Modershjärtat del 2

Det här med kärlek hörrni. Priset är ganska så högt, eller vad säger ni? Vem kunde tro att de där barnen en fick så fullständigt skulle äga ens hjärta?

Jag har varit på kurs i Stockholm, med två övernattningar. Och jag har nästa inte kunnat vara kvar. Hur självständig jag än må vara och hur akut och starkt mitt behov av goda nätters sömn än är – så har mitt hjärta nästan inte pallat att vara kvar där ute i skärgården utan mina pojkar.

Igår, när jag tyckte kursen var lite halvbra, var jag på vippen att packa ihop mina saker och dra hem. Men jag tog mig i kragen och sa strängt till mig själv. Nu du Elisabet, passar du på att andas lite och sova lite gott. Du var ingen rolig mamma i söndags och nu åker du hem imorgon istället med så mycket mer tålamod och ork.

Men det är inte lätt. Hjärtat blir aldrig mer bara mitt att dela ut kärlek till dem jag önskar och vill. Pojkarna har det, äger det. Hjärtat är deras.

 

(Några av bilderna Christian och farmor skickat när jag varit borta)

IMG_2859

IMG_2856

IMG_0315

 

6 kommentarer

  1. Bra att du talade dig själv till rätta att stanna. Blir ju extra fint att få vara med alla grabsen när du kommer hem. <3

  2. Vet ni, jag känner tvärtom och skäms nästan för det. Lite frågande till mig själv kan jag undra: Älskar inte jag mina barn eftersom jag inte saknar dom så fasligt ? ( såklart under premisserna att mina barn har det bra där dom är, men det har dom alltid tack och lov) tror det kan finnas några till av min sort och till er: Ni är helt ok… Njut när ni är borta, samla kraft och älska vidare på hemmaplan ?

    1. Bra sagt. Jag har grunnat på det där hela dagen. Hur olika det är, och att mitt inlägg kunde vara lite exkluderande. För i ärlighetens namn känner jag inte alltid så. Det hänger ihop med mitt mående och barnens form. Nu lämnade jag en nyss inskolad Bosse, så separationen var redan smärtsam. Och så hade jag pms dessutom. Ja det är olika. bra att du lyfte det.

  3. Hög igenkänning! Somliga dagar, typ när jag känner mig som världens tråkigaste mamma som bara fräser, längtar jag intensivt efter att bara vara själv på en annan plats. Men när sådant tillfälle väl kommer vill jag ibland bara vara hemma! Fast förra helgen jag och C var borta kunde jag faktiskt njuta helt och fullt och saknade barnen utan att liksom längta ihjäl mig. Ja, jag tror till och med att jag i bilen påväg hem sa till C att jag nog kunde varit borta en natt till ?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *