Rörelseglädje?

Rörelseglädje. Har nog varit mitt töntigaste ord ganska länge. Klämkäckt och riktningslöst.

I år är det mitt mål.

Jag vet inte om ni minns, men jag skulle ju ha sprungit maraton i oktober. Jag blev rejält förkyld och fick låta bli. Och känslan som kom över mig, som var stark och höll i sig i flera månader var nu har jag tränat så mycket alldeles i onödan.

Och det känns ju som ett helfel resonemang. Men så kändes det verkligen. Och därför har jag i år inga lopp eller tider som målsättning utan mitt mål är att tycka det är roligt att röra sig. Det kanske blir nåt lopp iallafall men det är inte det som är målet. Målet är här och nu.

Att fördjupa insikten. Kroppen är skapad för att röra sig. Det är inget tvång och ingen piska. Det är nåd och glädje.

Det ska bli ett spännande experiment. För jag är en sån som jobbar bra med en piska i ryggen, men kan bli särdeles lat när den saknas. Går det att hitta rörelseglädje utan att för den skull bli stillasittande? Vad har ni för tankar och ideér?DSC_0917

7 kommentarer

  1. Det hade varit kul att följa dig när du testar på nya träningsformer, kanske hittar du rörelseglädjen lättare i något annat än löpning?

  2. Innebandy är ju rörelseglädje! 🙂
    Trots att jag ju inte är någon träningsmänniska så tycker jag verkligen att det är en nåd att min kropp fungerar. Det är mycket den kan och det ger ju fantastiska möjligheter. Det kommer väl antagligen en dag när kroppen blir ett hinder så jag ska försöka bli bättre på att använda den innan dess.
    Heja kroppen!

    1. Helt rätt! Det är precis så jag menar, att upptäcka glädjen i att röra sig och att kroppen funkar! Det är det jag håller på med. =)

  3. Åh, så bra skrivet! Känner igen mig på pricken! Nu har jag en liten igen på bara några veckor och har kommit på mig själv med att anledningen till att vilja börja träna igen är att bli av med kilon och sådär. Tänker också att jag skulle vilja komma dit att jag rör på mig utan piska/morot, bara för att det är roligt och ger så mkt positiva effekter på kroppen 🙂 Heja dig? Du gjorde mig mer pepp att verkligen ändra tankemönster också!?

    1. Åh tack för uppmuntran Lina! Ja man har verkligen blivit skadad på nåt sätt, det måste ju gå att få ett nytt förhållande till det!

  4. För mig är löpning äkta rörelseglädje:) Springer gärna varje dag, med eller utan mål i form av lopp/tider. Men förstår såklart att alla inte är likna bitna. Tror, som någon annan skrev, att det är bra att testa olika saker och försöka hitta ”sin” grej (även om man i perioder kanske måste ha fler drivkrafter än enbart glädje för att det faktiskt ska bli av). Och under småbarnsåren är det ju dessutom bra om det är något som är hyfsat enkelt och lättillgängligt…

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *