Att leva på inga pengar alls del I

Året var 2007, det var sommar, det var jetlag som mötte nattjobbssinne. Det var barnläger och inte så många andra ledare i vår ålder, det var vaknätter med fina stjärnfall och det var absolut kärleksgnistor från båda håll. Och sen blev det ju vi, bara några veckor senare.

Min snygga man, Emanuel, läste då sin sista termin på Salt (numera ALT) och skulle bli pastor. Hans dröm var att jobba i Håkan Kennes församling. Och min hemförsamling var då Håkan Kennes församling. Det var ju spännande och kul. Och så flyttade jag till Stockholm och pluggade journalistik men sedan hoppade av och körde på lärarutbildningen och Emanuel fick plötsligt jobb i Håkan Kennes församling. En satsning gjordes, en ungdomspastorstjänst föddes och den fick han, min man. Fint det.

När vi till sommaren bestämde oss för att verkligen satsa, vi förlovade oss och ville ju dela livet liksom. Redan då var ekonomin skral. Våra förlovningsringar köpte vi på internet för 700 kr/st, i titan med lite guld. Det var verkligen ingen drömring, men jag tror aldrig jag ens drömt om dyra saker, på riktigt.

Både jag och Emanuel är uppvuxna med halvtomma kylar, eget medtaget fika på roadtripen, aldrig en krona till övers som vi kunde tigga till oss, inte särskilt mycket resande eller inköp av dyra grejer. Jag tror inte jag mått dåligt över det, men en saker är extremt mycket säker; jag älskar lyx. Jag ÄLSKAR lyx. Sedan kan lyx skilja sig såklart. (Mer om lyxälskande i nästa inlägg).

Emanuel och jag slog sedan våra påsar ihop år 2009, på ett bröllop som i mångas ögon skulle kallas extrem-budget-variant. Om jag fick göra saker annorlunda nu? Absolut! Men det är inget jag ångrar, vi hade ju verkligen inte några pengar. Jag lånade en vacker, hemsydd klänning av en kär vän, jag köpte skor på Skopunkten och lånade smycken av min moster (som jag sedan fick). Håret var det jag la mina pengar på. Min fantastiska svägerska sminkade mig så vackert och mina fina underkläder köpte jag på Lindex på rean.

Att vi fick en sådan start i vårt liv tillsammans tänker jag har gjort att vi båda är väldigt medvetna om vilka vi är, när det kommer till pengar. Vi kommer från bakgrunder där pengar alltid varit ett problem, men ändå inte tagit över livet för det, och det gör kanske att vi gör våra livsval idag. Vi väljer att jobba deltid. Vi väljer ett minimalt hus, så att vi har råd med våra lån. Vi handlar begagnat och vi äter aldrig ute eller reser särskilt mycket. Vi har å andra sidan inget sparkapital (än, hehe) men vi verkar heller inte vara karrärsmänniskor.

Vi är ju olika. I nästa inlägg ska jag presentera mina konkreta spartips! Kul va? Ja, oj vad vi alla ser fram emot det.

/Filippa

PS. Det var ett inlägg ur önskekategorin. Frågan är ju; hur tänker ni? Hur lever ni? Eller hur vill ni leva? 

4 kommentarer

  1. Jag känner verkligen igen det att gifta sig utan pengar. Som tur var hade vi inte så mycket idéer om vad som måste vara med på ett bröllop, eftersom vi var så unga och inte hade varit på andras bröllop alls. Det kunde inte blivit en finare dag för oss.

    I perioder har vi också levt på lite men vi har aldrig behövt oroa oss för att inte kunna betala räkningar och inte heller behövt vända på slantarna (tack och lov). Jag vill gärna i framtiden fortsätta att leva enkelt och hålla vår konsumtionsnivå låg även om jag faktiskt drömmer om hus i framtiden. Det är något vi får påminna varandra om, detta med att leva enkelt, när vi faktiskt har pengar att spendera.

    1. Jag håller med dig, det är bra att påminna varandra om vilken livsstil man valt! Det är inte lätt alltid. Säkert åt båda hållen egentligen 🙂

  2. Mon kommentar som jag skrev först blev nästan lila lång som ditt inlägg.
    Jag hade turen o gifte mig rikt (eller min blivande man hade jobb o jag vikariat, så vi kunde spara ihop pengar till blommor, fotograf osv, hyrklänningen betalade min morfar) o därmed kunde jag få mitt drömbröllop. Det viktiga är ju VEM man gifter sig med, inte allt runt omkring.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *