men det kan ju räcka med en smiley eller ett litet hjärta för att en ska känna sig uppmuntrad 🙂

    2. Det är verkligen inte alltid man hinner kommentera! Tack för pepp, kul att du älskar bloggen Clara!

  5. Jag gillar också Jason väldigt mycket! 🙂 Får läsa nån gång. Tack för att ni fortsätter blogga! 🙂

    Passar på att slänga in ett önskeblogginlägg: du Elisabet har nämnt på bloggen att ni till en början hade svårt att bli gravida, t.ex. att du under den perioden tyckte det var jobbigt att gå till kyrkan. Det skulle vara jätteintressant att höra lite mer om det, inte minst om hur det kan påverka gudsrelationen, hur man bevarar hoppet och tacksamheten osv. Jag förstår att det lätt kan bli självutlämnande, men ofrivillig barnlöshet är ett tabuämne som är förknippat med skam för många och därför tycker jag att det är bra när människor vågar prata om det för det kan hjälpa andra.

    1. Bra, tack för påminnelsen Annika! Jag hade en annan blogg under min tid som ofrivilligt barnlös och skrev mycket om det. Men den rösten behöver sannerligen höras. Ska fundera på när det är läge att skriva något igen.

  6. Vilket härligt, positivt och vårigt inlägg! Läser typ vartenda av era inlägg på bloggen men kommenterar bara ibland. Bra med en påminnelse om att det är värdefullt med respons även om man inte har något särskilt att säga. Så, kort och gott vill jag säga att jag är jätteglad över er blogg och tycker det är en härlig blandning mellan högt och lågt, glädje och sorg! Så som livet är helt enkelt. Fortsätt skriv! 🙂

  7. Tycker också att en like-knapp vore bra, det är många gånger som jag har velat trycka på en sådan. Det finns ju bloggar som har en sådan funktion, t.ex. på damernas värld.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *