Så mycket eget ansvar nu för tiden…

 

DSC_0156

Jag tänker att goda vänner med bra energi är en mycket bra grej

 

Vet ni egentligen hur mycket som är mitt egna ansvar? Mitt egna fel? Osv. För mycket ibland, kan jag känna.

Jag har haft en så himla orkelös termin. Det började egentligen någon vecka innan jullovet när min man sa upp sig och hade en månad kvar till nytt. Nya rutiner som för mig skulle innebära mer ork – trodde jag ja. Det hela eskalerade när jag fick den sjukaste kräksjukan (har dock haft värre, är mästare på sjukliga kräkisar) veckan innan julafton och efter det har jag liksom inte kommit upp.

Tappade aptiten, tappade några kilon. Tappade orken och där med inspirationen och kreativiteten.

Men mycket har legat i det fördolda, i gömmor. Inte för att jag skäms utan för att jag inte har lust eller ork att prata om det. Jag mår skit, kan jag nu säga till mina närmaste och det räcker. Jag behöver inte älta eller få råd, det är bra med en kram eller ett nickande ”jag fattar”.

Nu inser jag att jag kämpar för mitt liv för att INTE gå i väggen. Jag har många verktyg för det men inser mer och mer hur mycket som enbart ligger på mig själv. Hur mycket eget ansvar jag måste ta för att faktiskt få må bra.

Ta träning t.ex. Jag har förstått att träningen räddat mig denna vår (vinter?). Jag har tränat minst två ggr i veckan, ibland en rask promenad, ibland flera pass på gymmet. Jag har då INTE älskat det 9/10 gångerna, men både jag och min man vet att jag mår bra dagen efter, och orkar lite till den veckan. Det är verkligen så. Och jag får tvinga mig iväg, för detta är min medicin och det är mitt ansvar.

jogging

Bild lånad av Hej hej vardag!

Eller det här med kroppsscanning som nog tillhör mindfulness-grejen va? Jag har tvingat  mig själv att lägga mig 20 min varje dag den senaste veckan för att jag måste det. Jag måste för att må bra! Skittråkigt är det (men jag ska erkänna att det är riktigt gött efter de där 20 min).

Och de grejer jag tagit på mig. Saker i kyrkan eller på jobbet. De ska göras och vi vet alla att det är bäst om de faktiskt blir av.

Och så finns det ju de saker som jag måste ta ansvar för att inte göra. Som att, umgås med de personer som drar energi ur mig, nej bort, sluta med sånt. Inte prata skit eller om saker som bara tynger ner. Hela min värld faller samman då när jag inte mår bra. Läsa och se på ytliga grejer som inte drar ur all energi liksom.

Ja, sådär tänker jag iaf. Finns här fler som kämpar? Vad gör ni för att må bra? Jag tänker att mina val nu kommer göra att jag också mår rätt bra hela livet sen, liksom. Och jag ska stolt säga, att jag blivit så sjukt mycket bättre på att faktiskt ta ansvar för mig själv. Det känns ju bra!

/Filippa

IMG_9235

Fika vid havet har alltid varit bra balsam för själen för mig

18 kommentarer

  1. Jag läser Hallelujamorsorna för att må bra! 🙂

    Tack för fint inlägg!
    Men du… hur låter du bli att umgås med människor som tar energi?

    1. Men åh vad bra! 🙂
      Jag tror jag tänker att vissa människor får vänta tills jag orkar. Eller att jag undviker vissa platser/tillställningar för att slippa dessa människor. För att inte bli för personlig 😉

    2. Mycket relevant fråga. Ibland kan man lyckas att undvika utan att det märks. Ibland får man helt enkelt säga ifrån. ”Nej, jag kan inte för….” Men livet är fyllt av människor som tar energi, och i vissa delar av livet är det ok, och andra inte. Allting har sin tid.

  2. Bra skrivet ! Man måste själv ta ansvar och säga nej till energislukarna och ja till det jag faktiskt mår bra av✌?Även om allt jag mår bra av inte alltid är så kul just då…
    Ingen annan kan ta mitt ansvar ?

  3. Bra skrivet, tack för delning!
    Jag tog examen i januari och har börjat jobba och pendla vilket tär på krafterna. Dessutom behöver jag öva hela tiden på att inte ta med mig jobbet och alla livsöden hem, och inte heller ge bort för mycket av mig själv (i form av kraft och medkänsla) på jobbet till mina patienter. Vissa dagar (senast igår) undrar jag hur jag ska hålla ett helt yrkesliv, går det ens? Andra dagar går det bättre. Jag tänker att första steget är att identifiera risken, och det har jag iaf gjort. Jag trivs ju också, ska bara lära mig att balansera.

  4. Filippa, fint inlägg och fint att du delar med dig av ett så personligt men viktigt ämne. Viktigt att kunna säga nej och att välja vem man vill umgås med. Att säga nej ger mig väldigt dåligt samvete ( brukar skylla det på min uppfostran då plikten gick före allt) men jag har lärt mig med åren och så har jag en väldigt klok man som är ett bra stöd.
    Kram

    1. Tack Jessica!
      Ja visst kan uppfostran absolut påverka. Det är fint att du har din fina man tycker jag! Alltid bra med stöd på det sättet! <3

  5. Den här bloggen är så bra. Så äkta!
    Ett av dina inlägg räddade min tillvaro vid ett tillfälle då jag tampades med dåligt samvete över att ha börjat jobba och lämna dottern på förskolan.

    Jag försöker varva ner och släppa jobbet på tågresan hem. Ofta funkar det. Jag försöker se program och lyssna på poddar (säger man så?! ?) som får mig att skratta. Jag unnar mig ofta en Chai latte från Espresso house och jag ringer min mamma nästan varje dag för att prata av mig och få stöd men även mothugg. Hon säger som det är och det är befriande.
    Nästa mål är att komma igång med träningen igen, särskilt spinningen. Den har alltid fungerat så bra. Man går på ett pass, cyklar järnet och sen orkar jag inte grubbla mer! ?

    Tack för att du delar med dig! ?

  6. Jag tycker att det är en balansgång. Har varit nära utmattning när jag pluggade och har med mig en del verktyg från det, att stänga av jobbet, inte kolla jobbmail, mobil hemma (förutom vissa undantag). Att försöka göra saker som fyller på, som du nämner träning ex, utan att det också blir ett måste som tar energi. Vissa perioder tror jag också att man får tillåta sig att vara trött och stirra in i en vägg, bara mala serier etc och ibland kan man pressa sig själv lite, typ gå ut och träffa en kompis fast man är trött för att det ändå ger energi.

    Och helt ok att låta bli att träffa de som bara tar ens energi, men löser det genom att skjuta på det typ eller planera in en träff om 3 månader…

  7. Älskade Filippan. Fortsatt vara klok, ärlig och göra goda val.

    Må-bra-grejer-för-mej:
    – trädgård
    – träning
    – umgås med vänner där jag känner mig trygg och kan vara mig själv
    – se på naturprogram (nördvarning I know)
    – inte kolla telefonen för nära inpå sovdags
    – skriva dagbok
    – vara ute i skogen/havet/ängen (min terapeut har lärt mig att naturens ljud är helande för hjärnan)

    saker som jag inte mår bra av:
    – handla
    – mycket folk
    – krav (egna och andras, hjärnan reagerar omedelbart på det som känns kravfyllt)
    – äta dåligt
    – alkohol
    – lite sömn

    Ja, du vet säkert typ allt detta men det är sant för oss alla, att om vi tar hand om oss själva så kommer vi må bättre.
    Nåd&Frid

  8. Härom kvällen gick jag och en till representant från kyrkan till ett möte med en annan förening. De vill driva vidare (eller hjälpa oss att driva vidare ?) ett projekt som vi nu lagt ner delvis pga tids- och orkesbrist. Jag hade sagt till min vän flera gånger ”se till att jag säger nej!” för jag vet ju att jag inte orkar, men också hur mycket jag kan göra igång på det här.
    Jag sa ja.

    Men senare på kvällen mailade jag faktiskt o sa som det var, att tiden och jag inte räcker till nu, men att jag kan komma dela mina erfarenheter i ett senare skede av projektet innan den nya gruppen står på egna ben. Det kändes lite svikit då, men nu, ett par dygn senare, känns det så bra att inte behöver grunna på det där mer! Måste bara bli bättre på att säga nej i första skedet…

    Tack för att du delar!

    1. Ja det där är inte kul alls alltså, när man automatiskt liksom svarar ja på allt! Know the feeling! Men vad bra att du vågade maila! Det är ju det viktigaste, att stoppa det innan det går för långt, kanske. Äh, jag vet inte. 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *