Att leva på mycket pengar del I

Som med det mesta, kommer jag och Filippa från lite olika håll – fint ändå att vi har landat i så lika livsval och värderingar trots det!

Både jag och Christian har vuxit upp i familjer där våra föräldrar drivit företag och arbetat som chefer och ledare. Vi har med andra ord inte haft så dåligt med pengar, men för att vara krass, kanske lite dåligt med tid tillsammans med våra föräldrar. (I del två kommer jag skriva lite mer om det här, om att det ibland kanske kan vara värt att lägga mycket tid på jobbet. Om kallelse och om att leva generöst)

Det är inte så att det har flödat pengar och vi har levt i lyx och flärd. Men till skillnad från hur Filippa beskrev sin uppväxt igår, så har vi alltid stannat vid mcdonalds när vi kört långt och kunnat åka till kanarieöarna nån gång om året utan att fundera så mycket kring det.

Just nu har jag och Christian det inte så fett. Vi jobbar deltid båda två och har gjort tydliga val för att vi vill vara tillsammans mycket som familj. Det går runt, men det blir knappt något över. Det finns många luckor jag skulle kunna stoppa in mycket pengar i.

Och det är i denna reflektion jag vill landa idag. Hur gör man om en skulle få mer pengar? Om en skulle ha råd att kunna stoppa in i de där luckorna jag ser framför mig. Jag skulle i ärlighetens namn inte ha några som helst problem att göra av med inte bara 100000, nej säkert en halv miljon utan problem, om jag bara skulle köra igång och renovera allt jag vill renovera.

Men är det rättfärdigt? Vi vet ju att det behövs massor av jordklot om alla skulle leva som oss svenskar. Hur har det blivit så okej att bara köra på? Att gasa så länge en har kosing att tanka upp för?

En stor utmaning är att leva på mindre än en får in.

Det är något jag funderar mycket över. Vart går gränsen? Hur arbetar jag med min helgelse på det här området? Hur hjälper vi varandra att skala ner istället för att trappa upp?

10 kommentarer

  1. Intressant vinkel. Inte så få församlingar jag besökt en söndag fm har långa rader av dyra bilar på parkeringsplatsen. Det och av klädseln att döma tror jag att många kyrkobesökare skulle behöva ställa sig de frågor du ställer! Inte minst jag själv som tillhör den privilegierade medelklassen. Tycker det är svårt att veta var man ska lägga ribban för barnens skull, i förhållande till deras kompisar men ändå våga leva annorlunda. Typ så.

    1. Ja vi behöver nog alla reflektera lite extra ibland, och försöka att inte döma varandra. Tack för din kommentar <3

  2. Tycker det är så svår och intressant fråga jag med. För precis som du skriver, vi föds in i olika familjer med olika pengar. En del har sjukt fina bilar och bra karriärer, andra inte osv.
    Jag hoppas och tror det är ett val ”de rika” också gör, aktivit liksom.
    Ah, jag vet inte, svårt! Och spännande 🙂

    1. Ja spännande dynamik i frågan! För på ett plan är vi ju alla rika, bara genom att äta oss mätta och vara hela och rena. Känns viktigt att vi pratar om det här!

  3. Så intressant att ni kommer från olika håll och landat så lika nu. Vad beror det på? Tiden?
    Ser fram emot fortsättningen – kul att ni gör dessa parallellt!

  4. så intressanta ämnen ni tar upp! Och uppskattar att ni är genuint intresserade och öppna för att saker och ting kan vara på olika sätt, olika åsikter etc.

    Så svårt på ett sätt det här! För å ena sidan håller jag med dig, vi kan inte konsumera hur mycket som helst och det vill jag verkligen bli bättre på

    både jag och min man har bra inkomster, vi har råd att resa, spontanköpa saker och kan köpa den mat vi vill etc. Så å andra sidan tänker jag -måste alla leva på samma sätt, efter samma budget? Jag upplever att vi har tid för våra barn, vi har jobbat båda heltid och deltid men har flexibla och fria jobb, tror ibte att deltid är svaret på allt (är ju ibland också en kvinnofälla och tror att många jobbar heltid men får en deltidslön).

    Tänker dels, att om man väljer ett yrkesval där man tjänar mer, pch ändå kan jobba deltid rent ekonomiskt, är inte det en rätt smart lösning? Men ser också fram emot del två, för är också av uppfattningen att man kanske i perioder kan jobba mer för att det kan lösa saker på längre sikt och kanske eftersträva balans på längre sikt och inte stirra sig blind på bara här och nu.

    1. Tack för dina tankar! Och nej det är ju verkligen inte entydigt och enkelt, det tål att vända och vridas på det här. Grundutgångspunkten som jag aldrig vill släppa taget om är ju ändå hur gör jag med min efterföljelse till Jesus i det här? Fortsätt gärna att fundera högt med oss!

  5. Vi har haft väldigt olika ekonomi, när vi hade bra ekonomi sparade vi till perioder som vi visste skulle komma med sämre ekonomi (t.ex. När vi bar gravida). Barnvagnen var en sak jag med barn nr tre ville ha en ny, min rygg höll på att gå av på mitten av den gamla vi hade, den vägde 18 kg! (köpte barnvagn, spjälsäng, skötbord o babysitter sjukt billigt av bekanta till familjen), så det var en lyx som min rygg ville ha. Likadant ny bil, vi hade ekonomin och jag har så svårt att tumma på barnens säkerhet, den är a och o, så vi behövde en bil där vi kunde få plats med tre stora klumpiga bilbarnstolar i baksätet, med isofixfästen och mycket bagageutrymme då vi ofta kör långt med mycket packning. Den köpte vi begagnad. Det sim också varit viktigt när vi har råd är VAD vi äter och vilka avtryck vi gör i miljön. Vi är medvetna konsumenter, köper lokalproducerat, kollar om produkten innehåller palmolja, köper fairtrade på det som måste importeras om det finns, köper ekologiskt, väljer bort vissa stora märken pga deras ”människosyn” osv osv. Det blir dyrare med det är vårt sätt att bidra när vi kan. O sen får.man förklara för barnen varje gång vi är i affären varför vi inte köper vissa produkter som ”alla andra” får. Vi väljer även mat med bra kvalité, men fortfarande kollar jag i lådan med billigt kött, som snart går ut i datum osv, för detta matsvinn… Helt horribelt.

  6. Intressanta tankar om saker vi är många som brottas med. Jag tror du nämner en sak jag har saknat i många samtal tidigare, att oavsett ekonomi, inte lägga sig på en maximal (eller hög i förhållande till sin ekonomi) nivå. Jag förstår att det är svårt att inte vända på varje krona många gånger med mindre inkomst, så hade vi när jag växte upp. Men när man har allt ifrån en mellan till hög inkomst är det väldigt lätt att ryckas med och höja hela sin standard. Svårare att inte konsumera lika mycket när man inte är begränsad av en för liten ekonomi? Kanske inte svårare, men utmanande på ett annat sätt.
    Jag gillar så mycket att bolla era tankar i mitt huvud och hjärta ( även om det inte syns så ofta i kommentarerna). Tack!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *