När allt bara flyter på (efter terapi och bearbetning alltså)

Jag blev gravid nästan precis som vi hoppats. Min svärmor har tidigare sagt att en Nielsen-grabb (de är ett gäng) bara kan skaka kalsongerna så blir det ungar. Kan ligga något i det, då vi hysteriskt lätt blivit gravida.

Min andra graviditet var en pers rent fysiskt, men extremt mycket lättare psykiskt. Den var välplanerad och jag visste redan vad det skulle kunna innebära. Men foglossningen var mycket värre och gjorde sig påmind tidigt. I vecka 32 blev jag heltidssjukskriven av någon jag i alla år kallat för en ängel på Helsingborgs lasarett. Hon förstod att allt hade med foglossningen att göra, men det är svårt att få några pengar för ”bara” det från försäkringskassan. När jag väl var inne hos henne för att göra undersökningar svimmade jag nästan hela tre gånger och låg där inne nästan hela dagen. Hon skrev på mitt sjukintyg att jag hade nära till svimmning (haha, förmodligen inte alls på det viset), och att jag hade mycket sammandragningar (vilket i och för sig var sant).

Elma den lilla trollungen, hon anlände en dag efter beräknat datum. Och jag var envis, jag tänkte göra allt jobb hemma den här gången. Det var inte förrän en klasskompis som fött barn en månad tidigare messade och frågade hur det gick, och jag skrev att jag har rätt täta värkar nu, varpå hon svarade: ÅK IN, är du galen, det är andra barnet!
Vi kom in på BB och ut flög hon, alltså det kändes verkligen så, två timmar senare. Direkt efter skojade jag med barnmorskan och när hon sa att hon skulle sy kände jag att ville dö. Men några minuter senare, när den nyfödda bajsat på min mage och vi skrattat åt det, säger barnmorskan att hon är klar. What? Jag kände ingenting. En stund senare är jag inne på toaletten för den obligatoriska kissningen. Det var som att jag vunnit det största priset någon kunde få. Vilken revansch! Vilken grej! Tänk att min kropp också klarade det där som så många är med om!

Men vägen dit var ju inte helt lätt. Jag fick genom MVC gå till en samtalsterapeut som finns på Helsingborgs BB, där en barnmorska som arbetat länge får skolning i terapisamtal. Det kallas aurora-samtal, om jag inte missminner mig. Det var fascinerande bra och något jag vill rekommendera alla som haft en tråkig upplevelse när det kommer till förlossningen. Det häftiga var att hon visade mig alla små, små detaljer i hela förlossningen på ett papper där jag fick ställa frågor och också få det klart för mig att de borde gjort annorlunda. Och det var en sådan vinst, att få höra att det inte var mitt fel. Jag fick lov att skylla på läkaren om jag ville, eller barnmorskan eller vem som helst. De skulle gjort annorlunda och även om det varit en lätt panikartat förlossning, så fick jag ändå någon annan att beskylla. Jag fick upprättelse! Och jag hade lättare att känna att det här visst också kunde vara en uppgift för min kropp. Min kvinnokropp som blivit ratad förra gången.

Jag ser tillbaka på min andra förlossning med sådan glädje, med skratt och jag har mitt starkaste minne när Emanuel följt mig in i förlossningssalen och jag lagt mig på britsen. Jag får lustgasen av barnmorskan och sedan går hon, och Emanuel måste också gå för att flytta bilen. Han säger något i still med, ta det lugnt med den där nu. Han går. Och jag ligger där och nästan hånskrattar in i masken, njuter av att bli riktigt hög och försvinna in i en annan värld. Haha! Ibland kan jag sakna den där lustgasen alltså.

/Filippa

3 kommentarer

  1. Vilken fantastisk revansch!

    Det finns tyvärr så mycket skuld förknippat med negativa förlossningsupplevelser. Men det är ju aldrig ens eget fel om förlossningen inte går framåt osv. Ibland gör vårdgivare fel (det låter som att det var så vid din första förlossning) men ibland gör alla rätt och det blir ändå en jättejobbig upplevelse. Det betyder inte att man är dålig på att föda, för födande är ingen prestation.

    1. Precis! Det känns så trist att det är så. Att det skulle vara en prestation! Det är som när nyblivna mammor säger att de har en sådan snäll bebis, medan någon annan har en med kolik. Precis som att det också handlar om nån slags prestation!
      Nej, det där måste slutas med, att lägga sådan press på mammor!

  2. Terapi FTW. Bra grej. Och så gött med revansch på förlossning nummer 2!. Även där är vi lika. Känslan av att kunna kissa och duscha efter en förlossning, bästa ever!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *