Ett litet tips

Om nån undrar hur trebarnsmorsan hinner läsa tegelstenar till böcker, så är svaret att hon reser tåg till Belgrad. Eller ja. Gjorde, en gång.

För två veckor sedan var jag ju på klassresa med min bibelskoleklass. Och då fick jag läst en bok. Och som tur var, var det en riktigt bra bok.

Jag har läst Ett litet liv av Hanya Yanagihara.

Jag hade varit sugen på att läsa den en tid eftersom jag sett så mycket om den på bloggar och så. Samtidigt kände jag lite bävan, både för de 730 sidorna, men främst för att alla som skrivit om den beskrivit hur mycket de grät och hur tuff den var att läsa.

Så den här lilla stora boken blev min kompis på tågluffen till Belgrad. Jag lyssnade runt runt på Ed Sheerans senaste skiva som jag laddat ner och sen läste jag den här. Jag älskar när musik och böcker blir kopplade till varandra, och ännu mer, när jag kan minnas en särskild tid eller resa och koppla ihop den med en bok.

Ett litet liv handlar om fyra vänner i New York och man får följa dem från tjugoårsåldern till de är typ 50. Huvudpersonen är Jude och han blir en framgångsrik advokat som lever ett utåt sätt lyckat liv. Samtidigt lider han helvetets alla kval då han flyr sin fruktansvärda barndom. Han har ett utpräglat självskadebeteende för att på något sätt få ut all den smärta han bär på.

Bitvis är den här boken helt outhärdlig att läsa. Sida efter sida om en man som mår så fruktansvärt dåligt och tillbakablickar på en barndom där han utsätts för allt ett barn inte ska utsättas för.

Samtidigt beskrivs vänskap och kärlek på ett så innerligt sätt att det ändå går att läsa vidare. Mitt i all smärta också mycket som är vackert och fint.

Det här är en bok att läsa när man själv mår bra. När man kan distansera sig. Den kryper in under huden och lever med en. Alla jag hört som läst den, har under tiden drömt om Jude på nätterna. Så även jag.

Den är angelägen för att den påminner om allt vi bär på som inte syns. Och för att påminna om vilken stark kraft det finns i vänskap.

/Elisabet

 

4 kommentarer

    1. Tack för peppen! Och vad mycket… känslor du har framför dig när du sätter tänderna i boken. Återkom gärna om vad du tyckte! <3

  1. Tack för ett tips på bok som låter värd att läsas. Ska skriva upp den på min lista och läsa någon gång.

  2. Jag är 300 sidor in och fast! Nu äntligen efter sista tentan kan jag läsa utan dåligt samvete, har ännu inte kommit till något gråtigt men hade innan jag köpte boken undrat om jag verkligen klarar av en så pass jobbig bok som jag också hört att den är, återstår att se, jag återkommer:)

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *