En lärare behöver sitt sommarlov, det kan jag lova


Det här med att vara lärare verkar ge mycket känslor åt omvärlden. Alltså, de som inte är lärare. Å ena sidan uttrycker sig folk i min närhet att de aaaaaaldrig skulle kunna jobba som lärare, ”det verkar fruktansvärt jobbigt att behöva uppfostra och lära ut samtidigt” (check), å andra sidan hör jag allt som oftast de som inte kan unna en ett långt sommarlov, ”och du ska då inte klaga på jobbet ditt, du har ju sommarlov!”. En lätt förvirring har jag levt med under mina ynka fyra år som lärare, det får jag erkänna. 

Sanningen är den, jag hade aldrig klarat det här jobbet om jag inte hade så lång återhämtning. Det här jobbet är fantastiskt roligt, men det kan också äta upp en inifrån och ut.

Jag jobbar på en skola som ligger i riskzonen, det innebär att det satsas lite mer pengar på den på grund av elevunderlaget eftersom den ligger mitt i en stad. Elevunderlaget är främst barn med invandrarbakgrund i utsatta (fattiga) områden och många nyanlända. Med stolthet säger jag att min skola faktiskt är experter på att ta hand om nyanlända barn. 

Det är inte bara undervisningsjobbet som är krävande; att kunna saker bra, gärna bäst, att lära ut på bästa sätt, med bästa metoder och medel, att sätta omdömen och göra rättvisa bedömningar eller sitta i möten om hur vi kan bli bättre.

För mig är läraryrket så psykiskt krävande också. För jag vill ju att mina barn, hrrm elever, ska få ett bra liv. Jag vill ge dom allt jag kan, vet och känner till om världen som de snart ska ut till. Jag vill visa på att utbildning är bättre än gängen deras familjer lever i. Jag vill att de ska veta art kärlek övervinner hat, oavsett vad som sägs på gatan. 

Och jag är ganska dålig på att hålla tillbaka mina känslor, det ska jag erkänna. Jag grubblar, grunnar och funderar hur jag ska kunna ge mina elever de bästa verktygen för att fortsätta på högstadiet, där det plötsligt blir mycket tuffare. 

Många av mina elever blir som egna barn, då jag kan bli vansinnig ena sekunden för att nästa bli stolt som en tupp över deras prestation. Det är ett skumt yrke. Och det kräver vila för att kunna fortsätta vara en god förebild, lärare och medmänniska. Och där jag är, där behövs det att jag är det.

Trots att det nu, såhär på vårkanten, då betyg snart ska sättas, elever ska lämna oss, vi ska bedöma, bedöma, bedöma, det är tufft och många räknar seriöst ner skoldagarna till sommarlovet nu. Trots det, finns inget annat jag kan rekommendera någon bättre, än att bli just lärare. Det är fantastiskt, det är givande samtidigt som det är sjukt jobbigt.

Ja, det är underbart helt enkelt. Och nu är det helg, och just nu tränar jag stenhårt mentalt för att stänga av tankarna på jobbet och vila. Annars fixar jag inte det. 

Så tack Sverige för sommarlovet du ger oss lärare. Kanske blir vi bättre utlärare av det? 

Och du! Är du förälder till skolbarn? Passa på att ge en extra uppmuntran till dina barns lärare här i maj. Vi behöver det! Uppmuntran, pepp och omsorg, det är kan man ju aldrig få nog av tänker jag.

Har vi fler lärare där ute? Känner ni igen er? Eller är ni föräldrar som gör goda insatser för era barns lärare? Dela gärna!

God lördag!

/Filippa 

13 kommentarer

  1. Hej! Jag är också lärare och även om jag jobbar på gymnasiet så är det exakt samma relationer, känslor och grubblerier. Same same större barn, eller alltså, elever (!). 🙂 Har också jobbat i fyra år och ÄLSKAR mitt arbete även om det är helt sjukt mycket sen ett par veckor fram till studenten. Men det är det värt!

  2. Jag vet PRECIS vad du pratar om! Läraryrket är sjukt jobbigt men också sjukt roligt! Vissa dagar är det vidrigt men andra dagar går man på små moln hem för att ett av ens barn, jag menar en elev, överträffat ens förväntningar.

    Utöver det konstanta grubblandet läggs även den konstanta arbetsbördan. Jag känner i alla fall att jag aldrig är färdig. Det finns alltid något mer att rätta, bedöma, betygsätta, skriva, planera, ett samtal att ringa, ett möta man måste vara med på, ett klassrum att städa och pynta etc. Enda gången vi faktiskt helt kan koppla bort det är under några veckor på sommaren. Hur kan vi INTE förtjäna det?!

    Och, ska vi vara petiga, så jobbar vi ju 45h i veckan på en heltid, istället för ynka 40h ;-), för att tjäna in våra lovdagar. Så vi gör rätt för oss. Visa mig dessutom den lärare som faktiskt BARA jobbar sina 45h, vet inte om jag träffat någon som klarar det…

    Så HEJA OSS!!! Och heja sommarlov!!!

  3. Hög igenkänning factor på detta! Jag är lågstadielärare i norra Skottland. Älskar mitt jobb men det kräver mycket av mig mentalt och fysiskt. Så tacksam för min rektor som insett detta och infört debrief fika på fredags eftermiddagen. Och så kollar hon att vi inte tar hem för mycket jobb över helgen. Det har hjälpt mig få en bättre jobb/familje balans.
    Tack för er blogg och styrkekramar till alla lärare. Xxx

  4. Tack för dina tankar! Är lärare påväg tillbaka efter utmattningsdiagnos (igen) och övar nu stenhårt på att sätta gränser för jobbet så helgerna blir till största delen lediga för återhämtning och planering, mejl mm inte tar mer tid än vad arbetstiden räcker till. Jobbigt ibland men så fantastiskt och härligt att möta eleverna och se deras framsteg. Tiden tillsammans i klassrummet är ju bästa biten!!Tyvärr så mycket extra som hela tiden ökar och är svårt att värja sig mot…ekonomi, beställningar, uppdatera ipads, lista och beställa appar, och all dokumentation…😓

    1. Ja, det är inte lätt och det är mkt som spelar in ju. Kämpigt också med en utmattning i ryggen, all kraft till dig!

  5. Har alltid haft lärare i min familj och i jobbet, ert sommarlov har ni ju jobbat in! En vecka av förtroendetid varje månad ger ganska mycket komptid!
    Jobb i skolan, jobb hemma kvällar som helger, ja sommarlovet har ni själva jobbat in! Ingen borde kunna säga nåt annat!!
    Mera blommor till fröken 🌺🌺🌺🌺🌺

  6. Amen ja! Nu jobbar jag förvisso i förskolan men det känns snart som att det inte är så stor skillnad på förskola/skola arbetsmässigt. Maken är ju också lärare. Det är i stort sett omöjligt att lämna jobbet på jobbet för man lever med ”sina barn” i huvudet hela tiden. Det är tufft, vansinnigt tungt ibland och oftast stressigt, men också roligt. Jag tror inte att föräldrar och utomstående förstår vad som ingår i vårt jobb förutom att ‘passa barn’ och jag hade verkligen behövt ett sommarlov, men ferietjänster är väldigt sällsynta i förskolan. Tur att jag har en dryg veckas komp att ta ut och förlänga semestern med. Eller ja, att jag har så mycket komp säger ju en del om mitt yrke också. Vi är ju ganska många i skolans värld som är utbrända också… Just saying. Kram!

  7. Jag älskar mitt jobb, som förskollärare i en bemanningsenhet. Varför valde jag just en bemanningsenhet istället för ett klassiskt jobb på en förskola.

    Av de anledningar som har nämnts här. Jag vill inte lägga så mycket tid o energi på allt administrativt runt omkring, sim tar energi och tid från barnen.

    Jag har en chef som insåg redan när bemanningsenheten startade att det är slitigt att hoppa rundor och inte vara så länge på varje enskild förskola, och därför har vi arbetstidsförkortning med två timmar på en vecka och två timmar i veckan är arbetstidsförkortning, så en heltidstjänst är 36h i barngrupp/vecka.

    Det finns både uppehållstjänster och semestertjänster.

    Det är ”inte lönt” att gå och grubbla eller ”ta med sig ett bekymmer hem” det kan dröja flera år innan jag är tillbaka på samma förskola igen o det upplever jag som en befrielse.
    Dessutom är det tyvärr mycket skitsnack och många som är missnöjda med och pratar nedlåtande om sina chefer och då känner jag ju inte direkt att jag vill jobba på den förskolan mer än mitt korta vikariat o sen kan jag komma till en annan förskola.

    Har även utbildat mig till fritidspedagog, men upplevde redan under utbildningen att det var mer planeringstid till skolan än till fritids och att det bara var skolan som var viktig o där all energi skulle läggas. Samtidigt som en fritidspedagog aldrig fick fullt ansvar utan mer som en assistent och hjälpreda till läraren plus ta de arbetsuppgifter som läraren tyckte var tråkiga.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *